Syskongruppen The Corrs var enormt stora under 90-talets när folkmusik och pop var något folk tyckte var otroligt passande att lyssna på. Det var väl egentligen med skräckblandad förtjusning som jag lyssnade på bandet. De hade en del singlar som var bra, men samtidigt var hela grejen med The Corrs lite… mycket. Det var väl hela den där irländska vågen där Riverdance och Johnny Logan gjorde att man faktiskt var ganska trött på allt som hade med den gröna ön att göra.
Men så kom Breathless. Första låten från The Corrs tredje album In Blue som släpptes 2000. Man hör redan i inledande go-o on, go on, leave me breathless att detta kommer bli en monsterhit. Det var som att de folkmusikspelande syskonen gick all in pop. Jag skulle till och med säga att de gick all in country pop, för det var inte långt från The Corrs 2000 och Shania Twain 1997 med singlarna Man! I feel like a woman! och That don’t impress me much som alla också var producerade av Robert John ”Mutt” Lange.
Britterna älskade Breathless och låten blev syskonens första och enda UK-etta. (Jupp, jag och britterna har så samma musiksmak i så mycket). I hemlandet blev singeln trea och här i Sverige hamnade Breathless på en hedrande femteplats.
Det enda som jag tyckte var extra synd med releasen dock var att den inte släpptes tillsammans med en knippe härliga remixar. Det var verkligen den låt som borde pumpats upp till dansgolven och med tanke på gruppens många samarbeten med producentduon Tin Tin Out så är det faktiskt extra synd. Det hade ju varit kul om den tidens remixkollektiv som Almighty och Jewel & Stone hade lagt låten i sina handväskor och gjort magiska klubbmixar.
Grundare och chefredaktör för Popmuzik.
Älskar popmusik i största allmänhet och mina husgudar är Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt som jag vill lyssna på mer än en gång.
