Adele lyckas överträffa alla min förväntningar på skilsmässoalbumet 30. Här skriver hon direkt från hjärtat och sjunger med en enorm inlevelse vilket resulterar i rysningar längst hela ryggraden. I sammanhanget blir det allt mer uppenbart att Adele skriver musik när hon har något att säga, vilket troligtvis är anledningen till att det tagit sex år innan ett nytt album. Endast legender kan försvinna mellan albumsläpp men ändå hålla sig relevanta. Och kanske är det just vad Adele är, en levande musiklegend.
Begreppet ”sad girl november” började cirkulera på sociala medier efter att Adele tidigare i höst meddelat att hennes sex års långa tystnad äntligen skulle vara över. Nu är dagen kommen och det står tydligt att ingen kan mäta sig med artisten på något plan! När vi ändå är inne på sociala medier är Adele någon som för det mesta lyser med sin frånvaro. Likt musikaliska legender försvinner hon från rampljuset mellan album och syns inte till på varken collaborations eller i tv/radio-sammanhang. Personan Adele är förknippad med mystik och hennes musik känns exklusiv varje gång den kommer. Likt ett framgångsrikt företag har sångaren byggt en efterfrågan som när mött skapar totalt kaos och en enorm hype. På så sätt bryter denna 33-åring mot allt vad dagens musikregler säger. I en värld där TikTok bestämmer ödet för en låt, har musiken hamnat i skymundan och Adele är här för att skjuta fokus dit det egentligen borde vara. På låtarna, melodin och rösten.
Albumet 30 är med största sannolikhet döpt efter hennes ålder när inspelningarna började och är i stora drag ett skilsmässoalbum som sjunker ner i panikångest och sorg. Men istället för att spela rollen av den ”lämnade” är Adele här istället personen som ”lämnar” vilket i sammanhanget är ett uppfriskande perspektiv.
I en ny intervju med Zane Lowe på Apple Music 1 berättar Adele öppenhjärtigt om den emotionella resan bakom 30, att lämna sitt äktenskap, föräldraskapet under skilsmässan, utmaningen med att dejta, att inte njuta av kändisskapet, hur albumet hjälpt henne, att hon övervägt att inte släppa albumet och mycket mer.
”Det finns inte ett tillfälle eller ett scenario eller en känsla där det inte finns den perfekta låten för den känslan på det här albumet. Jag gick verkligen till helvetet och tillbaka och jag insåg att jag faktiskt inte gillade vem jag var. Och jag tror att jag verkligen, precis som de flesta andra människor, särskilt i min ålder, går in i det där med fokus att bara göra rörelserna. Som om jag måste ta mig dit. Och jag öppnade inte mina ögon, och såg vad som faktiskt hände vid den tiden eller njöt av världen omkring mig. Så jag tror verkligen att några av låtarna på det här albumet kan hjälpa människor och förändra människors liv. En låt som Hold On tror jag faktiskt kan rädda några liv, det gör jag verkligen.”
Adele
På listan bland producenter finner vi många som medverkade på 25, vilket någonstans vittnar om att Adele arbetar med endast få utvalda. Den enda ”nya” hon tagit in är producenten Inflo som Adele själv säger var ett möte med kemi från första stund. Att hon just arbetar med de människor som inger trygghet tycke jag återspeglas tydligt i musiken. Det är liksom aldrig konstlat, ingenting är tabubelagt att prata om eller för den delen överproducerat.Vi finner svenskarna Max Martin, Shellback och Ludwig Göransson. Där Max Martin och Shellback har sina namn på Can I get it som likt Send My Love (To You’re New Lover) skiljer sig något från övriga spår. Men jag kan ändå gilla att Adele täcker hela spektrat av musikälskare genom att plocka in en hookig akustisk gitarr och given radiohit. Absolut det tillför inte albumet jättemycket, men gör hennes karismatiska personlighet rättvisa på något sätt. Vad som däremot tillför desto mer är musikaliteten från Ludwig Göransson som ligger bakom Strangers By Nature. En öppningslåt som sätter tonen och andas Hollywood i sina glansdagar med inspiration från filmatiseringen av Judy Garland. Liksom i tidigare album plockar låtarna in orglar och soulkörer från 60- och 70-talet. Utgångspunkten är organiskt och sättet Adele sjunger på är som att hon ger ett liveframträdande. Med andra ord, ingen refräng är sig lik och tonaliteten i rösten skiftar konstant för att ge maximal ståpäls. Adele tuktar och tyglar musiken efter sin röst, inte tvärt om! Något som framför allt blir tydligt på de fyra avslutande låtarna Women Like Me, Hold on, To Be Loved och Love Is A Game.
