Karolina Nordman har ett gediget CV däribland som del av Hökartorget och Summer Kid men genom singeln Femton står hon nu på egna ben som soloartist. Genom att kombinera modern indiepop med tidigt 2000-tal skapar hon sitt alldeles egna sound. Strax innan debut ställde vi några frågor om denna lovande debutant och resultatet tar ni del av här!
Debutsingeln Femton släpps på internationella kvinnodagen, berätta varför är det release just idag?
Det är ingen slump att den släpps idag. Det är en låt som handlar om feminism och tilltro till förändring. Liksom ett feministiskt anthem, så jag ville släppa den idag just pga att det är en viktig dag för de frågorna.
Vad symboliserar låten för dig?
Den symboliserar styrka, motståndskraft och kämparglöd! En knuten näve som vägrar ligga kvar i jackfickan.
“Vi ska ta tillbaka gatan” är en slående punchline. Kommer du ihåg hur du kom på dessa ord och vad de betyder?
Så längesen jag skrev låten nu så svårt att minnas! Men det är väl dels ett par gamla klassiska skanderande ord i demonstrationståg, samtidigt som det lika mycket handlar om en symbolik. Att återta det som är ens eget. Ens inte gator, rättigheter. Ens egen kropp. Allt!
Var det självklart från början att det var den här låten som skulle bli din solo-singel?
JA! Solklart! Även om jag larvigt nog funderat på hur det blir att släppa en ganska politisk låt som första släpp. Det är ju inte allt jag skriver. Inte direkt rädd för att bli fackplacerad som en feministisk artist, men jag vill ju bli lyssnad på för musiken också, inte bara för en politisk värdering.. Sen vet jag ärligt talat inte hur ”triggande” det är att vara feminist idag. De flesta hänger väl på tåget, och dom som ogillar det budskapet är nog ändå inte mina lyssnare tänker jag.. Oavsett har jag burit med mig den här låten länge och alltid själv funnit sådant hopp och sådan styrka i den. Även om det är jag själv som sjunger den så är det liksom som att min artistpersona ”Henne” tröstar och stärker mig. Låten känns väldigt tydlig och är kanske den viktigaste jag skrivit. Därför kändes den självklar!
Tvådelad fråga. 1. Hur föddes inspirationen till Femton och 2. Kommer du ihåg och kan beskriva känslan i kroppen när låten var klar?
1. Femton föddes ur en sann berättelse där en vän blivit utsatt för våldtäkt på en hemmafest. Efteråt tisslades det om att många visste vem som gjort det, och ändå vågade ingen göra nåt. Tjejen det hände vågade inte heller anmäla och det gjorde så ont i mig att hennes story inte skulle bli berättad. Jag tyckte det var det minsta jag kunde göra. Så jag ville vara hennes röst, och kanske genom det skänka tröst. Sen tänkte jag vidare kring egna och vänners anpassade beteenden ute i samhället och satte ihop med den andra berättelsen. Jag insåg att så mycket finns kvar, överallt.
2. Jag minns att jag kände mig stark och typ okrossbar, i brist på bra svenskt ord. När jag spelade låten för min lillasyster så grät vi båda två av ilska och frustration.
Minns du den första låten du skrev och hur den blev?
Haha åh, ja! Första låten jag minns att skrev hette typ Platina pga den handlade om en kille med jätteblondt hår. Jag kände inte honom alls utan hade bara sett honom i en pjäs som turnerade till min gymnasieskola. Tyckte han var skitsnygg och hade extremt lätt för att falla för folk då. Så jag skrev väl nån drömhistoria om hur han var i ett rosaskimrande töcken. Melodin i den är fasen riktigt bra tycker jag fortfarande, borde göra nåt av den!
Vad är det viktigaste elementet för dig när du skriver/sakapar en låt för att den ska gå vidare i processen och bli “färdig”?
Hmm, svår fråga! Det där är olika från gång till gång. Vissa låtar behöver ligga stilla i flera år innan jag hoppar på tåget igen. Andra älskar man instinktivt. Men jag tror så länge jag själv känner att ”här finns det nåt”, en känsla, något som berör mig, då får den fortsätta finnas till.
Innan har du varit del i Hökartorget och Summer Kid, vad är det som gör att du nu går solo?
