I år är det 10 år sedan bloggen gick från en något som skrev om allt från film, musik, teknik (och då med fokus på Apple), samt mer personliga reflektioner till att bli helt musikfokuserad.
Med andra ord har bloggen under 10 år stått på barrikaden och kämpat för att försvara popmusiken och starka melodier.
Det har varit en spännande resa måste jag säga. Främst är det den längsta relation jag haft med något överhuvudtaget. Vilket är ganska imponerande då jag har en tendens att tröttna på saker ganska fort. Ni vet. Jag är den där typen av människa som tycker det är roligare att planera saker och när det väl händer så är det sällan lika intressant längre utan då går jag vidare till nästa sak.
Men det är väl just det att innehållet i bloggen är nytt varje dag. Den ena låten är inte den andra sig lik. Något som faktiskt gör det intressant att dag ut och dag in lyssna igenom ny musik och välja ut de låtar som jag personligen uppskattar (och med det förhoppningsvis också du uppskattar).
Min inställning till bloggen har varit lite av den som jag själv försöker leva efter. Att hela tiden vara nyfiken och öppen för vad som döljer sig bakom nästa krön. I detta fall då nästa låt i en spellista eller i ett mail.
Att gå in med ett öppet sinne när jag lyssnar på musiken. Utan att bry mig om vad andra kanske tycker. Det gör att jag lika lätt kan uppskatta en låt med Timotej och Eric Saade som Woodkid eller Tove Lo.
För min del handlar det om att jag behöver starka melodier i en låt. Finns det just det, är man ett stort steg inne på min musikkarta. För det tycker jag är grunden i en bra låt.
Det har varit den där bredden i musiken som jag personligen tycker gjort bloggen intressant. Att den kan tipsa om något ultrakommersiellt i ena inlägget och sedan svårt indie i nästa. Men med den gemensamma nämnaren att de båda låtarna har en stark melodi.
Men också den där nyfikenheten inför olika artister. Allt från folkkära till de de mer okända. Att ena dagen intervjua Darin på ett hotell i Göteborg, till att i nästa snacka med Nick Jonas över telefon för att den tredje dagen sitta i en replokal med tomma ölflaskor för att snacka med det där indiebandet som sedan försvann efter tre singlar.
Bloggen har under några år tagit mig runt hela Sverige tillsammans med Melodifestivalen. Ekonomiskt vansinne i och med att jag betalade allt själv, men sjukt kul.
Bloggen har även öppnat dörrar till musikfestivaler och konserter under åren. Vilket även det varit spännande upplevelser, även om det är dagar av hårt arbete för att intervjua artister, skriva om konserter och försöka uppleva så mycket som möjligt.
En annan sak som jag personligen gillar med att driva bloggen är att jag är villig att testa nya saker.
Att ta steget och bjuda in Viktor Olsson till den första podd-intervjun i bloggen. En intervju som sedan blivit snart 90 stycken.
Att testa att köra Zoom-intervjuer som läggs upp i bloggen. Tekniskt är de fruktansvärda och jag känner väl inte att de blev så bra som jag hoppades på. Men jag testade. Nu får det nog bli mer skrivna intervjuer i bloggen igen känner jag.
Sedan att bloggen är den enda i Sverige som erbjuder spellistor för både Apple Music och Spotify som faktiskt uppdateras flera gånger varje vecka. Det är också något jag är himla stolt över.
Samtidigt är det med en liten fjäder i hatten som jag ändå lyckats driva bloggen mer eller mindre på egen hand under så många år. Jag har dock haft hjälp i perioder. För cirka sju år sedan var Susanna Dahlén med under två års tid och lade upp musiktips i bloggen. Personligen tyckte jag det blev mer intressant och roligare när man var två som skrev. Då blev det mer bredd och det blev framförallt andra ord i bloggen, vilket var bra. Susanna var grym på att hitta de där indieakterna, medan jag körde på mycket kommersiellt.
Men det som gör att detta 10-årsjubiléum känns extra spännande är att jag än en gång valt att ta in folk att bidra med inlägg till bloggen.
Nyligen började Sebastian Södergren skriva inlägg i bloggen och jag märker redan att det känns roligare och mer inspirerade att driva bloggen igen efter att ha gått lite på rutin ett tag.
Förhoppningsvis får jag in ett par till som vill skriva och tipsa om musik i bloggen. Det vore kul. För även om det är ”min” blogg, så är det viktigt med variation och förnyelse. Både för den som driver och den som läser.
Framförallt tror jag det är bra för all musik som släpps att bloggen kan uppdateras av fler personer än mig. Det gör att vi kan lyfta fram fler artister, göra fler intervjuer, recensioner och skapa en mötesplats för musikälskare över hela Sverige.
I en tid då spellistor så mycket styr vad folk lyssnar på kanske det ändå kan vara fint med handplockade musiktips och lite mer fokus på artisten bakom musiken.
Jag tror i alla fall att det behövs. Förhoppningsvis finns det behovet även de kommande 10 åren…
Hur som helst. Tack för att du följer bloggen och gör det roligt för mig att driva den. Skål för 10 år i popmusikens tecken.
Grundare och chefredaktör för Popmuzik.
Älskar popmusik i största allmänhet och mina husgudar är Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt som jag vill lyssna på mer än en gång.
