Alex Frew samlar sina redan släppta singlar tillsammans med ett par nya spår på debut-EP:n Cobalt. Det blir sex starka poplåtar där Alex sjunger om bland anat depression och ångest och med det öppnar dörren för en en karriär som förhoppningsvis bara kan gå uppåt. Just på Cobalt saknar jag dock den stora hiten för att allt helt ska falla på plats, men den lär komma. Troligen mer förr än senare.
Det måste vara något med vattnet i Kanada. Eller så kanske det är lönnsirapen som gör att de kan vaska fram så lysande popartister? Efter Justin Bieber och Shawn Mendes kan vi nu vända blicken mot Alex Frew. Den 19-årige sångaren från Toronto har efter några singlar nu släppt EP:n Cobalt.
EP:n bjuder överlag på bra poplåtar med en behaglig svärta över sig. Produktionen pendlar mellan vemod och upplyftande pop. Den där mixen som i alla fall jag går igång på. Sedan tycker jag Alex har en bra sångröst. En röst som har en mjuk känsla över sig vilket jag tyckte funkar väldigt bra här. Låtarna på EP:n tar upp ganska tunga ämnen som depression och ångest. Tankarna som slåss i skallen efter att ha blivit dumpad och om livet överlag. Ett tidstypiskt dokument över dagens tonåringar skulle man kunna säga.
På det hela blir Cobalt ett bra bokslut för Alex första år som artist. Det är kanske inte EP:n som har den stora hiten om jag ska vara ärlig, men det har något som sångaren kan bygga vidare på. Han har i alla fall texterna som många kan relatera till och starka melodier. Med några låtar till på CV:t kan allt Alex bli riktigt stor.
Grundare och chefredaktör för Popmuzik.
Älskar popmusik i största allmänhet och mina husgudar är Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt som jag vill lyssna på mer än en gång.
