Connor Mac är en artist som ursprungligen kommer från Nya Zeeland, men som numera bor i Schweiz. Han är här aktuell med singeln Like I used to be, som då blir hans första nya singel sedan Hippe som släpptes hösten 2020.

Like I used to be är en emotionell pop-ballad som bygger på ett pianoarrangemang som förstärkts med ett skönt beat och som sedan lyfts fram av Connors mjuka röst.
Jag kontaktade artisten via zoom för en intervju som du kan läsa här.

Så, vem är Conor Mac?

-Jag musiker på 24 år från Nya Zeeland och som just nu bor i Schweiz. Jag jobbar fulltid som livemusiker, men också skriver och producerar låtar i min studio här i Schweiz.
Jag antar att mitt mål är väl att på något sätt slå igenom med min musik och ta den till en ny nivå. Vilket är lite av ett pågående projekt just nu.
Jag håller mig inom organsik pop, men också en del neo-soul och lite downtempo saker.
Just nu känner jag att jag testar mig fram för att se vad folk går igång på.

Är det tillfälligt eller bor du i Schweiz?

-Ja, jag bor här och är faktiskt en medborgare sedan i fjol. Just nu bor jag och jobbar jag i skidorten Verbier där jag mer eller mindre spelar varje kväll. Men det är roligt att vara här och folk älskar livemusik. Har man skidåkning och alkohol på samma ställe, så vill man höra livemusik också, haha.

Hur ofta har du spelat Sweet Home Alabama senaste månaden?

-Det är nog minst en miljon, haha. Nä, men man bör definitivt spela en viss typ av musik här. Så länge folk sjunger och dansar och har det kul, så är det faktiskt det viktigaste.

Vad saknar du hemifrån?

-Under senaste åren har det varit ganska många Kiwis som varit ganska irriterade på Nya Zeeland i och med att det varit omöjligt för oss att åka hem.
Men jag skulle säga att det är mitt hem som jag saknar mest. Vi bor på en gård ute på landet. Jag ser fram emot att få åkta tillbaka och träffa familjen snart igen.

Men du verkar ha släkt i Storbritannien också?

-Ja, min mamma är ifrån Storbritannien. Så delar av hennes sida av familjen bor fortfarande där. Min mormor och några kusiner. Annars har många i min släkt sprits över hela världen. Min mammas syster bor i Colorado och någon annan i Texas. Samt hemma i Nya Zeeland.
Men jag har ändå en viss koppling till Storbritannien. Jag har ett brittiskt pass bland annat. Det är lite av den mest förvirrade delen med mig, om jag är brittisk eller kiwi. Jag har till och med tappat bort min dialekt, haha.
Alla mina bästa vänner är britter är så minna vänner hemma känner knappt igen mig. Så jag antar att det är lite av en identitetskris, haha.

Du började med att släppa covers. Hur valde du ut de olika covers som du gjorde?

-Min mest populära sover var Unforgettable. Det är lite mix av ett par tre olika låtar. Två av The Scripts låtar samt att det finns en liten referens till James Blake. Jag hittade några sköna ackord och försökte skriva något eget över dem. Det utvecklade sig till att jag fick alla dessa olika låtar i skallen och började sjunga på Unforgettable och jag insåg att det lät väldigt bra.
Med Happier och Eastside var det låtar jag gillade när de kom ut. Så jag valde dem för att de tilltalade mig och var aktuella. Låtar som jag lyssnade mycket på när jag tränade eller åkte skidor.

Skrev du egna låtar då också eller kom det senare?

-Jag skrev en hel del även då. Jag har så många olika låtar som jag inte släppt än. Men just då kunde jag inte få ljudbilden till en nivå som jag själv var nöjd med. Jag producerar allt själv, så då var jag inte tillräckligt utvecklad för att faktiskt få det till att bli som jag ville. Vilket jag utvecklat mycket under senare tid, så det är bra.
Mina covers var ett sätt att nå ut till en bred publik innan jag släppte något eget.

