Årets första genrep inför publik.
Repet som på något sätt kommer sätta tonen för programmet och stilen för det som komma skall i sex veckor.
Allt börjar med Sanna Nielsen på scenen i samma ljusbur som i fjol, sjungande samma låt fast med en ny text.
Nu är den på svenska och handlar om att vi inte blir av med henne så lätt för Sanna har fått hybris.
Det är klockrent och när Robin Paulsson på flygel kommer in och sjunger också känner jag att allt från fjolåret är förlåtet.
Den miss och frustration som var Nour El-Refai och Anders Jansson från i fjol är som bortblåst.
Nu finns kemin mellan programledarna, och programmet blir lättsamt och enkelt.
Visst det är inte superkul, men ändå tillräckligt kul för att locka fram skratt. Eller jo, det är väldigt kul när Filippa Bark intervjuar artisterna i Green Room och hon svarar på sina egna frågor.
Eric Saade håller på att bryta ihop av skratt när han uppenbarligen svarat på en fråga om huruvida artisters utseendet är viktigt.
Mellanakten är Sanna och Robin som sjunger.
Det är blir mycket av allt och vi bjuds på stort sprakande shownummer, där de går igenom året som gått (Sanna vinner Mello och åker till Köpenhamn, Robin frostar av frysen och får utslag, typ så).
Underhållande för hela familjen kan jag tänka mig.
Jag tror många kommer uppskatta årets upplaga av Melodifestivalen.
Det känns som SVT hittat rätt i år med både format och med många av låtarna.
Detta är självklart otroligt viktigt.
Ett fiaskoår till hade varit förödande för formatet som många ändå uppskattar väldigt mycket.
Nu valde SVT att gå den trygga vägen med en rutinerad programledare och en folkkär artist – som i vissa lägen känns än mer rutinerad än Robin vissa gånger.
När tekniken och kamerorna inte funkar som de ska, är Sanna och Robin cool-lugna och bara fortsätter utan att det ens känns som ett problem.
Proffs innan riktiga sändningen ens börjat – DET är imponerande.
Tar inte nerverna över styr och tekniken fallerar helt i morgon så finns inget att klaga på när ljuset släcks i Scandinavium i morgon.
Då kommer detta bli sex mycket behagliga veckor för alla inblandade.
Låtarna då?
Allt handlar om att få Eric Saade till final.
Det är där han ska vara och det är dit han kommer. Jag har svårt att se något annat.
Han är så överlägsen både när det gäller scenframträdande och låt. (Jupp, den har vuxit till sig rejält på mig).
Då kommer frågan vilken som gör sällskap med honom till Freinds och vilka som får ta senvägen via Andra Chansen.
För mig är det tre låtar som är kandidater där samtliga är starka på olika sätt
I’ll be fine med Molly Pettersson Hammar , One by One med Elize Ryd och Rickard Söderberg samt Det rår vi inte för med Behrang Miri och Victor Crone .
Min magkänsla säger att fördelen med TV-röster kommer att falla på Behrang denna vecka, medan Molly, Elize och Rockard får ta vägen via Helsingborg och Andra Chansen.
Ska jag gissa hela utfallet är det nog:
Eric Saade
Behrang Miri & Victor Crone
Molly Pettersson Hammar
Elize Ryd & Rickard Söderberg
Jessica Andersson
Dolly Style
Daniel Gildenlöw
Klockan 21:30 på lördag vet vi hur fel jag hade.
