Då var det dags att sammanställa den gångna veckan med att lista fem av favoriterna i den stora skörd av ny musik som släppts under senaste veckan.
Sebastians Popfavoriter
Elias har en av Sveriges mest säregna röster som egentligen borde göra honom till världsstjärna. Med nya albumet hoppas jag verkligen att det blir så. Med det synth-doftande spåret I’ve Been Waiting bevisar han att det inte bara är pianoballader som passar sångarens röst. Utan även modern pop. En omedelbar favorit!
Felicia Takman – Rulla eftertexten
Jajjemen, Felicia Takman letar sig in bland mina favoriter den här veckan. Refrängen är så oemotståndlig att det inte går att gilla låten. Bara efter två lyssningar sitter den som en smäck och är det inte det som är hela poängen med popmusik?
Det artistiska i Conan Gray träffar en riktigt svag nerv i mig. Nya låten är skriven tillsammans med ingen mindre än Julia Michaels och är inget annat än lysande pop. Retrokänslan är där, syntharna äckligt snygga och refrängen hookig. Precis som allt håller han fast vid mystiken och det är en fröjd att lyssna på de läckra kör-arrangemangen i Telepath.
Kalla mig ”tacky” men jag är så svag för den här typen av catchy EDM-pop. Det passar mig perfekt vid träning. Trots att jag älskar invecklad popmusik med mystik och mörker kan det vara skönt att bara vila örat mot något väldigt mainstream och upptempo ibland.
Självklart letar sig Ed Sheeran in på topp fem den här veckan. Han är en otrolig låtskrivartalang och nya albumet är riktigt bra i mitt tycke. Som mest gillar jag artisten när han är sjunger smöriga om kärlek med bara gura som First Times. Eller blir mer arena-pop/rock som i Tides eller grymma Castle on the Hill. Men den här gången blir det ändå kärlekslåten som letar sig in i mitt hjärta.
Johans Popfavoriter
Taylor Roche – Sucker for a Lonely Heart
Vemod, pulserande synthar som andas 80-tal och magisk melodi. Det är mina favoritingredienser i en poplåt och Taylor Roche skapar popmagi med nya singeln Sucker for a Lonely Heart. Tre minuter du garanterat vill lyssna på om och om igen.
Med sorgen i centrum släpper gruppen Kondoleanser låten Empati. Syntharna i arrangemanget och känslan över låten gav mig en stor portion Kent-vibbar här. Det är vackert, vemodigt och magiskt. For mig som älskar snygga synthar och vemod så blev jag absolut tagen av detta. Den perfekta höstlåten.
Med pulserande produktion och perfekt popmelodi släpper Florrie nya singeln Communicate. Men det är ju nästan det minsta vi förväntar oss av Florrie numera, och när man jobbar tillsammans med Brian Higgins så kan det liksom inte bli dåligt. Då är det 100% pop och det är precis det vi får här.
Jag har ju älskat Conan Gray sedan Generation why för tre år sedan. Att Conan går från klarhet till klarhet med allt han gör är liksom givet känner jag. (Jupp, jag har bättre öga för en popsensation än alla Sveriges A&Rs tillsammans.) När han nu gått mer och mer över mot synthwave känner jag än mer att det var rätt att följa honom från tidiga år. Det är liksom svårt att inte älska denna poplåt. Det pulserande och lekfulla. Låten är ju en given hit och känns som en perfekt fortsättning på Overdrive från i vintras.
Ed Sheeran – Overpass Graffiti
Tagen från Sheerans senaste album = och låten blev genast en personlig favorit för mig. Den sköna pulsen i låten och doften av 80-tal i produktionen. Det var som att artisten hade en checklista för att få med alla saker jag personligen älskar i en låt och bara köra. Lätt bästa låten på albumet i min värld.