Vidare i intervjun med Apple Music berättar artisten om låten My Little Love som skrivits till hennes son Angelo och föräldraskapet under skilsmässan.
”Jag var i LA och jag gick till Gregs hus för att skriva låten. Jag visste inte vilken typ av stämning jag ville ha, men jag visste att jag var tvungen att berätta hans historia i en låt för det var tydligt att han kände det. Även om jag tyckte att jag gjorde ett bra jobb med att låtsas som att allt var bra. Men jag visste också att jag inte var närvarande. Jag var närvarande i verkliga livet, men jag var bara inte riktigt där. Jag var bara så upptagen av så många saker. Så min son tog mod till sig och sa så välartikulerat, ”Du är i grunden ett spöke. Du kan lika gärna inte vara här.”. Jag tänkte, vad är det för poet? För honom att vara liten och säga, ”Jag kan inte se dig,” krossade mitt hjärta. Det var definitivt en av sakerna jag var mest rädd för när jag lämnade vår… eller jag lämnade inte vår familj, men jag lämnade den strukturen, om han kommer hata mig för alltid?”
Adele
Det är rätt uppenbart att albumet skildrar en hel del ångest i förhållande till förväntningar på föräldrarollen. Singeln Easy On Me är ett praktexempel på just detta. Liksom i många relationer är det vi själva som ställer orimligt höga krav och omgivningen som får säga till en att släppa garden och våga vara svag. För mig blir Easy On Me det yttersta beviset på en människa som kommit till insikten av att förväntningar och verklighet inte överensstämmer. Frisläppt med en nyfunnen energi kastar sig Adel ut för att påbörja skrivandet av nästa kapitel och trots att låten markerar den första singeln är det även det perfekta avslutet på en ny början.
När vi väl är inne på framtiden och Adele får frågan om att vara singel och ge sig ut på marknaden igen svara hon:
”Jag har aldrig varit så känd och samtidigt singel. Jag var med någon större delen av 19 och sedan var jag i studion. Det var inte med någon, men jag var i studion och skrev om vem det där albumet handlar om. Och sedan direkt efter 21 träffade jag Simon. Så jag har bara aldrig upplevt att dejta som vuxen egentligen, och inte heller när alla vet vem jag är, och det har gjort att jag inte vill dejta någon.”
Adele
Men skulle hon möjligtvis börja dejta känns det som en helt nya värld för artisten:
”Nej men jag försöker och frågar om hur folk träffas och så, och de säger typ “via en app”, och jag säger att “F*ck, jag kan inte göra det”. Men egentligen var jag inte intresserad av män överhuvudtaget.”
Adele
Det är uppenbart att just detta album varit något Adele gått till för att gråta av sig, reflektera och analysera sig själv och sin omgivning. Hon säger till och med att albumet i cykler kanske inte skulle släppts, då det egentligen skrevs rent terapeutiskt. Men kanske är det just det faktum att det aldrig känns som att Adele ger ut musik för att det ska bli en ”hit” eller går in med intentionen att ”idag ska vi skriva en sådan låt” som musiken är så stark. Hon skriver helt enkelt från hjärtat och finns inget att säga säger hon helt enkelt inget. Vilket möjligtvis är anledningen till att det tagit sex år innan ett nytt album. Så att krysta fram något som ändå inte känns i själen är inte vad jag kommit att förvänta mig från Adele. Likt några av de största konstnärerna genom tiderna är artisten som bäst när hon målar fritt utifrån sina känslor. Med det sagt är albumet 30 inget annat än ett mästerverk. Jag trodde faktiskt det skulle bli svårt för henne att överträffa sig själv efter 25, men oj vad jag blev överbevisad. Öppnas ett museum i Adeles ära står jag förste kön. Det här är höstens största och bästa album.
