Chris Corner slog igenom som sångare i gruppen Sneaker Pimps . Gruppen lade ner sin verksamhet i samband med att Chris släppte sitt debutalbum Kiss + Swallow som soloartisten IAMX 2004 (Sneaker Pimps lades ner året efter).
IAMX musik spänner över pop, elektro, rock samt blandar in dansanta element i låtarna, så det är en ganska intressant och stor ljudbild han levererar.
Sedan 2006 lever Chris i Berlin och det är även där han spelat in merparten av sitt femte album The Unified Field som släpps den 22:a Mars.
Jag fick ett samtal med sångaren när han precis kommit tillbaka, lite lätt jetlaggad från Los Angeles för att prata lite om nya skivan.

-Du jobbade ju lite med din gamla Sneaker Pimps-kollega Liam Howe på nya plattan. Vad tillförde han musikaliskt?

”Inte så mycket faktiskt.
Han kom hit under en kort period bara medan jag jobbade på skivan tillsammans med producenten Jim Abbiss . 
Han hjälpte mig med att skapa en snygg synthig ljudbild på ett par låtar, men det var mer eller mindre allt.”

-Var valet att ha Jim Abbiss som producent ganska jutet från början?

”Ja, det var han.
Jag är väldigt van vid att göra allt själv och vill ha kontroll på hela processen.
Men jag kände att jag behövde någon som var lite mer än bara en vän, som jag kunde lita på när jag skapar musik. Under de senaste åren har jag stött på Jim vid olika tillfällen och han har hjälpt mig med småsaker, utan att vi haft ett riktigt samarbete.
Så detta är första gången vi jobbat ihop med detta projektet, och han ställde upp mer eller mindre helt villkorslöst, vilket jag måste tacka honom otroligt mycket för.”

-Vad gjorde han för skivan som producent?

”Han är väldigt bra på att ta fram det bästa ur mig som musiker.
Han uppmuntrade mig att göra saker jag egentligen aldrig brukar göra. -Som att spela instrument jag aldrig spelat förr. Han tog liksom fram artisten i mig istället för att jag är den robotliknande programmeraren som jag brukar vara när jag jobbar.
Jag har spenderat så mycket tid i ett litet rum tillsammans med en dator så det var verkligen ett nöje att kunna spela på riktiga instrument igen.”

-Vilka instrument spelade du på?

”Jag spelar på ungefär alla instrument som jag kan komma åt faktiskt.
Jim lät mig spela på väldigt orkestrala instrument som piano, vibrafon och cembalo.
Jag fick öva en hel del för att mästra dessa instrument.
Sedan spelade jag en del på vanlig akustisk gitarr, vilket jag inte jobbat med på länge.
Han fick mig att omfamna den organiska delen av musiken.”

-Det brukar ju oftast bli en väldigt bra mix, när man kombinerar elektroniska instrument med analoga.

”Ja, och jag har inte tagit mig tiden att jobba med dem tidigare tyvärr.
Men det var helt klart bra att bli uppmuntrad att testa nya saker.”

-Under vilket tidsperiod skrev du materialet till skivan?

”Jag började skriva för ungefär ett år sedan.
Jag var i Los Angeles även förra året vid den här tiden och där började jag jobba lite på en del låtar.
Då hade jag en skön avslappnad sinnesfrid, och jag skrev några av de mer lugnare låtarna där i solen. De låtarna har en mer positiv känsla – helt klart mer positiv än dem jag skrev i Berlin.
Sedan började vi spela in låtarna i Berlin under sommaren och mixningen startade på hösten.”

-Så denna LA-vistelse var bara semester och inget jobb?

”Jo, lite jobb blev det faktiskt.
Jag lade den sista handen på en del av låtarna i en liten skrubb. Men då var största delen av jobbet klart, så det var egentligen ingen direkt magi som hände.”

-Hade du någon musikalisk inspiration medan du jobbade och skrev på låtarna?

”Nej, faktiskt inte.
Jag är ganska handikappad när det kommer till musik. Jag lyssnar sällan aktivt på något.
Mestadels för att jag inte har tiden att göra det och finner det ganska distraherande.
Kanske just det som gör att IAMX-skivorna kan verka lite konstiga ibland, för att jag inte håller koll på vad som händer runt omkring mig och samtidigt inte riktigt bryr mig.
Det är mer ett sätt för mig att utforska vad som finns inne i min egna skalle.
Sedan måste jag ju säga att Jim isåfall var den som tillförde någon form av modernitet till albumet, i och med att han alltid jobbar med nya artister och har en bättre känsla för popkultur än vad jag har.”

-Vad är bakgrunden till albumomslaget? Det är ju lite udda med fostret.

”Vi jobbade med konstnär som heter Thomas Robson efter att vi hittat honom på internet.
Han mixar konst från 16- och 1700-talet med dagens grafik och blandar ihop dem på ett mycket abstrakt sätt.
Han har gjort en hel del provokativa bilder, så vi valde ut en av dessa bilder som vi verkligen gillade.
Jag tycker det är intressant att så många blev upprörda av den bilden. Det var liksom aldrig meningen att den skulle vara provokativ eller något sådant, utan bara konst.”

-Ja, den följer ju bara designen från första singelns omslag.

”Exakt!
Det var ju även han som gjorde det omslaget, så vi försöker följa den tråden på samtliga omslag.”

Videon till titelspåret The Unified Field .