Nyligen debuterade Hugo Holke med den lysande singeln Oro, nu är det dags för den allra första plattan! Över sju spår breder artisten ut sitt lyxiga och atmosfäriska sound och för oss till en förtrollad plats. En plats där musiken är ett med naturen och ömsinta melodier agerar ledstjärna. Strax innan släppet tog vi tillfället i akt att få en djupgående inblick i denna starka albumdebut.

Aktuell med debutalbumet Tordyvel som skildrar en stark historia, var visionen och konceptet för albumet tydlig från början? 

Ja, det fanns där från början. Jag hade en tydlig bild av vad jag ville säga och på vilket sätt. Och jag fick mycket hjälp av min producent att sätta fingret på och utveckla både det visuella och det musikaliska landskapet. 

Utveckla gärna lite kring den historia som du skildrar på plattan, finns det en personlig koppling eller är det fiktivt? 

Berättelsen är fiktiv och utspelar sig under många år. Om en far med sina två döttrar. Historien förtäljer hur den yngsta dottern avlider efter att ha fått i sig en näve belladonna. I låtarna skildras avstängda känslor och hur minnet av henne bleknar bort. Hur fadern gifter om sig. Hur han tappar bort sig själv. Den äldsta dottern som hittas hängd. Förtvivlan. Flykten in i alkoholen. Skammen och raseriet. Den handlar om hur de förträngda minnena av den yngsta dottern sakta kommer tillbaka. Det gamla förhållningssätt till hennes död som försvinner. Hur hon återtar sitt hem. 

Berätta lite om hur låtordningen är disponerad och uttänkt…

Bortsett från den historia som låtordningen skapar är låtordningen disponerad utifrån en våg, ett andetag. Från moll till dur, dur till moll. 

Hur ska vi som lyssnare betrakta albumet, som ett konceptuellt album där varje låt är en fortsättning eller som enskilda spår sammanlänkade av ditt melodiska språk? 

Det är upp till var och en. Det finns en historia som kan beaktas eller inte. 

Kommer du ihåg vilken låt som skrevs först till plattan? 

Oro. Det var där den stil jag har idag tog form. 

Du hämtar stor inspiration från poesi och lyrik i ditt artisteri, om du skulle välja mellan text eller melodi vad är viktigast för dig? 

Det beror på vad jag vill säga med låten. I en del låtar är melodin mest en krydda för att framhäva texten. Samtidigt värdesätter jag den kraft en bra melodi ger och försöker använda mig av sättet harmoniken kan lyfta fram ord eller ge en helt ny mening till en fras. I till exempel töm alla flaskor är det en glad melodi till en sorgsen text för att gestalta likgiltigheten när man gett upp. När man accepterat ödet. 

För mig är det viktigt att kunna plocka ut både texten och melodin för sig. Kunna läsa lyriken som en dikt. Kunna nynna på melodin i skogen. 

Vilka poeter är dina största förebilder och inspirationskällor? 

Jag plockar ofta upp en bok ur en hög jag har hemma och slår på måfå upp en uppslag. Kollar inte på vem jag läser. Det kan vara Boye, Fröding, Aspenström. Det är mycket klassiker. Lite äldre.

Foto: Agnes Erlandsson

Ditt artistiska uttryck tar sig även form genom bildkonst. Hur inspirerar bild dig när du skriver musik? 

Jag älskar detaljer i saker jag ser. Ofta har jag en bild framför mig i mitt inre när jag sätter mig med gitarren. Något jag sett, en detalj jag fastnat för. Hur ljuset faller. En färgkombination i sfumato. Ofta växer det fram till något helt annat i takt med att jag skapar. 

Soundet andas folkmusik och bitvis vispop. Hur kommer det sig att du dras till den här typen av genre och musik? 

För att jag känner så starkt att det är jag. Jag har ofta gått runt och försökt definiera mig själv. Vem jag är. Varför jag fortsätter leva. Någonstans ser jag min själ som en violinmelodi. Som skaver som leker som dansar fritt. En folkvisa jag inte vet namnet på. 

Jag drar inte nödvändigtvis till folkmusik och vispop när jag lyssnar på musik själv. Men när jag skriver och fläker ut mitt inre, är det det som kommer fram. 

Har du alltid vetat att det är såhär du vill att din egen musik ska låta eller har det vuxit fram? 

Låtskriveriet växer hela tiden. Nu känner jag mig hemma. Men jag är inte särskilt hemmakär. 

Sett till din artistprofil och art-work känns det som du är nära naturen och värnar om det organiska, skulle du säga att det stämmer? 

Absolut. Det är i naturen jag är lycklig. Jag kan uppskatta stockholms gator. Anonymiteten. Det rytmiska kaoset. Hur väggar målas av blåa sirener. Men där är min rygg vänd utåt. Jag har lärt mig åka med. Alltid redo att hugga tillbaka. I naturen växer jag. Får energi. Det finns ingen musik jag kan lyssna på i timtal förutom fågelsång.

Vad tilltalas du av rent estetiskt av när det gäller bilder och art-work kopplat till ditt eget artisteri? 

