En intervju med My Killing Game

Jag fick upp ögonen för My Killing Game när jag gick igenom bidragen till årets upplaga av GP Scen.  För mig passade den synthpopiga- och New Romantic-stilen mig perfekt, så jag mailade Markus Bustad , som är mannen bakom namnet, om han ville ha en kort intervju med Being Blogged.

Being Blogged : Var fick du namnet My Killing Game ifrån?

Markus : Först hette jag bara Killing Game, efter en Skinny Puppy -låt.
Jag ville ha något som kändes bra, och jag ville blanda ihop lite olika ord för att skapa namnet, men det mesta jag kom på var liksom redan taget kändes det som.
Men jag gillade aldrig riktigt Killing Game, vilket var ett namn som jag tyckte kunde passa en grupp. Men sedan kom jag på att jag ville köra solo och bara lade till My innan.
Jag vill gärna beskriva musiken jag gör med namnet, och det kanske låter metal över just My Killing Game. -Men det är lite destruktivt och dystert vilket jag tycker passar min musik.

Being Blogged : Tidigare var du med i en grupp som hette Z Prochek , vad var det för sorts grupp?

Markus : Det var först mer åt argare klubbhållet. Men när jag kom in blev det mycket mer pop.
Jag kom in på ett bananskal. Det var två killar som hade gruppen, så hoppade den ena av och han som var kvar satte då ut en annons att han sökte sångare. Jag svarade på den annonsen och fick det direkt.
Då bodde jag i Lysekil, och den andra kilen bodde i Luleå – men det gick ju bra att lösa, för vi skickade saker mellan varandra över nätet.
Svårheten var när man skulle repa. Den enda chans vi fick var liksom under soundchecket inför en spelning, vilket kanske var lite dumt.

Being Blogged : Varför valde du att gå solo?

Markus : Jag startade som soloartist för att jag kände att det blev lite för mycket kompromissande tillslut. Jag ville göra något som var 100% mig och med mer popinrikning. Målet var att jag ville göra så bra poplåtar jag bara kunde.

Being Blogged : Gör du allt själv nu eller har du hjälp av tillexempel en producent?

Markus : Jag har producerat allt själv, vilket var min svaga sida förr, men nu känner jag ändå att jag börjar bli ganska bra på det, vilket gör att jag inte behöver ta in hjälp utifrån. Dock skulle jag vilja ha lite mer gitarrer i mina låtar, vilket jag tyvärr bara har på en av dem idag.

Being Blogged : Var gör du din musik?

Markus : Jag sitter hemma i mitt lilla musikrum.
Det var ett litet sovrum först, sedan flyttade jag och min sambo ut sängen i vardagsrummet, i och med att det egentligen var för litet som sovrum.
Så nu har jag klämt in min dator och synth där, vilket är bra så jag kan stänga till om mig när jag ska jobba i min egen lilla konstiga värld.

Being Blogged : När började du göra egen musik?

Markus : Jag har hittat inspelningar från när jag typ var fem, när jag klinkade på en keyboard och sjöng om monster i garderoben.
Så jag har väl egentligen alltid hållit på. Men det har alltid varit åt synthpophållet, då jag fastnade för musiken från 80-talet.
Det var långt senare som jag hittade en röd tråd i allt jag lyssnat på, som vissa elektroniska ljud som jag alltid dragits till.
Framförallt de klanger som fanns i musiken på mitten av 80-talet. Det är svårt att få till just det ljudet idag, men det var väl något med de analoga syntharna som var varmare.

Being Blogged : Varför ställde du upp i GP Scen?

Markus : Jag hade gjort Utopia som jag tyckte var väldigt kommersiell.
Jag hade först skrivit låten till min flickvän, men jag tog tillbaka den och gjorde om texten.
Jag har tyvärr inte så många internetpolare för att få tillräckligt många klick att komma topp åtta där, så jag gav upp ganska snabbt att komma med.
Men så fick jag ett mail från projektansvarig på GP Scen som sa att juryn faktiskt valt in min låt – så det var ju bara att tacka!

GP Scen avgjordes under lördagen och vinnarna blev Lofot för juryns val och LillaMaj tog hem publikens röster.
Men det är ett bra ställe att synas på, och även om My Killing Game inte just vann lär fler människor fått upp ögonen för hans elektroniska popmusik.

Här kan du lyssna på den lysande låten Crossroads – men klassisk 80-tals känsla.