Det är något med En hand i himlen som påminner om Pet Shop Boys. Det blev så tydligt idag när Jonathan Johansson kör singeln som tredje låten på Azalea-scenen under Way Out West. Gitarren påminner lite om Being Boring och den melankoliska stämningen i låten gör den till ett magiskt popögonblick.
För mig känns Jonathan lite loj när han står i sina solglasögon och halvt om sjunger halvt om mumlar sina låttexter i den molniga fredagseftermiddagen. Inte för att det direkt stör. Hans musik och röst griper alltid tag om mig och jag gungas med i tonerna.