Eric Palmqwist ger oss en tillbakablick till 1994 på nya singeln med samma namn. En nostalgisk låt om popstjärnedrömmar, psykisk ohälsa, att missa sin tid och vilja ta igen den. En låt för oss som var 20-något under 90-talet och lyssnade på britpop. Samtidigt är det en låt som också speglar det liv som blev och den plats en är idag. När de där drömmarna man hade då inte riktigt slog in eller har samma vikt som idag.
Erik berättar för bloggen:
Jag minns speciellt den sommaren som en av de bästa i mitt liv. Det var väldigt varmt och jag och mina vänner hängde runt i visbynatten. Vi lyssnade på Parklife med Blur och Supersonic med Oasis. En natt stal vi en trampbåt från ett vattenland som vi försökte använda som färdmedel men den kapsejsade halvvägs.
När jag tänker på det året så känns det som att Sverige andades framtidstro och att allt kändes nytt och möjligt. Samtidigt blev det allt mer tydligt att något var väldigt fel med mig, ett ogripbart mörker som gjorde mig rädd som fan.
Följ med Erik igenom minnenas korridorer och gör er redo för sångarens kommande album Värmen som släpps den 24:e Februari.
Grundare och chefredaktör för Popmuzik.
Älskar popmusik i största allmänhet och mina husgudar är Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt som jag vill lyssna på mer än en gång.
