En intervju med Icona Pop

Ett av årets mest hypade band är utan tvekan den svenska tjejduon Icona Pop .
Gruppen har blivit omtalad på musikbloggar runt om världen och både kritiker och publik älskar det musikuniversum Caroline Hjelt och Aino Jawo skapat åt sig.
Nyligen släppte duon sin första EP Nights Like This , vilket bara är första steget in i deras elektropopvärld.
Being Blogged bestämde träff med tjejerna på Le Pain Français-fik på Vasagatan för att prata lite om vilka tjejerna egentligen är.

Hur träffades ni?

Aino : Jag var faktiskt dumpad.
Jag är en väldigt glad person men då var jag verkligt deppig.
Så efter två veckor hade vår gemensamma kompis Emilie tvingat mig ut och jag tog mig till Carolines fest.
Det var faktiskt tur att jag gjorde det för när vi träffades, så var det helt magiskt!
Vi började liksom prata om musik och att vi borde göra något tillsammans.

Caroline : Du höll på med ditt band och jag försökte jobba i studion, men det lossade aldrig riktigt.
Så hade vi sjukaste roligaste kvällen och jag var lycklig när jag vaknade dagen efter.
Då kändes det kanske som det var något man bara sa i fyllan att ”vi borde göra något ihop”, men du ringde mig dagen efter och frågade om vi skulle ta våran första session den dagen.
Vi var båda rätt så nervösa för man tyckte ju om varandra så mycket och var rädda att det inte skulle funka. Och vi hade inte pratat referenser eller något innan, utan bara satte oss ner och det gick skitbra!
Den dagen hade vi skrivit vår första låt ”Sheriff came to town on a big black horse ”
Två dagar senare bokade vi vårt första gig och då hade vi en månad på oss att samla ihop bandet och skriva.
Då var vi i din brors studio och skrev låtar.

A: Ja, vi var så himla kreativa. Det var nog den mest kreativa perioden i mitt liv!
Vi skrev och satt vi i studion och bara matade. Jag tror vi levde väldigt mycket på hypen som vi själva skapade.

C: Vi tyckte att vi var bäst för att vi hade träffat varandra och var så exalterade!
Vi pratade samma språk musikaliskt och hade samma vision. Vi låg och bara drömde om att vi skulle ta över världen!

Hur länge sedan var detta?

C: Det var två och ett halvt år sedan ungefär.

Känner ni att gruppen har blivit så som ni ville ha den då, eller har den utvecklat sig åt något annat håll under tiden?

A: Vi har ju bara gått på känsla och inte funderat så mycket på hur vi skulle vilja bli.

C: Det är lite som vi gör nu. Vi reflekterar inte så mycket över saker och ting.

A: Ibland är det skitbra och i bland är det katastrof.
Men oftast är magkänslan det som vi går på.

C: Så har vi gjort med allt.
Som när vi bestämde vilket management vi ville ha.
Vi kollade inte ens upp några andra alternativ och vi kände att ett nej var inte ett alternativ, utan vi tvingade dem att komma se oss spela.
Alla andra tyckte att vi skulle kolla vidare för att det inte var en så bra deal för oss – men vi bara ”nej, detta känns rätt”.
Samma är det med vårt skivbolag Mercury , när vi träffade vår A&R från England. Det kändes bra, vi kollade inte på något annat utan vi körde på det.
Medan de gånger vi förnekat vad vi känner i magkänslan har vi mått riktigt, riktigt dåligt.

A: Och det har slutat i katastrof också.

C: Så vi har lärt oss att alltid lyssna på den.

Vad hade ni för referenser innan ni började spela ihop – har det alltid varit elektropop?

A: Jag spelade i ett sexmannaband med fem killar plus jag.
Då spelade vi elektronisk pop-rock med soulinfluenser – om det säger dig något.
Det var en väldigt clash av allt. Men jag tror det var pop-rock framför allt med elektroniska influenser. Och lite soul.

C: Jag sjöng pop-soul när jag skrev och sjöng själv.
Där vi får mest influenser nu är kanske inte den musik vi själva gör, utan det kan vara något helt annat.

A: Vi är ju DJs också så vi måste konstant vara uppdaterade med ny musik. Så vi är alltid ute och letar. Vi spelar ju ganska hård elektromusik, så jag tror att väldigt mycket influenser kommer delvis ifrån det där hårda. Samtidigt ifrån lite äldre musik.

C: Typ hela den där Prince -vågen, David Bowie , Freddy Mercury . -Dom är ju så coola så det finns inga gränser liksom!
Vi såg på en konsert nu i London som var fantastisk. Planningtorock heter dom. Det var så otroligt nyskapande.
Så vi försöker nog lyssna på allt.

A: Jag gillar när man kan göra vad man vill.
Vi behöver inte sätta en stämpel på det vi gör, utan vi gör det vi vill. Vilket gör att vi ligger mellan genrer och svajar hela tiden.
Vissa dagar känner vi för att göra saker på ett visst sätt och andra på ett annat.
Det gör att vår EP är rätt så spretig och vårt album är rätt så spretigt det också.
Vi gör exakt vad vi vill och gå enbart på känsla.
Men det är skönt för man kan kalla allt för pop. Allt har liksom blandats ihop.

