7

Conan Grays andra album Superache är en mognare uppföljare än debuten. Men jag saknar lite lekfullheten som ändå genomsyrade debuten. Nu blir det bra, men samtidigt lite tråkigt. Tror Conan hade mått bra av lite fler hits och mindre självömkan.

  • User Ratings (0 Votes) 0

Egentligen räcker det att titta på omslaget på Superache. Conan Gray ligger uppklädd på en bädd av rosor formad till ett hjärta. Ett omslag som skulle passa Darins hit En säng av rosor väldigt bra. Här får den istället visualisera Conans sökande efter kärleken. Vilket är ett tydligt tema på albumet. Men också ett album om barndomstrauman, missbruk och vänskap. Det är den där trasiga zoomer-generation Gray får representera där känslorna sitter klistrade på utsidan.
Där artistens något neurotiska tankar förvandlas till låttexter om att vara rädd att inte få höra I love you tillbaka när man sagt det, som på den lysande låten Disaster. Eller när han sjunger om sin misshandlande far på Family line. Det är mörkt och stundtals väldigt gripande.

Svensk Pop Apple Music

Låtarna går från avskalade pianoballader där sången och Conan helt får stå i centrum, till camp over-the-top-pop som på Memories och just Disaster. Det är väl här jag tycker Conan är som roligast dock. När han bli mycket och just camp. Som han var på synthwave-inspirerade singeln Overdrive som tyvärr inte är med på albumet. Här på albumet blir det färre låtar som är i det lägret, vilket är synd. Jag tror att både Conan och albumet hade mått bra av den där stora hiten. Jo, han har många lyssningar, så med det har han definitivt hits. Men jag saknar en Heather eller Maniac här. En låt som skulle kunna ge Conan en större publik som kunde få upp ögonen för artisten.

Likt omslaget är Superache är ett bra namn på albumet. Det sammanfattar allt väldigt bra skulle jag säga. Conan verkar ha hittat sin stil och sitt uttryck. Allt har mognat lite mer sedan debuten Kid Crow. Inte lika lekfullt dock. Det är väl främst där jag känner att albumet inte lyser lika starkt denna gång. Det är välgjort och stundtals väldigt fint. Men också lite… tråkigt. Det är som Conan tar sig själv på lite för stort allvar och jag saknar glimten i ögonen som han ändå har i intervjuer. Det är som att vissa av låtarna förvandlas till självömkan än bra berättelser, vilket kan vara en svår balansgång. För man vill ju gärna höra en hjärtskärande historia, men inte någon som gnäller. Det är den balansen Conan måste hitta till nästa album.

Vad tyckte du?
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
Svensk Pop Apple Music
Share.

Grundare och chefredaktör för Popmuzik. Älskar popmusik i största allmänhet och mina husgudar är Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt som jag vill lyssna på mer än en gång.

Följ på Apple Music

PRESENTERA DIN MUSIK

Bloggen fokuserar i första hand på alla de musikinskick och förfrågningar vi får från våra Patreons. Som Patreon stöttar du bloggen samtidigt som du kan tipsa om nya låtar och artister att uppmärksamma.
Du kan läsa mer om upplägget med Patreon här, samt använda denna sida för att skicka in din musik.

Tack för att du är Patreon.

SUBMIT YOUR MUSIC

The blog focuses primarily on all the music submissions and requests we receive from our Patrons. As a Patreon, you support Popmuzik while also being able to submit your songs to the blog.
You can read more about the blog’s Patreon here, and use this page to submit your music.

Thank you for being a Patron.

Musikinspiration från Göteborg sedan 2011