Behagligt och mysigt som en sommarkväll, men inte direkt något nytt med Washed Out. Gillar du det han gjort tidigare kommer du uppskatta även detta. Är du inte ett fan sedan tidigare så är Purple Noon inte albumet som kommer få dig att bli kär denna gången heller.
För den varma sommaren och speciellt den lite svalare sommarkvällen är Ernest Greene och hans Washed Out ett perfekt soundtrack. Musiken är behagligt svävande och hans röst skapar en drömliknande känsla som jag uppskattar.
Bara värmen i produktionen får en att tänka på sommaren, när på året man än lyssnar. Så tidsmässigt är det ett perfekt tillfälle för Washed Out att släppa albumet Purple Noon. Hans fjärde album och uppföljare till Mister Mellow från 2017.
Albumet i sig levererar det som vi förväntar oss av Washed Out. Chillade och drömliknande låtar med en Balearic känsla, där Time to walk away sticker ut lite mer som den mer upplyftande och drivande. Annars är det mer som en sommarkväll i allmänhet. Det är behagligt och trevligt sällskap i 40 minuter, men absolut inte stunden som du kommer att skriva hem till familjen om. Ernest varesig skapar något nytt eller direkt utvecklar sig själv här, utan han är där han är. Gillar du det han gjort tidigare så kommer du garanterat att även gilla detta. Var du inget fan tidigare så är Purple noon inte albumets om får dig att fastna denna gång heller. Men för vad det är, så är det väldigt trevligt i all sin o-spännande inramning.