Ja, du har en hel del följare på Instagram. Hur bygger du upp ditt varumärke där?

-Mycket av det är marknadsföring. När jag släppt låtar brukar jag göra en del marknadsföring och det är nog mitt sätt att nå ut bredare. Det känns som även Instagram gjort det svårare att nå ut brett med ett inlägg utan att betala för det, med undantag för Reels som verkar vara lite olika i spridning fortfarande. Men samtidigt så lägger jag alltid undan lite pengar för just marknadsföring, så det är okej ändå.

Pressbild

Berätta lite om Like I used to be.

-Den skrev jag vid denna tiden i fjol. Då hade Covid gjort att jag inte kunde spela något från November till Juni överhuvudtaget i och med att allt stängdes ner här i Schweiz. Det var jobbigt, för det var lite som att ta bort en del av mig. Så Like I used to be blev resultatet av det. Att uttrycka vad som pågick under tiden och lutar kanske lite åt mitt förhållande antar jag. Speciellt när jag skrev det. Så den låten var väldigt bra terapi för mig att få ner allt i en låt.
Ett år senare och nu känns det som saker är tillbaka till livet igen. Nu skriver jag mycket, arbetar mycket och har en hel del låtar på lager. Så det känns bra.

Jag gillar retrokänslan på nya låten. Att den har lite av 80-tal över sig. Dina första egna låtar var ju mer souliga, nästan lite jazziga. Är detta något som du tänker fortsätta med stilmässigt?

-Som jag sa tidigare så försöker jag inte fästa mig vid ett visst sound. Men när jag lyssnar på låtarna tillsammans känns det ändå som det finns vissa gemensamma nämnare. Sedan har jag en del mer souliga låtar på lager. Men även en del poppiga låtar som är lite mer uptempo. Jag tror absolut inte det blir samma hela vägen, för det vore inte roligt heller.

Det kändes som den nya singeln är mer lyxig i produktionen. Det känns som du utvecklats en hel del som producent. Hur ser du själv på det?

-En av fördelarna med lockdown var ju att arbeta på sig själv och fokusera på att bli bättre. Till och med enkla saker som att öva på gitarren var något jag kunde göra och utveckla under denna period.
När jag nu äntligen kan framföra låtar live igen känner jag att min utveckling som artist verkligen är synbar.
Jag har gjort en hel del produktionsjobb under lockdown, så förhoppningsvis kommer folk att se en förbättring. Sedan älskar jag att producera själv. Det hade känts konstigt att sitta i ett rum och någon annan producerade åt mig.

Du gjorde ju låten Stay tillsammans med Zac Pajak. Är att skriva med andra och kanske producera för andra något du vill jobba med också?

-Absolut. Just nu är jag lite självisk med min tid och fokuserar mycket på mitt egna arbete. Men i det långa loppet kan jag definitivt se mig själv producera och skriva för andra.
En av nackdelarna med att just bo just uppe i Alperna är att det är inte lika mycket musiker här som man kan jobba med, kontra om jag hade bott i en storstad tillexempel. Jag hade nog behövt flytta på mig om det var något jag verkligen hade velat jobba med.

Vad tror du om kommande året?

-Jag har ett team som jag jobbar med just nu. Så nästa steg är att ta Connor Mac-paketet och presentera det för olika bolag och labels. Så det är väl mer det stora målet för året. Men jag har en del egna mindre mål under året som att nå tio miljoner streams på Spotify allt som allt. Jag fick omkring en komma tre miljoner streams i fjol utan att ens släppa en enda låt, så jag tror det är möjligt så länge jag släpper något. Förhoppningvis kan det dra mer blickar åt mitt håll för det är ju också lättare att sälja in sig om man har en del streams i ryggen.

Connor Mac är just nu aktuell med singeln Like I used to be och du hör låten här nedan.

Vad tyckte du?
Like
Love
Care
Wow

Grundare och chefredaktör för Popmuzik. Älskar popmusik i allmänhet och husgudarna är inga mindre än Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt jag vill lyssna på mer än en gång.