Att det var Italien som vann året Eurovision Song Contest, med en rocklåt dessutom, var nog det bästa som kunde hända den där tävlingen just nu.

Först och främst kändes det viktigt att en av the big five-länderna vann. De senaste åren har det mest känts som de harvar på utan att egentligen vilja vinna eller ens engagera sig om man tittar på bland annat Storbritannien och Tyskland. Frankrike och framförallt Italien har ändå gått in i tävlingen med ambitioner och någon form av inställning att de kanske kan ta hem vinsten. Placeringar och betting-odds de senaste åren visar att just så är fallet.
Att det nu var just dessa två länder av the big five som kom etta respektive tvåa kan förhoppningsvis återinföra statusen i tävlingen igen i de fem länder som får gratisplats i tävlingen. (Vilket i ärlighetens namn är kanske den dummaste gratisätar-idé EBU haft).

Någonstans hoppas jag ju att främst Storbritannien ska kavla upp ärmarna och skicka något som känns som den popmusik landet släpper de andra 51 veckorna om året. Men de kanske är lika trötta på EBU som de är på EU och vill inte längre vara med, utan skickar något vad-som-helst för att BBC behöver fylla upp programtid samt ge Graham Norton något att göra när han inte har sin talkshow?
Det jag vill säga är att Storbritannien och de andra i big five kan så mycket bättre än de nu presterar i tävlingen.

För ska vi vara ärliga så tycker jag att Eurovision Song Contest blivit bättre med åren och likt svenska Melodifestivalen anammat dagens musik mer, men ändå att de lyckas ha mer de folkliga tonerna från respektive land. -Förutom just Sverige som kanske numera är lite extrema åt andra hållet att allt vi skickar blir välpolerat och kanske för kommersiellt. Inget jag egentligen klagar över, för det är ju denna typ av musik som vi lyssnar på alla veckor om året. Men vi skickar aldrig något som känns kopplat till landet på något sätt och som hämtar inspiration från vår musikkultur, vad-det-nu-må-vara. Jag tänker inte Roger Pontare eller samisk jojk, utan kanske mer klassisk svensk pop a la Gärdestad eller för all del Orup. Nu blir det mer den typ av musik som vi producerar till artister värden över alla dagar i veckan ändå.

Men det jag vill komma till är att årets ESC visade att hela tävlingen tagit ett steg upp i kvalité. Inte bara för att det är färre dåliga och kanske lite galna låtar, det är högre kvalité även på de som egentligen inte är superbra. Jag kände inte att jag fick ta fram skämskudden i finalen eller ens i deltävlingarna. Visst. Jag var inget stort fan av Bulgariens låt, men det var mer att den var tråkig och menlös mer än att den var fruktansvärd och konstig. Så ingen skugga behöver falla över Victoria Georgieva för det. Hon levererade bra, men en tråkig låt.

När det gäller vinnaren så var det som sagt kul att Italien vann. Jag skulle nog säga att de skickat bättre låtar under 10-talet än detta, men att rocken och framförallt hårdrocken är stor över kontinenten råder ingen tvekan om. Personligen gillade jag isåfall Finlands mer ”poppiga” Linkin’ Park-rock mer, men Månskein visade att även tyngre glamrock kan svepa europa från mattan.

Förhoppningsvis kommer detta kanske betyda att länder vågar ta ut svängarna ännu mer i genre och stil inför kommande år. Rock, hårdrock, synth och minimalistisk elektro? Varför inte. Så länge det inte blir ”konstigt” för att vara just konstigt och svårt så tycker jag man ska våga ta ut svängarna mer. Det är ju trots allt en ganska kommersiell tävling, men som ändå verkar vara öppen för att ”testa nya saker”.
Framförallt kanske årets resultat kan betyda att fler länder vågar gå ifrån engelskan och sjunga på sitt modersmål. För en topp tre med låtar på respektive akts modersmål säger kanske att låtar inte behöver framföras på engelska för att tilltala publiken. De behöver bara vara just bra låtar.

Vad tyckte du?
Like
Love
Care
Wow

Grundare och chefredaktör för Popmuzik. Älskar popmusik i allmänhet och husgudarna är inga mindre än Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt jag vill lyssna på mer än en gång.

Leave A Reply