Två gånger på ganska kort tid har jag blivit ledsen på riktigt när någon för mig helt okänd person gått bort.
Den första var Carrie Fisher. Den andra var Tim Bergling när pushmeddelandet om hans död nådde mig när jag var på kvällspromenad runt Majorna.
En 28-årig producent under namnet Avicii, med kepsen bak och fram som tog över dansgolven med Levels och sedan cross-over hiten Wake me up. En person som hela tiden hade ett genuint intresse för musiken och som visade sig vara så mycket mer än bara ett enkelt EDM-beat och DJ.
Det är få artister som skapar en hit som formar en hel genre.
Robert Miles lyfte dream trance med sin Children. Faithless tog den episka housen ut på dansgolvet med Insomnia och deras hypnotiserande melodier kopierades under fler år efter det.
Wake me up tillhör den skaran. När Tim mixade ihop EDM med country fick han en cross-over hit som tilltalade alla. Låten hyllades, dansandes till, spelades på allt från unga radiokanaler till de mer mogna. Låten efterapades och ett tag skulle allt låta ”country with a EDM beat”.
Jag fick mer och mer respekt för Tim genom åren. Jag skrev om honom i blogged sedan 2011, i samband med Fade into darkness och jag intervjuade bland annat Andreas Moe, som sjöng på låten.
Jag har försvarade honom alltid för den duktiga producent han faktiskt var och höjde honom hellre ett extra snäpp för den potential som jag såg i hans låtar, melodier och produktion än det han kanske levererade från dag ett. Det var därför som han kunde jobba med artister som Nile Rodgers och Chris Martin, eller att de stora producenter som bad Avicii remixa en låt tidigare, nu fick remixa honom istället. För att han var just ett geni i studion.
Om duktiga kreativa människor får vara just det och inte ta sig ann en roll som någon annan vill att de ska ha, så hade Tim varit på god väg att bli vår nya Max Martin idag. -Tänk att ett land som Sverige, med så få invånare har så otroligt duktiga musikproducenter.
Nu skulle han istället vara en kassako till en girig och självupptagen manager, som tänker på sig själv i första, andra och tredje hand och efter det så var det pengar till plats nummer 20.
Dokumentären om Avicii som nu finns att se på SVT Play, talar ett tydligt språk om hur genomrutten musikbranschen är på allt för många ställen. Där pengarna är viktigare än människan.
Du bör definitivt se dokumentären. Det ger en mycket bra (och skrämmande) bild av hur dåligt Tim mådde och hur de som skulle jobba för hans bästa istället jobbade för sig själva.
Tänker man så känns det än mer tragiskt det som nu hände i går (vad som än hände). Men en sak är säker:
Få producenter har gjort ett sådant enormt påverkan på musiken under sin alldeles för korta livstid som Tim Bergling.
Jag hoppas att han hittat frid nu, medan hans musik lever vidare.
Tack för allt, Tim.
