Jag har aldrig sett filmen 1492: Conquest of Paradise. Ridley Scotts film om Columbus och hur han ”upptäckte” Amerika kom just 1992 för att fira att européerna tagit över ännu en landmassa de kunde plundra för 500 år sedan. Det var något med den filmen som inte direkt lockade mig. Kanske att jag inte orkade med ”ännu en film” med Gérard Depardieu i huvudrollen. Kanske att jag kände att 160 minuter om något jag inte riktigt brydde mig inte var så lockande.
Med det sagt så älskar jag oftast Scotts filmer. Tycker han är en av vår tids mest betydelsefulla regissörer. Inget snack om det. Så jag kommer säkert se filmen någon gång. Men den står inte så högt upp på min lista i dagsläget.

Även om jag inte sett filmen så har jag dock hört musiken. För jag verkligen älskar Vangelis komposition till filmen. Den är liksom allt som är bra med Vangelis, med pampiga synthar, ambienta stycken som varvas med vackra melodier. Det är rytmiskt och spännande. Med andra ord är det lite som filmmusik ska vara. Speciellt inledande Conquest of Paradise är helt magisk. Jag ser framför mig hur män lastar på skeppen för att sedan åka ut på havet. Hur vinden blåser upp seglen. Hur skeppet kränger i vågorna och hur de de sedan seglar in i till land på andra sidan Atlanten bara av att lyssna på musiken. Kanske därför jag inte sett filmen kom jag på nu. För jag har en vision av hur filmen bör vara efter musiken och jag kommer garanterat att bli besviken på hur den i verkligen är. För även om Scott är en visuell regissör, så ska han ju slåss med min vision av filmen. Det är fan inte lätt.

Vangelis var dock ingen nybörjare på att komponera filmmusik med just 1492. Han jobbade med Ridley Scott på den stilbildande science fiction-filmen Blade Runner redan 1982 och året innan dess skapade han den Oscarsbelönade musiken till filmen Chariots of Fire.

1995 släppte Vangelis albumet Voices. Likheten mellan titelspåret och just Conquest of Paradise är inte supersvår att höra. Visst, de är helt olika låtar och melodier, men de är väldigt lika i stil och uppbyggnad. Jag skulle säga att Voices bygger upp sig mer än var Conquest of Paradise gör. Det är nästan zeppelinare-varning på den nivå av extra allt som Vangelis slänger in i låten, och jag älskar det. Så om du uppskattar känslan av Conquest of Paradise, så ska du definitivt även kolla in Voices.

Vad tyckte du?
Like
Love
Care
Wow

Grundare och chefredaktör för Popmuzik. Älskar popmusik i allmänhet och husgudarna är inga mindre än Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt jag vill lyssna på mer än en gång.