Sedan kändes det som allt verkligen exploderade för er i början av året med Manners .

C: Det var förra året i Augusti som vi lade upp Manners på MySpace. Då var det bara en bild på oss och den låten.
Så hörde Kitsuné av sig och ville släppa låten. De släppte en annan version av den, än den som kom som singel sedan.
Sedan släppte vi den i USA på ett minibolag.

A: Men det är ändå så konstigt för man sitter i studion och jobbar och jobbar så är det någon som hör av sig och gillar det man gör och man blir så himla glad!

C: …och det är inte mamma.

A: Nej det är faktiskt någon på typ andra sidan jorden som skriver en kommentar typ ”jag gillar er musik”.

Märkte ni att det blev mycket uppståndelse efter att ni hamnade på Kitsuné-samlingen?

A: Ja det var bra publicitet, för de är sjukt creddiga.
Så för oss var det som att snubbla in i en värld vi aldrig ens har tänkt på. Vi har bara kört våran grej och gjort elektronisk pop och så råkar bra människor tycka om det.

C: Det ledde ju till att vi fick åka till Paris och Lodon och spela.
Vi flyttade till Lodon för att vi nu är signade till Mercury och jobba. Så vi kände att vi ville vara närmare vårt bolag när vi släppte EPn och sedan släpper vi skivan i början av nästa år.

Men ni åkte till London bara för att jobba på er karriär?

A: Ja, det är Icona Pop 100% i London.

C: Vi bor i en säng som vi typ förvandlar till kontor igenom att bäddar den, så vi kan sitta på sängen istället för i den.
Vi typ delar säng och jobbar 24 timmar om dygnet.

Hur jobbar ni när ni skapar musik?

A: Vi har ju Logic på våra datorer. I början producerade vi allt själva.
Min bror är också musiker, så vi använde ett dokument som han hade gjort och tog bort alla spår. Så fortsatte vi därifrån och blev bättre och bättre.
I studion är ju vi med från första trumman med Elof Loelv och Patrik Berger .

C: Det är ju sådan lyx, de bygger en ljudbild på fem minuter. Man säger hurdan trumma man vill ha eller synthslinga så fixar de det.
Det man tänker kommer liksom ner i musiken.

Men ni producerar själva också?

C: Nu har det blivit mindre och mindre för vi tar ju så lång tid på oss.

C: Men det är kul att jobba med producenter för de är ju artister i sig. De lyssnar och vi bollar olika idéer.
Vi vill ju inte ha klassisk popvers, utan vi vill ha twistade synthar galopperade trummor. De har verkligen nappat på det, för man måste våga testa hela tiden!

En av mina favoritlåtar på EPn är Sun goes down . Den kändes väldigt Teddybears och var riktigt lysande!

A: Oh, tack!
Sun goes down gjorde vi tillsammans med några producenter i New York på några timmar.
Vi kom dit och hade inga förväntningar. Men det var så skön vibe och vi bara gled in där. Så visade dom ett spår de hade gjort och vi tänkte att antingen är det La Bada där männen går på en brygga och männen har knutit upp sina skjortor eller så är det vi på en öde ö.

C: Med de dramatiska Slash -gitarrerna.

Är det ni tillsammans med Rebecca och Fiona  som sätter in tjejduos i finrummet?

C: Tjejer inspireras väl av andra tjejer och det är bara kul. -Lite som kan dom kan jag.

A: Ja, jag hoppas det är så i alla fall.
Vi känner ju Rebecca och Fiona sedan innan, de var ju DJs – medan vi gick åt andra hållet och var musiker som blev DJs.

C: De producerar ju allt själva och är hur bra som helst!
Jag tycker ändå det är kul att det inte ger en negativ klang att vara en poptjejduo.
I början undrade folk vad vi gjorde för musik och när vi då svarade pop, tänkte folk med en gång på ett typsikt tjejband som var ihopsatt av någon.
Det känns som folk är lite mer nyfikna nu. Människor som lyssnar på annan musik vågar komma och lyssna på oss trots att vi är en tjejduo.

Vem är bäst av er på DJ Hero?

C: Det har vi nog aldrig kört.

A: Guitar Hero har vi kört med inte DJ hero.

C: Vi måste ju skaffa allt sådan här…
-Men vem tror du är bäst?
Det kommer bli en jävligt tuff match tror jag.

Hur går det när ni spelar Guitar Hero då?

A: Vi har nog aldrig spelat det tillsammans. Men det kan bero på att jag är fruktansvärt bra.

C: Jag tror faktiskt att du är bättre än mig på Guitar Hero.

A: Det är fingrarna, dom är snabba.

Kommer vi se er på Way Out West nästa år?

C: Vi älskar ju festivaler.
Vi spelade inte inne på Way Out West i år, men på klubbar runtomkring festivalen.
Men nästa år ska vi spela där!