Summer kid och Hökartorget finns fortfarande kvar men ligger lite i en stilla dvala just nu. Så det är främst att det äntligen finns tid till eget skapande som gör att jag kan göra det här nu. Sen har jag egentligen länge velat släppa solomaterial, och det var liksom bara dags. Har skjutit på det i så långa år, antagligen pga massa prestationsångest. Men den har jag på senare tid lärt mig hantera så plötsligt var tiden bara inne att ”fejsa” min testa rädsla och samtidigt största önskan, och det var ärligt talat bara lite läskigt i början. Sen insåg jag hur jäkla mycket jag kan om det här och fattade att jag verkligen kan genomföra sånt här på egen hand. Skapade sjukt mkt egenmakt!
Hur skulle du beskriva soundet du format för Henne?
Oj! Modern indie beskrev en vän det som. Ärligt talat vet jag inte själv än vilket sound Henne har. Jag hoppas det ska få utvecklas längs tiden. Det är roligt att få utforska!
För dom som inte känner dig, vem är Karolina och vad kommer du från för musikalisk bakgrund?
Jag är en småstadsuppväxt person med rötter inom både teater och musik. Så liksom tränad i att ha mycket känslor typ. Nu låter jag asdryg, eller kanske snarare som en sann ester. Vilket jag insett med åren att jag verkligen är. Har alltid hållit på med skapande, från barnsben till nu. Livet är liksom klyschigt nog inte ett liv utan det. Som person skulle jag säga att jag är varm, inlyssnande, slåss för rättvisor och samtidigt tyvärr är relativt lättstött. När jag bodde i England kallades jag för ”Feisty”. Ger dock en jäkla massa stoff till skapande. För att mildra det hela har jag samtidigt flera gånger fått höra att jag ”har ett ljus runt mig”. Haha, så helt jäkla hemsk kan jag nog inte vara. Tror det är min sprudlande kreativitet och öppna personlighet med närhet till skratt som syns.
Skulle du säga att du vuxit som musikskapare och kreatör under dina verskamma år, om ja, på vilket sätt?
Det har jag absolut gjort. Särskilt av det här projektet där jag inte haft någon bandkompis att luta mig mot utan fått se hur mycket kunskap jag själv sitter inne på. Jag har blivit mer självsäker i vad jag gillar, tror jag är ganska tydlig att samarbeta med, vet vad jag vill! Jag törs också vara ärlig i mitt musicerande och blivit vänligare i mitt och andras skapande. Allt skapande är av värde oavsett hur många som lyssnar t ex. För DU själv finner värde i det. Då ska något få existera.
Vilka musikaliska förebilder har du och kan vi återfinna dem på något sätt i din musik?
Om man lyssnar noga hör man nog referenser både här och där från tidigt 2000-tals svensk indiepop. Men jag gillar överlag mycket indie, pop, rock, oavsett om den är mjuk och fin eller mer rockig. Samtidigt gräver jag lika mycket i arkiven och lyssnar gärna på 80-talsdängor. Strokes är mina absoluta favoriter. Jens Lekman en annan. Var ett stort Kent-fan i tonåren.
Vilken låt går på repeat för dig nu och varför?
Hmm.. just nu, är det mycket Belle and Sebastian med I dont know what you see in me. Otrolig! Den gör mig glad och hoppfull i sinnet.
I vår kommer ytterligare en singel, vad kan du berätta om den?
Ja! Då släpps en sån där klassisk ”the one that got away-låt”. Du får aldrig kalla mig älskling heter den för tillfället. Den behandlar sommar, efterfest, frustration. När man är ute och rumlar och hoppas på att det äntligen ska bli nåt med den där personen man har nåt på g med. Irritation för att det aldrig händer och man är nära att ge upp och lika gärna kan vända på klacken och bah ”haha, du fick mig inte. Så du får aldrig kalla mig älskling. Där fick du.
Åter till det aktuella släppet. Hur vill du att lyssnarna ska ta emot Femton känslomässigt?
Med alla känslor som kommer till dom! Inga är rätt eller fel. Bara tacksam för varje känsloyttring i varje person som lyssnar.
Avslutande fråga, vad betyder musik för dig?
Allt! Både skapandet av den och lyssnande på den. Finns inget mäktigare sätt att försättas i diverse stämningar. Det är så otroligt hur universalt det är. Från minsta knodd till äldsta tant så har vi musikaliska minnen. Jag tror det är starkare än vi fattar!
Henne
