När jag hörde första singeln 999 från Kents nya album Jag Är Inte Rädd För Mörkret blev jag helt kär.
Borta var alla Depeche Mode -influenser och det verkade som om gruppen hittat tillbaka till sina rötter mer än de senaste mer elektroniska album. -Absolut inget fel i ett synthigare Kent, men det är alltid bra när grupper väljer att inte hålla fast vid en stil allt för länge. Speciellt när gruppen varit som bäst på Vapen Och Ammunition samt Du & Jag Döden .
När jag äntligen fick skivan och lyssnade igenom det, blev jag som jag så oftast blir första gången jag lyssnar på ett Kent album – besviken.
Inte för att det är ett dåligt album, utan för att det kändes som ett dåligt Kent-album. Här är väl egentligen kvartettens största problem – är man Sveriges bästa grupp är det svårt att tillfredsställa alla hela tiden. Man måste vara så otroligt i framkant för att klara av det.
För mig kändes det som gruppen mer blivit en kopia på Kent, än något som är ett riktigt Kent.
Men som vanligt behöver jag en del genomlyssningar av albumet för att få det till att växa. Att hitta de där melodier som skivan tycktes sakna de första gångerna. Visst, det finns inga 747 , Mannen i den vita hatten eller Klåparen på Jag Är Inte Rädd För Mörkret, men vi får en del nya Kent-klassiker även här. Men det är inte de där mid-tempolåtarna som exploderar efter ett tag (som just Mannen i den vita hatten ) eller de där mer långsamma låtarna (som Columbus ) som är bäst denna gång, utan de rena poplåtarna. Låtarna där de digitala handklappen och basgångarna får jobba som mest.
Det jag dock fortfarande tycker är svagare även efter fler lyssningar är Jocke Bergs texter, som brukar vara knivskarpa. Nu har eggen trubbats till en aning och hans penna är inte lika vass – men visst, han glimmar till med jämna mellanrum som på den lysande Låt dom komma (”Jag är grym som en grekisk gud, bara grymt mycket fulare”).

65%

Ladda ner dessa låtar: 999 , Petroleum , Jag ser dig .