Tidigare inför varje jul, när CD-försäljningen var stark släpptes en hel del samlingar med olika artister. Inför julen 1991 släpptes den första samlingen med Pet Shop Boys, som då fyndigt kallades Discography – The Complete Singles Collection. Duons samtliga singlar från de fyra första albumen, samt två nya låtar. Den ena av dessa två låtar var just DJ Culture.
Låten i sig speglade mycket tiden vi levde i då. Gulfkriget som avslutades i början av året hade gjort krigsföring till TV-spel och hur vi kunde se i livesändning hur människor sprängdes i luften. Samtidigt som låten enligt sångaren Neil Tennant är en reflektion av den falskhet som president Bush hade i sitt krigstal när han återanvände Winston Churchills retorik från andra världskriget på samma sätt som när man inom musik samplar musik från andra artister.
I häftet till samlingen berättade Pet Shop Boys att de med DJ Culture ville skapa en uppföljare till West End Girls. Att lite sluta cirkeln med samlingen. Låten i sig blev absolut inte den monumentala succé som West End Girls hade blivit, faktiskt en av duons mindre lyckade singlar på den tiden. Men för mig har den allt som en riktigt bra låt med Pet Shop Bots ska ha. Det är en riktigt snyggt och vemodig känsla över låten, samt att den har ett väldigt tidstypiskt sound tack vare att Brothers in Rhythm producerade låten.
Låten släpptes sedan även som en remix-maxi som hette Dj Culturemix på vilken The Grid gjort en helt magisk remix på låten. Faktiskt en remix som jag skulle säga överglänser originalet.
Tyvärr finns inte denna remix utgiven på dagens streamingplattformar, vilket är en stor synd. Det får mig att längta till den dagen även Pet Shop Boys gör som bland annat Erasure och Depeche Mode gjort och släpper en samling för varje album där samtliga singlar med alla remixar, b-sidor, promoremixar med mera ingick. (Samt senast när The Beloved släppte alla sina singlar inklusive DJ-promos, på streamingstjänsterna.) För när Pet Shop Boys släppte sina Further Listening-utgåvor av albumen var det ju väldigt begränsat i form av just remixar av låtarna.
Jag tror det finns ett stort sug efter dessa utgåvor his fansen, samt även hos folk som mest bara gillar bra remixar. Med tanke på hur duktiga Pet Shop Boys varit på att använda spännande DJs och producenter till sina singelsläpp hade det varit en popkulturell tjänst att släppa David Morales-mixarna på So Hard och Where the Streets Have No Name. The KLF-mixarna på So Hard och It must be obvious eller Kevin Saundersons sköna trance remix av Go West för att nämna några.
Får hoppas en liknande samling med dessa remixar kan släppas någon dag. För det känns som världen har en icke komplett samling med Pet Shop Boys-låtar utan just alla dessa remixar.
Grundare och chefredaktör för Popmuzik.
Älskar popmusik i största allmänhet och mina husgudar är Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt som jag vill lyssna på mer än en gång.
