Många med mig undrade nog vad som egentligen hände i går.
Andra avsnittet av Melodifestivalen blev ju en sådan succé. Två lysande programledare, smarta YouTube-liknande intervjuer med artisterna, rappt och underhållande. Det var längesedan Melodifestivalen som program var så bra.

Snabbspolning en vecka och efter gårdagens avsnitt kan vi konstatera att det förra avsnittet var mer en lyckoträff än något bestående.

Jason Diakité är i sig en helt okej programledare. Men kemin mellan honom och Christer Björkman var helt frånvarande. Ärligt, Jason ville ju uppenbarligen inte vara med, så varför var han?
När Oscar Zia i förra avsnittet kunde driva med sig själv och Melodifestivalen så var det med hjärta och hjärna. Här var det som en straight man som bara tittat på fotboll hela livet skulle göra sin tolkning av vad han TROR är Melodifestivalen. Ingen finess, inget hjärta. Lägg sedan till att skämten som försökte levereras aldrig lyfte och allt i programmet föll bara platt
Om man ändå sagt nej till något i 20 år, så är det ju ingen idé att var med som programledare heller. För då har man gjort det tydligt att programmet inte är något man direkt är intresserad av. Så enkelt är det. Det framgick så tydligt i rutan att till och med en blind kunde hur illa detta blev.

Sedan blev det inte bättre av att Leif & Billy skulle göra någon b-version på Ronny & Ragge. Det blev bara taffligt, dåligt och helt humorlöst.

Samma var det med artistpresentationerna när de skulle berätta om sitt liv under de senaste 20 åren. Om man jämför med förra veckans rappa intervjuer så var detta en enda snooze-fest. Billigt och tråkigt.

Även Björkman som verkade ha hittat sin plats i förra programmet, klev nu fram som den linslus han ändå är och ville än en gång övertyga folk om att han är det viktigaste för Melodifestivalen som någonsin hänt. Det är verkligen plågsamt att se hur SVT fött detta ego i 20 år, som nu ska glänsa sig i sig själv i sex jävla veckor. Det är väl också det som gjorde att ”skämten” med just Leif & Billy föll så platt. Deras roll var att på något sätt bara rikta solen mot Björkman, där det enda man kunde hoppas på var en solförmörkelse. För just mörker är det enda man kan sammanfatta programmet med…

Men ärligt. Om man inte lyckas hitta en enda röd tråd i programmet – mer än att mata en persons ego – så blir det inte roligt för tittarna. Alla bra program har någon form av uppbyggnad där vi som publik utvecklas tillsammans med programmet vecka efter vecka. Här är det som folk slängt idéer i en spann och bara dragit på måfå.
Artist på stängda museer. YouTube-intervjuer. Godnattsagor. Bönder. Kärlek till Melodifestivalen. Helt avsaknad av kärlek till Melodifestivalen. En narcissistisk programledare.
Hej och hå, nu blev det såhär. Tokigt.

Denna katastrof till programuppbyggnad hade inte kunnat få klartecken på någon annan plattform än den skattefinansierade SVT. För det hade varit självmord. Men uppenbarligen har de antingen så dåligt omdöme eller så är de rädda för att säga ifrån när något är orimligt dåligt. Kanske är det så att Björkmans ego skinit så starkt att de inte klarat av att se alla fel med produktionen överhuvdtaget? Eller så är det bara så att alla blivit fat and happy efter 20 lyckosamma år. Minsta möjligt ansträngning för ”publiken kommer ändå”. Då är det nog fler än Björkman som borde ha sitt sista år på SVT efter detta…

Musiken då?

Charlotte Perrelli gjorde en lysande Steps-låt med Still young som med sitt snygga nummer och felfria framträdande var en guilty pleasure för mig personligen. Helt okej för mig att hon gick direkt till final, även om jag personligen hoppades att Klara Hammarström skulle ha gjort Tusse sällskap.

För att passa den ganska bonniga inramningen av programmet så passade det ju bra att Emil Assergårds mix irländsk-folk-buskis-pubpop fick delta i detta avsnitt. Ska jag ge det något så trodde jag att det skulle vara mycket värre, men definitivt på den nedre delen av skalan.

Tråk var också Elisas snarkballad. Om vi saknat Carolas frikyrkliga blick i år så var det ju skönt att Elisa levererade just det. Att Den du är inte gick vidare var väl såpass rättvist det kunde bli. Finns inte så mycket mer att säga om det bidraget.

Om programmet inte levererade i går så var det ändå de mest rättvisa namnen som fick gå vidare.
Tusse hade kvällens starkaste låt och sjukt snyggt nummer. Det var bara att bocka och önska honom lycka till i finalen (om han nu vill komma dit efter den f-r-u-k-t-a-n-s-v-ä-r-d-a vinnarintervjun…)

Kul också att Alvaro Estrella drog det längre stråt för andra chansen. Inte suprspännande låt direkt. Till och med i genren solig latinopop tyckte jag den var lite blek. Men jag tog hans biljett före Mustasch och Assergård alla dagar i veckan.

En vecka kvar av uttagningar innan Andra Chansen. Känner att denna säsong satt mig på tomgång när det gäller förhoppning nu. Blir det katastrof även nästa vecka är det nog dags låta granskningsnämnden se över om detta inte är misskötsel av skattemedel. För så här dåligt kan inte ett av deras viktigaste program skötas…

Vad tyckte du?
Like
Love
Care
Wow

Grundare och chefredaktör för Popmuzik. Älskar popmusik i allmänhet och husgudarna är inga mindre än Pet Shop Boys. Tycker att en bra låt är en låt jag vill lyssna på mer än en gång.

Leave A Reply