Spelning på Yaki-Da ikväll, vad är känslorna inför giget? 

Otroligt pirrigt! Inte gjort ett riktigt gig på typ tre år?! Corona gör att det känns ännu längre sen.

Hur är det att möta publiken igen? 

Det kommer nog vara rätt kaotiskt nu på just öppningskvällen och jag gissar att folk kommer vara lite härligt packade och överpeppade. Så jag tror helt enkelt att det kommer bli väldigt kul och bra stämning, hoppas folk gillar min nya musik!

Om du skulle beskriva känslan av att spela live med ett ord vad skulle det vara? 

Befriande och blottande. Svårt med ett ord. Där står man själv och gör ljud med sin mun, märkligt egentligen. 

I fredags kom singeln Thanks a lot now I cant´t smile, vad betyder den för dig? 

Den handlar om social ångest och depression. En väldigt personlig, naken och sarkastisk låt. Det är ju nästan komiskt hur dåligt man kan må i situationer man tidigare klarat av utan problem. Hur man (läs: jag) kan känna så mycket panik på en kul fest, till exempel.

Det känns som att ditt sound gått mer åt pop punk/rock med influenser av tidigt 2000-tal i de senaste släppen. Hur kommer det sig att du utforskat den ljudbilden? 

Detta är korrekt! Jag växte upp i Portland, Oregon och lyssnade non-stop på folk och pop/punk-musik, det var liksom det som gick på radion och det man sjöng karaoke till. Jag har alltid, sen jag började, velat göra den här musiken, men det har inte gått förrän nu av många naturliga anledningar. Jag är otroligt peppad på att få göra mer organisk musik, spela den live och få visa min rötter och det som är JAG. 

I mitt tycke får vi komma dig ännu närmare i den nya musiken. Skulle du säga att de nya låtarna speglar ditt inre på ett ännu tydligare och råare sätt?

Absolut! Jag har börjat leka runt mer med låtskriveriet, våga mer, skoja lite mer på ett rätt bittert sätt. Text är det absolut roligaste jag vet. Samtidigt så har jag sedan mina första släpp gått igenom väldigt mycket med relationer, och lite depression som jag liksom inte har kunnat undvika att skriva om. 

År 2017 kom Last Dance, hur skulle du säga att du som person och din karriär utvecklats från då till idag? (I korta drag, förstår att det hänt en hel del) 

Jag har mognat väldigt mycket, gått igenom mycket och insett att jag inte behöver låtsas vara artist för att få vara artist. Har aldrig varit fancy eller glammig, men i början jämförde jag mig en massa och kände att jag behövde passa in i ”popmallen”. Jag glömde bort att ha kul och har fattat nu att jag inte ska ta det på så jävla stort allvar. Jag behövde verkligen den här pausen som jag tog efter albumet för att kunna koppla bort mig själv från min musik och sluta låtsas vara någon jag inte är. Jag blir lite fnissig när jag kollar tillbaka på hur jag blivit stylad och det faktum att jag inte vågade säga nej till den där rosa hatten, som egentligen gav mig en klump i magen. Jag litade mer på andras åsikter än på mina egna, alldeles för länge. Men, you live and you learn hörni! 

Med ett kontinuerligt flöde av nya singlar kanske vi kan förvänta oss en slags EP eller nytt album så småningom, stämmer det?

Yes, i vår! 

Efter spelningarna, vad ligger närmast i tid för dig?

Jag ska fortsätta arbeta på min EP, fortsätta ha kul och kanske åka bort någonstans!

Finns det något dröm-samarbete du hade velat göra med en annan artist?  

Jag älskar Phoebe Bridgers och Adele!

Vem / vilka är dina största musikaliska inspirationskällor just nu?

Just nu…Dido, Patty Griffin, tidiga Katy Perry, Kelly Clarkson och Christine and the Queens.

Vilken låt spelar du mest på Spotify nu?

So hot you’re hurting my feelings av Caroline Polachek.

Vad är det bästa tipset/tipsen du kan ge till andra artister som vill lyckas med sin musik?

Kom ihåg att ha kul med det och låt det ta sin tid. Och va dig själv, hitta din grej och din röst! 

Vad tyckte du?
Like
Love
Care
Wow

Artist (Astian), låtskrivare och deltidsskribent. Men framförallt musikälskare och här för att lyfta andra artister.

Leave A Reply