Det är som harmoni i en låt. Hur tre, fyra toner kan sättas samman och skapa något oemotståndligt. På samma sätt kan ett par penseldrag i kombination väcka något i mig. Det finns ingen manual för hur och när det frambringas. Jag skiter i huruvida konstverket är uppbyggt utifrån bedrägliga kadenser eller centralperspektiv. 

Hur har ni tänkt kring det visuella på det här albumet? 

När det kommer till albumomslagen ville jag ha bilder som speglade min upplevelse kring låtarna. Bilder som liknade de jag hade i huvudet när jag skrev dem. Detta tyckte jag att den kubanska konstnären Diango Hernandez gjorde utmärkt och vi inledde därefter ett samarbete. 

Foto: Agnes Erlandsson

Vad är det viktigaste elementen för dig i en låt? 

Varför jag väljer att skriva låtar är för att kombinationen av de alla är viktiga, vilket gör det till en unik konstform. Att det inte räcker med en fängslande melodi, medryckande rytm, smart text och perfekt avvägd harmonik, om framförandet är dåligt. Jag gillar att ett fult ord eller en nia för mycket, kan förstöra en låt. Jag uppskattar sammansmältningen av elementen. Jag uppskattar det som får mig att gå in i en varm inre bubbla. En där jag känner solen bränna mitt bröst, min hud – trots att det är November. 

Finns det någon låt som betyder extra mycket eller om du är mer stolt över på plattan? I så fall vilken och varför. 

Alla ligger mig nära om hjärtat på olika sätt. Det skiftar också från dag till dag, beroende på vart jag är. Natten & Dagen lyssnar jag bara på när det är sol. Ditt hem när det blåser och regnet piskar mig i ansiktet. Töm alla flaskor, om jag vill rena mig efter mörka, destruktiva tankar. 

Vilka artister inspireras du själv av när du skriver musik? 

Jag försöker att inte inspireras av andra artister. Jag vill vara mig själv fullt ut. I dagarna under en låtskrivarprocess lyssnar jag endast på röstmemon kring låten och stundtals vissa poddar, om jagtror att de kan öppna upp nya tankebanor. Trots detta tar jag självklart undermedvetet inspiration från de jag lyssnar på annars, vilket bland annat är Kendrick Lamar, Liniker och Bon Iver. 

Du har bland annat blivit omnämnd som den svenska Justin Vernon, är det en komplimang du ställer dig bakom? 

Justin Vernons låtar är de jag mått både sämst och bäst till i mitt liv. Om jag kan hjälpa folk på samma sätt som han hjälpt mig, är jag oerhört tacksam för det. 

Med tanke på din unga ålder men ändå stora mått av folksjäl blir jag nyfiken på din musikaliska bakgrund. Vad kommer du från för musiktradition och hur har din musikaliska resa sett ut? 

Mitt liv har varit omgivet med musik och därför har det alltid varit självklart för mig att identifiera mig som musiker eller artist. Vi var mycket i pappas studio redan innan jag kunde prata och som många musiker är jag uppväxt i kyrkan. Fick ta elbasen när vi skulle starta band, för att min kompis ville lira gura. Rock, Metal. Hip hop. Hemma gick ständigt skivorna på repeat från artister som Leonard Cohen, Norah Jones och Lenny Kravitz. 

Samtidigt som jag fick ta basen i trean, växte en annan sida fram parallellt. En nylonspelande låtskrivare som inte kom fram i dagsljuset förrän vid sitt andra år på folkis. Inspirationen av folktron har vuxit fram i takt med mitt intresse för historia och låtarna har alltmer präglats av dess mystik. 

Sista singeln från plattan hette Ditt hem och släpptes 29 april, vad handlar den låten om och varför blev det sista singeln? 

Det är en uppmaning till naturen att återta sitt hem. Inspirationen kom när jag fick se hur Tjernobyl fyllts av djurliv och växtlighet när människan behövt evakuera. Det finns något väldigt vackert i att den har potential att återhämta sig. Att hon är större än oss. Varför vi valde att ha den som sista singel kan jag inte svara på. En känsla jag hade. 

Foto: Johannes Grahn

Du har fått ett lysande gensvar på din tre singlar, vad är dina förhoppningar på albumet? 

Mina förhoppningar är att personer som uppskattar min musik ska få möjlighet upptäcka den. Om det är en person eller hundra tusen spelar ingen roll. Jag har gjort mitt. Gjort det som gör mig glad. Och jag kommer fortsätta göra det hur stort antal det än är som gillar det.

Hur önskar du att folk ska motta den här samlingen av låtar? 

Jag önskar att folk mottar verket med nyfikenhet. Bildar sig en egen uppfattning om vad de betyder. Skapar egna minnen med dem. Eller bara blir lite lyckligare över en formulering de tycker är fin. 

Vad kan vi vänta härnäst från dig under 2022? 

Konserter. Håll er uppdaterade på mina sociala medier. 

Slutligen, vart ser du din karriär om tre till fem år? 

Det bästa jag vet är att skriva musik och framföra den live. Så förhoppningsvis är det där jag är. Fast i större utsträckning än vad jag idag har möjlighet till. Även att ha publik i våra grannländer så jag har en bra ursäkt att fara dit och få inspiration. 

Vad tyckte du?
Like
Love
Care
Wow

Artist (Astian), låtskrivare och deltidsskribent. Men framförallt musikälskare och här för att lyfta andra artister.