Matthew And The Atlas är sångaren och låtskrivaren Matthew Hegarty och han var den första artist som signades till Communion Record 2014 för debutalbumet Other Rivers . Han har kallats Englands Bon Iver och i april i år fick vi hans andra album Temple .
Matthew And The Atlas besökte Göteborg i veckan då de var förband åt Bear’s Den på Pustervik. Jag satte mig ner och pratade med Matthew innan spelningen för att prata om turnén, senaste albumet och lite annat som du kan läsa om här under.
Hur långt har ni kommit på turnén?
Vi började precis. Vi startade i Oslo för två kvällar sedan och körde dit från England. Igår spelade vi i Stockholm och nu är vi här. Så vi ligger ute på vägarna med Bear’s Den de närmsta veckorna.
Går turnén genom hela Europa?
Vi åker till Köpenhamn nu, sedan vidare till Hamburg och gör sedan några spelningar i Tyskland innan vi åker till England för att spela där. Sedan åker vi nedåt igen.
Du har väl spelat i många av de länder tidigare som ni spelar i nu?
Ja, men jag har faktiskt inte turnerat i Sverige, Norge och Danmark förut.
Du ska snart gå på scen, blir du fortfarande nervös innan du går upp?
Alltid, men jag märker ändå att det blir lite lättare för varje gång när man gör många spelningar på raken. Har jag inte gjort någon spelning på länge så är det väldigt nervöst.
Har du eller ni i bandet några ritualer innan ni går på?
Inget speciellt, det är alltid skönt att få en lugn stund innan för att hamna i rätt stämning. Men vi brukar ge varandra en liten kram innan vi gå upp på scen. Dricka lite öl haha!
Hur skulle du beskriva din musik för de som inte lyssnat på dig tidigare?
Matthew and the Atlas startade som ett folkband antar jag. Det var mycket akustiska instument, banjos och sånt. Nu har vi börjat använda mer synth och elgitarrer. Den senaste skivan Temple är en mix av det gamla soundet från första skivan mixat med det nya. Runt 2009 började jag att skriva låtar i sovrummet, släppte några EP och träffade Kev som spelar i Bear’s Den. Jag började spela med dem och signades till deras bolag. Jag är glad för att jag fortfarande får jobba med dem och syssla med musik.
Det måste vara roligt att Bear’s Den varit med från början och att ni fortsätter tillsammans, som nu när ni är ute på turné.
Ja, det är väldigt kul och vi turnerade ihop för ett par år sedan också. Det har gått väldigt bra för dem också vilket är fantastiskt roligt. Det är härligt att få åka med dem ut på vägarna igen och få se dem spela varje kväll. Det är väldigt snällt av dem att bjuda med oss på turnén så att vi får visa upp musiken och spela för en större publik.
Det går ju bra för dig med, eller hur? Du har massor av lyssnare på Spotify såg jag, typ 400k.
Ja det låter bra eller hur, haha! Vad gäller Spotify så gör vi en serie med akustiska låtar från senaste albumet som vi lägger ut. Vi kommer att lägga ut alla låtar en efter en och ligger ute fram till jul tror jag.
När började du skriva låtar, du nämnde tidigare att du satt och skrev i sovrummet 2009.
Jag började skriva lite när jag var 18-19 men hade inga större ambitioner och trodde väl inte att det skulle leda någonstans. Det var först när jag var 27 som jag började skriva på allvar och släppte 2 EP som jag spelade in i sovrummet. Jag började då lära mig mer om att skriva låtar och ett par år senare mötte jag Communion.
Du var också när du var yngre med i en del band, hur var det att ställa sig vid mikrofonen och stå i centrum?
Det var svårt i början att stå själv med gitarr och öppna för någon. Jag har fått jobba mycket med det. Det är fortfarande nervöst men jag försöker att vända den nervositeten till något positivt.
Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur, vad tycker du om det?
Helt otroligt och det var välförtjänt! Han är väl första låtskrivaren som får det? Hans texter är ju som poesi, så det är han värd.
Jag vet inte om han vill ha det dock, de har försökt att få tag i honom utan att lyckas.
På riktigt? Haha! Det låter som Bob Dylan det.
Ditt senaste album Temple, berätta gärna om det.
Jag skrev albumet under en period på 3-4 månader och skrev ungefär en låt i veckan. Det blev som när jag brukar skriva att låtarna börjar gå samman och bilda ett tema. Albumet skrevs under en speciell tid, jag hade nyligen blivit pappa och min dotter var några månader gammal vid den tiden så mycket av det fanns i mina tankar. Jag gick inte in med någon klar vision utan började bara skriva.
Sedan tog vi in låtarna i studion och la på synthar bland annat. Vi försökte inte stressa fram något utan låtarna fick behålla sin ursprungliga form till större delen. Det var en ganska naturlig process.
När jag hörde låten Can’t you see tänkte jag att låten handlade antingen om att du såg tillbaka på dig själv som ett barn eller att du sjöng den till ett barn. Nu när jag hörde dig berätta om din dotter så tänker jag att du skrev låten till henne.
Det är faktiskt roligt att du tar upp det. Det var henne jag tänkte på när jag skrev den men samtidigt så tänkte jag på mig själv när jag var yngre. Så det finns ett element av det. Jag försökte att hålla mig undan att skriva sådana låtar för jag tänkte att folk inte är intresserade av att lyssna på sånt. Vid den tiden då jag skrev låten så brukade hon när vi åt frukost tillsammans alltid sjunga, eller ja sådana ljud mer som är melodiska. Så jag spelade in de ljuden och när vi spelade in låten så ligger de ljuden på slutet av låten. Men det stämmer, jag har tänkt på det nu efter ett tag att jag faktiskt även sjunger den till mig själv.
Du spelade in albumet i Nashville, varför åkte du hela vägen dit?
Vi hade pratat om vem som skulle producera och det var det som styrde. Vi åkte dit under våren och spelade in några låtar och återvände senare under året för att spela in resten. Det var en fin bonus att spela in skivan där haha! Vi hade en fantastisk tid där.
Albumets omslag passar innehållet väldigt väl. Är det du själv som gjort det?
Nej, det är en konstnär som heter Ben . Vi tittade runt efter olika konstnärer och vi hittade honom på nätet när vi letade runt. Det kändes verkligen rätt när vi hittade honom och han var snäll som lät oss använda bilden. Vi har också arbetat mycket med bilder och jag och en vän var och fotade på öde platser, och vi har använt detta till artwork längs vägen.
Du har haft fullt upp i år, några höjdpunkter?
Vi turnerade i april vilket var väldigt roligt. Emma som nyss var här har precis börjat spela med oss och hon har verkligen bidragit med mycket. Vi var på en festival i Österrike vid en stor sjö vilket var väldigt fint på alla sätt. Turnén som vi är ute på nu har vi verkligen sett fram emot. Det är svårt att välja, det har varit en fantastiskt år på många sätt.
Till jul ska jag nog börja skriva nytt och kanske blir det sedan ett nytt album eller en EP.
Matthew And The Atlas @
Facebook
