Det började med katastrof och slutade nästan på topp.
För den inledande akten av Melodifestivalens fjärde deltävling var liksom det sämsta jag upplevt i programmet på många, många år. Vem var det ens för? De tre som är kvar av P3-publiken? Schlagerfansen hittade de inte med den inledningen i alla fall…
Men, när det nästan var dags att dela ut rösterna så levererade Oscar Zia tillsammans med Nano och Nanne Grönvall klassiska Mello-hits på Italienska. Lysande genomfört för att bevisa tesen att alla låtar blir bättre på italienska. Jag är nog benägen att hålla med. Kanske att vi ska framföra alla bidrag på italienska nästa år? -Eller kanske inte. Men lite kul hade det varit.

Kul också att Oscar var mer med i matchen och det blev inte massa konstiga pauser eller utsvävningar. Det blev än mer tight och det kändes inte så oroligt eller oförberett som det trots allt gjorde förra veckan. Som vanligt så levererade dock Farah Abadi till 100% och jag sätter nog alla pengar på att hon kommer leda Melodifestivalen nästa år. Hon är liksom den stora stjärnan i hela produktionen.

Låtarna då?
Först måste jag ju tycka lite synd om Malin Christin som ändå skulle slå igenom brett med detta idag. Det blev liksom inget av det. Sist i tävlingen. Fast med en riktigt tråkig låt så var det tyvärr rättvist. Även om hon i sig kan så mycket bättre.
Då tyckte jag nog att Angelino och hans The End var mycket bättre som ballad, även om den också var lite… so-so. Han var söt och hade bra falsett. Men det saknades det där som på riktigt lyfte låten. Nu blev det en ganska slätstruken Mello-ballad som varesig gjorde till eller från.

Positivt överraskad blev jag dock av Lillasysters arenarock. Det var nog precis detta som tävlingen ändå behövde. Lite melodisk (pop)rock, som någonstans kunde accepteras över genre-gänserna. Att de gick till semin var välkommet.

Att även Anna Bergendahl gick till semin kändes lite snopet, men kanske inte helt oväntat. Hjärtat kom inte igång förrän sent och även om låten var bra, så var den inte lika ögonblicklig som säg Kingdom come. Jag hoppas ändå att hon går vidare till final från semin nästa vecka. Någonstans är hon värd det, även om det på papperet ser ganska orimligt ut att faktiskt vinna eller komma superhögt denna säsong.

Vann deltävlingen gjorde dock Klara Hammarström med sin Alarma… förlåt Run to the hills. Stompig eurodance a la sent 90-tal skulle jag säga om detta. Kul låt och inget jag tyckte var direkt dålig. Men saken var väl att det heller inte var någon av låtarna i kväll som riktigt stod ut och kändes wow. Lite så har det tyvärr varit med hela säsongen. Väldigt få låtar som jag gått igång på supermycket och när de visare upp finalen kändes det som den svagaste på många, många år. Det är verkligen ett år när jag inte riktigt bryr mig om de flesta låtar om jag ska vara ärlig. Visst, jag hoppas på Cornelia Jakobs och hennes Hold me closer och tycker hon är absolut bäst. Det är liksom bara hon som får mitt hjärta att slå extra mycket i år. Resten kan jag ha eller mista.

Även om Medinas In i dimman inte riktigt var min låt så var jag glad över att de gick vidare till finalen dock. Tyckte ju att Sami Rekik förtjänade ett bättre öde med den lysande singeln 90-tal i fjolårets Melodifestival tillsammans med WAHL. Så nu får han skapa Summerburst-stämning i finalen istället. Gott så.

Som sagt. Inte den starkaste deltävlingen och inte heller det starkaste året i Melodifestivalens historia. Man brukar ändå kunna se på finalen såhär dags och säga att det ändå är en ganska bra final. Men nu är det liksom en massa mellanlåtar känns det som. Så om detta var det bästa de kunde vaska fram av de där 2 530 låtar som skickats in så har Mello-sverige ändå ett allvarligt problem. För som det ser ut just nu så var det bara en av dessa som stod ut på riktigt. Vet inte, men det är inte supersmickrande…

Vad tyckte du?
Like
Love
Care
Wow

Grundare och chefredaktör för Popmuzik. Älskar popmusik i allmänhet och husgudarna är inga mindre än Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt jag vill lyssna på mer än en gång.