Anne-Marie ger oss pop med attityd när hon släpper plattan UNHEALTHY. Plattans 13 spår är en ljuvlig resa genom lekfull pop och kaxig attityd. Sångerskans främsta styrka är att hon aldrig ber om ursäkt för sig själv men tar samtidigt inte sig själv på för stort allvar.
Sedan första plattan Speak Your Mind har Anne-Marie varit tydlig med att hon skriver lekfulla poplåtar med såväl viktiga som kaxiga och självsäkra budskap. En estetik som faller denna popälskare precis i smaken.
Det har gått två år sedan Essex-sångerskan gav ut albumet Therapy. En samling låtar som utforskar mental hälsan och även gjorde henne till ambassadör för välgörenhetsorganisationen Mind. När hon ger oss sitt tredje studioalbum påstår hon inte på något sätt att allt är perfekt, men alla dåliga känslor har istället vänds utåt som en läcker ilska på ett sätt som ger en galet härlig lyssning. Anne-Maries främsta styrka är att hon inte tar sig själv på för stort allvar samtidigt som hon aldrig ber om ursäkt för sig själv.
Osminkad, med näsan tryckt mot en smutsig duschvägg visar artisten upp sitt imperfekt jag i en värld som många gånger är otroligt tillrättalagd. Tidigt på albumet skriker hon ut i mitt tycke plattans ledord ”Being sad is so last year”. Därigenom sätter hon också tidigt en kaxig energi som etsar sig kvar genom hela albumet.
Plattan är likt många av hennes kollegor som släppts de senaste åren kort. Endast en låt landar på långt över tre minuter och det är det mest introspektiva spåret You & I, en duett med Khalid. De skrikande sångtitlarna, alla skrivna med versaler, läses som om de borde vara gjorda av sammanlimmade bokstäver klippta ur tidningar, bundna till en tegelsten och slungade genom ett fönster: Sucks to be you, Sad b!tch , Psycho, Haunt you, Trainwreck, Grudge och så vidare. Endast någon som levt under en sten hade kunnat missa den aggressivitet som Ann-Marie kanaliserar. På låten Grudge säger hon till och med att hon väljer att vara arg även när hon inte ens behöver vara det. Troligtvis är det ett ex som är inspirationskällan för dessa låtar, det känns i alla fall så när man lyssnar till Psycho, som bär på en snygg touch av Mambo nr 5 och ofiltrerat listar namn på kvinnliga älskarinnor.
Albumets mest överraskande spår måste ändå vara det med country-pop-megastjärnan Shania Twain. Tillsammans framför de två artisterna Unhealthy en crossover mellan EDM och country som även är titelspåret till hela plattan.
Även om låten Haunt yous poppunk-produktion antyder en önskan att sträcka ut handen mot punkrockens värld är detta ett väldigt radiovänligt popalbum som troligtvis inte lämnar någon av artisten fans besvikna. Där inkluderat även denna lyssnare. Rolig extra fakta är att artisten på versionen SUPER UNHEALTHY (VOICENOTE EDITION) valt att inkludera voicenotes från hur skrivarprocessen sett ut, något jag finner otroligt intressant och bjussigt. Helt klart ett starkt album all-over!
Anne-Marie