A: Vi skulle spela på två fester under samma kväll, varpå en av festerna blev inställd.

C: Jag ringde upp Yaki-Da och sa att ”vi ska spela hos er” och dom bara ”va?”, ”jo vi kommer nu!”

A: Och vi fick spela klockan fyra på natten.

C: Och Kanye West var där!

Vem kom på videon till Night Like This .

C: Det var ett gemensamt beslut vi tog för att få fram idén, och sedan fick vi ju ett treatment av Tim Erem som gjorde videon.
Men i och med att det är en festlåt om att aldrig vilja gå hem, kändes det inte rätt att göra en vanlig klubbvideo, utan vi ville göra något helt annat.
Sedan kände vi att det får gärna vara en video där man inte förstå allt när det kommer till story och sådär.

A: Det fanns massa olika slut också, men vi tyckte att detta var bäst.

C: Det kanske kommer fram några av de andra sluten också, det vet man aldrig.

Men ni ville göra en mer Taranino :ish video.

A: Vi älskar ju Tarantinos filmer

C: Det var Tim som frågade vad vi tyckte om idén och vi kände att det lät precis så som vi hade pratat om.

Ja den är ju väldigt annorlunda som video, när den går från Thelma & Louise -film till taco-scen a la Tarantino.

A: Taco scenen!

C: Vi åt tacos i fyra timmar!

A: Jag åt tacos till middag också.
Jag är vegetarian och åt tacos med quorn. Och precis innan scenen så skulle vi äta lite middag och efter det visade det sig att de ändrade om i schemat och vi körde tacoscenen direkt och då var jag så jävla mätt!

C: Ja, du höll ju på att spy.

A: Jag kräktes nästan lite.

C: Det var helt sjukt.

A: Man kan se i videon att jag inte tycker det är gott och äta, utan mer sitter och tvingar i mig.

Är en bra remix lika viktig som en bra a-sida?

C: Ja!
En bra remix kan ju verkligen förhöja.
Det är fantastisk att höra en låt som man själv gjort och som man tycker är bra, så är det någon gör den bättre.
Det är coolt.

A: Manners har vi ju hört ett ex antal gånger och kört den live ett ex antal gånger. Så finns det ett par killar som heter Captain Cuts som gjorde en remix på den och då fick jag liksom en nytändning på den låten. Vi spelade den ute själva och vi bara ”det här är vi!!!”

C: Och då var det ändå inte som att vi satte på vår egna låt, utan det var ju en remix.

Har ni mixat andra artister?

A: Nej, men det kommer.

C: Vi har bara inte haft tid. Men vi har fått en del förfrågningar. Grejen är den att vi behöver tid när vi ska göra det och just nu är fokus på att få skivan perfekt.

Blir det någon mer singel innan albumet?

C: Ja det gör det. Det kommer nog något i Januari, Februari.

A: Sedan tycker jag nog att skivan borde komma. Den kommer i alla fall helt klart i början av nästa år. Sedan får vi se om det blir en eller två singlar innan. Men en blir det i alla fall.

Det kommer med andra ord inte något innan jul i alla fall som drunknar i all julmusik.

C: Nej.

A: Vi borde ju göra en julskiva nästa år!

C: Ja, de har börjat hänga upp julljusen på Oxford Street.

Oh, mysigt! Jag och några vänner sticker till London i mitten av November.

A: Vi har en riktigt rolig spelning i London den 23:e.

C: Ja, vi ska vara förband åt Marina And The Diamonds på The Little Noice Sessions i en gammal kyrka.

Oh! Hon är ju fantastisk – de två senaste låtarna hon släppt är ju så bra!

A: Hon är så trevlig också!

C: Ja hon har verkligen varit schyst mot oss. Peppande och grym, liksom!

A: Vi har hängt med henne i Lodon och festat ihop en del och hamnat på roliga efterfester. Hon är helt underbar!

C: Det är skönt när man är ny i en stad som Lodon att träffa en sådan person som henne som drar med en på saker. Det var ju hon som ville ha oss som förband på den kommande spelningen.

Finns det någon artist som ni skulle vilja jobba med?

C: Prince vore inte helt fel.

A: Ja, och The Knife eller Planningtorock. -Hon är ju ganska lik The Knife också när hon pitchat ner rösten och sjunger.

C: Björk .

A: Chemical Brothers och The Prodigy !

Prodigy? Finns dom fortfarande?

C: Ja, ibland.

Ja, ni ser.
En intervju med Caroline och Aino är som att öppna en vattenkran och allt bara forsar ut.
Aino förklarar att när de umgås så mycket som de gör och pratar med varandra mer eller mindre hela tiden, är det skönt att få prata av sig med någon annan.
För mig är det enormt trevligt att fika med tjejerna och 45 minuter bara springer iväg för oss.
Jag tackar dem för att jag fick låna deras tid och traskar hem från den sköna Icona Pop-bubblan jag precis släppts in i.