Joel Alme är tillbaka med sitt fjärde album Flyktligan . Detta är hans första skiva på tre år och första med svenska texter. Det är en mycket personlig samling låtar om Joels uppväxt och familj. En släktkrönika och en modern arbetarklasskildring. Det är en berättelse om flykt undan sorg, undan uppväxten. Om de som offras och de som överlever. Det handlar om missbruk, ensamstående mammor som tar sig vidare och barndomens vänskapsband. Den dagliga kampen för att bryta nedärvda mönster. Och kärleken.
När en artist är ärlig och rak i sitt uttryck blir text och musik väldigt lätta att ta till sig, i alla fall om man gör det riktigt bra. Joel Alme lyckas mer än väl med detta och överträffar de höga förväntningar jag hade på skivan. Rösten har aldrig låtit bättre och jag älskar hur melodierna ligger i rösten. Joel har tidigare visat att han är en skicklig textförfattare, nu tar han det ett steg längre och visar att han hör hemma bland de allra största.
Och missa inte Joel när han ger sig ut på turné med start i Göteborg 1 april, det tänker inte jag göra. Det kommer bli magiskt!
Susanna träffade Joel Alme för en intervju och den kan du läsa här
Kan du berätta om hur skivan kom till?
Det blir väl så när man får egen familj att man börjar luska, hade jag inte gjort musik så hade jag ju luskat i det på något annat sätt ändå. Sen spydde jag på mig själv, kände att jag gjort den här engelska grejen nu med några skivor. Det blev något nytt och det kändes helt plötsligt kul igen.
Det var en temaskivan från början, hade jag gjort den på engelska så hade det låtit som en dålig tysk dubbad film där jag försökt förklara personer och gator på engelska. Men det tog ett tag att bli av med alla tankar om att skriva på svenska, vem skulle jag bli jämförd med och så där. När jag kom över det så tyckte jag bara att det var kul och brydde mig inte om hur det lät.
Vad handlar skivan om?
Flyktligan i sig handlar om det nedärvda beteendet. Att känna sig övergiven och aldrig känna att man är värd något fint. Och det handlar inte bara om mig utan också om de jag växte upp med. Det var varannan kompis eller mer som bodde ensamma med sina mammor, som inte hade mycket pengar och inte kunde skjutsa till träningar. Det var något man inte riktigt såg när man var liten. Varför kommer några hela vägen medan vissa inte gör det? När jag fick egen familj började jag tänka mer kring det. Jag tror att det är mycket känslan av övergivenhet, jag tror att den genomsyrar många.
Har skrivandet och processen tagit lång tid?
Både och. Att få självförtroendet att skriva var svårare än själva skrivandet. Egentligen är det ju inte värre än att byta från gungor till sandlådan i lekparken, det finns ju inte nåt sånt där jättespännande tänk i huvudet. Jag är luststyrd och kan inte göra något om jag tycker det är tråkigt. Jag måste ju också göra saker som är tråkiga så klart men jag vill behålla det roliga i musiken. När det kommer till musik gör jag inget om jag inte tycker att det är kul.
Att skriva musik är det som jag tycker är roligast, det är pojkrumsnivå fortfarande och det får jag ju försöka hålla intakt för det är det som är hela grejen.
Du är personlig och ärlig i dina texter. Tvekade du eller var det självklart?
Det var också en del av processen. Jag funderade på hur jag skulle skriva och om jag skulle använda metaforer exempelvis. Det tar ju ett tag att hitta sig själv och man letar ju efter något slags språk. Jag blev nästan lite naivt rakt på sak och det funkade bättre då tycker jag.
Men jag har inte tänkt så mycket på vad som kommer att hända med mig utan det har mer varit som att nu får ingen annan bli sårad. Men de förstår och står bakom mig. Vi har samma historia men alla behöver inte berätta den.
Hur har processen påverkat dig som människa?
Yrsel och ont i magen och sådana fysiska symptom. Jag får alltid mycket ångestfyllda symptom. Denna gången har jag försökt att trycka bort ångesten, då har det kommit fysiskt istället. Men det är väl terapi på något sätt. För min skull har jag inte tänkt så mycket. Det är mer för min mamma, styvpappa och lillasyster som jag haft ångest för, att de kanske tycker att det är jobbigt.
Du reflekterar som person, bland annat genom att du skriver text, är det ett sätt för dig att välja en annan väg?
Ja det är det ju, jag vet ju med mig med mig själv att jag aldrig skulle överge någon. Jag vet inte riktigt varför men jag tror att det är för att jag har haft det stabilt i vår lilla klunga. Man har någon som trott på en och som gjort, man har någon slags trygghet. Det här att man alltid känner att man kan åka hem. Känslan att hemma är man alltid välkommen. Den känslan när man växer upp, så var det inte för alla. Det vill man ge sina barn, hemma hos oss får du vara den du är.
Du ska snart ge dig ut på turné, hur känns det?
Ja, jag är alltid lite nervös och så där. Det är lite som ett spöke för en i början. Jag gillar inte att repa och att förbereda mig över huvud taget. Jag är dålig på sånt, det är alltid lite rysk roulette när jag ska ut och spela. Jag har tagit bort spriten så mycket som möjligt så det är väldigt nyktert. Men jag försöker styra upp bra rep så att vi låter samspelta. Nu ska vi börja turnén på Storan i Göteborg, då måste vi vara förberedda. Jag är både nervös och ser fram emot det. Det ska bli kul att träffa alla polare och göra något ihop.
Din musik var med i den amerikanska filmen Happy Christmas. Kan du berätta lite om det?
De ringde skivbolaget och frågade om de kunde ha med några låtar och det fick de så klart. Det är lite av en slackerfilm, det är mest de scener när de är höga, röker gräs och lyssnar på musik som min musik är med, och då pratar de om låtarna. Jag fattade ju inte att det var hipstermaffian i USA som gjorde den. Det var jävligt roligt då de hörde av sig och det ringer fortfarande folk från USA, så det har öppnats en liten dörr. Det är roligt när det händer någonting annat. Branschen är ett ekorrhjul oftast. Du ska vara mystisk i ett och ett halvt år från förra skivan till nästa. Du ska göra intervjuer, åka på turné, prata om vad du har gjort. Det är alltid samma, så det är kul när det är något annat. Det är det som är roligt med musiken, det kan ta en till olika ställen. Från köket till USA om man har tur.
Joel Alme @
Facebook
