Huston-artisten Catterina släpper debut EP:n Four Twenty One. På den sex spår långa samlingen väcks sångerskan silkeslena fylliga sång till liv och vi får en indiepop-samling som beskriver hela omfånget av känslor efter ett smärtsamt heart-break. 

Efter en spännande premiär på Jammerzine är sångaren stolt över att fira releasen på Houstons The Heights Theatre den 5 februari. Med en texturrik sång och grubblande poesi smälter Catterinas röst vackert in i färgglada ljudlandskap ledda av orörd akustisk gitarr och nyckfulla syntar. För artisten representerar detta projekt de ögonblick då hon verkligen klev in i sin röst. Catterina och hennes familj har det senaste åren fallit offer för vinterfrysningen i Texas som lämnade dem på flykt i månader i sträck, det var under denna tid som deras familj tvingades flytta till ett hotell där artisten fann sig själv ta sin tillflykt till rum 421. Utan någon annanstans att vända sig under denna utmanande tid stod sångerskan ansikte mot ansikte med de delar av sig själv som behövde reflektion och uppmärksamhet mest. Hon skrev majoriteten av EP:n från det rummet.

Don’t Tell Me är en fascinerande introduktion till EP:n byggd på varma syntar, subtil gitarr och ett lockande lo-fi-trumslag som vilar under Catterinas änglalika sång. Det här spåret utforskar svårigheterna med misslyckade dejtingupplevelser och belyser hur lätt det kan vara att välja människor som vi vet innerst inne inte passar med. Vi finner även råa Same Conversation (I Can’t Tell You), dystra Waiting och även det mest sårbara spåret på hela EP:n Looking In The Mirror. Ni hör Four Twenty One på valfri plattform. 

Vad tyckte du?
Like
Love
Care
Wow

Artist (Astian), låtskrivare och deltidsskribent. Men framförallt musikälskare och här för att lyfta andra artister.