Idag debuterar duon Max Morànge med singeln Nygatan 42. En låt som med skönt brass och en härligt dramatisk känsla över sig känns som hämtad från en kommande Bond-film.
Jag skickade över lite frågor till duon så de kunde berätta mer om sig själva, projektet och låten.
Vilka är Max Morànge?
Personerna bakom namnet är Axel Dahlin (musiker och producent) och Maria Wallinder (sångare, kompositör och rytmikpedagog) och tillsammans är vi Max Morànge; det gränslösa, lustfyllda, svängiga. Allehanda sköna sound som finns bland prunkande musikängar och mixas ihop till något nytt och härligt. Texten: trivial och poetisk med hög igenkänningsfaktor. Approachen? Som en smäck. Hur uttalas det? Därom tvistar de lärda. Bandet själva säger: tänk franskt med rullande ”r”.
Hur träffades ni?
Första gången var på en gemensam arbetsplats. En annan gång när vi körade bakom Tomas Andersson Wij. Men det tog sin tid innan vi förstod att vi skulle skapa musik ihop.
Som nystartad duo, vad är er vision med Max Morànge?
”Max Morange var inte meningen, det bara blev”. Axel skulle lägga lite synthar på en låt som Maria gjort. Den låten har inte kommit ut än, däremot skapades nya låtar. De blev bra och vi bestämde oss för att ge ut materialet. Fotograf bokades, estetik diskuterades och bandnamn uppfanns. Nu har vi fått blodad tand och insett att vi är det ultimata bandteamet- musiker, kompositör, idéspruta, driftiga, smått crazy, men framförallt så gör vi musik för att det är kul, helt utan press från omgivning eller med förväntningar på att ”slå”. Det tror vi är en bra framgångsfaktor- att lyssna inåt på sina idéer och bara köra.
Ni är nu aktuella med Nygatan 42. Berätta lite om låten.
Hela bandidén var ju egentligen inte meningen. Vi fick för oss att göra en låt, vilket visade sig vara en hit- både i hur vi kompletterade varandra i låtskapandet men också i idéer kring själva bandets approach. Nygatan 42 handlar om det där mötet många av oss känner igen oss i – att hoppas på något men det blir liksom inget av det. Att inte vara i synk med en annan människa. Vi spånade fritt och Maria började med beatet och Axel med texten. Allteftersom har vi bollat och hjälpts åt i processen. Framförallt ville vi göra en låt som man diggar till. Tänker att den låter lite som om Prince och Melissa Horn skrev ledmotivet till en Bond-film.
Vad går ni själva igång på när det kommer till en bra låt?
Maria: Beat, kontraster och inlevelse. Att den ska sätta sig på hjärnan utan att man störs av det utan snarare myser.
Axel: En bra låt känner man igen efter en halv takt och den får en att gunga med. Jag lyssnar nog mycket på texten. Dels att den säger något meningsfullt men också att den flowar bra.
