Ellen Benediktson upptäcktes under förra årets Eurovision Song Contest här i Malmö när hon var stand in för för den franska sångerskan åt scenteknikerna när de skulle planera filmningen av bidragen.
Hon gjorde det såpass bra att Christer Björkman ringde upp henne och bad henne komma tillbaka fast till Melodifestivalen.
-Vem är du?
Jag heter Ellen Benediktson, är 18 år och bor i Malmö.
Jag har alltid sysslat med musik hemma i mitt egna rum, och sedan går jag på en musikskola här i Malmö som hette Heleneholm-skolan, numera Malmö Latin.
Jag var med som stand in under Eurovision förra året och sjöng Frankrikes bidrag.
-Är du bra på franska?
Nej, egentligen inte. Jag läser det, så något kan jag. Jag tycker det är fantastiskt vackert språk, så jag är lite av en frankofil.
Det var ju många från min skola som gjorde den här grejen och vi fick alla mycket bra omdömen.
Sedan tänkte inte jag så mycket mer på det efter Eurovision.
Jag har ett band utanför skolan som heter Djupt Skräp , som spelar elektronisk pop på svenska – lite depp- Kent .
Vi är en trio på tre tjejer som bland annat spelade på Malmöfestivalen nu i somras.
Sedan i höstas fick jag ett samtal från Christer Björkman, som bad mig testa en låt som han hade, och nu är jag här.
-Berätta mer om Djupt Skräp.
Vi har spelat tillsammans i ett och ett halt år.
Först var vi bara två, och nu har det tillkommit en tredje.
Vi har alltid varit intresserade i den här elektroniska världen, men det är väldigt tekniskt och inte något man kan sådär på en gång. Annars brukar ju både teknik och att starta ett band vara något man förknippar med killar. Då kände vi att det behövs tjejer som kör.
-Vad gör du i bandet?
Jag sjunger och spelar synth.
-Berätta lite om Songbird.
Det är en ganska så skör melodi och melankolisk, men ändå kraftfull. Den går som i ett crescendo. Börjar svagt och ökar.
Den är väldigt avskalad, vilket gör den unik just här och kommer sticka ut.
-Vad gör den perfekt som en Melodifestivalslåt?
Alla låtar har ju Melodifestivalsprägel. De måste ju vara tre minuter och då måste ju allt sitta och komprimeras något. Men jag tror att den är oväntad, och den stegrar sig på ett sätt som gör att man det hela tiden blir intressant.
-Vad blir det för scenuppträdande?
Det blir avskalat, men ändå väldigt mycket jag. Ingen koreografi, vilket är skönt, utan jag får bara stå och leverera.
-Vad kommer hända för dig efter det här?
Jag har ju skrivit på ett litet kontrakt med Warner, så mina förhoppningar är ju så klart att jag ska få släppa något. Jag skriver ju väldigt mycket själv även om jag inte skrivit den här låten. Så drömmen är ju att släppa egen musik.
-När du skriver för dig själv, är det samma genre som med din grupp?
Just nu är det det ja. Men jag är ju så ung så jag utforskar fortfarande. Men jag tycker det är fett med mörkare elektronisk musik. Mer åt Depeche -stilen.
-Vilken låt är den bästa som varit med i Melodifestivalen?
Av nostalgiskäl borde jag välja The Arks låt The Worrying Kind . För som 12 åring var jag ett stort fan.
De var mina första stora idoler.
-Så du är lite starstrucked nu när Sylvester Schlegel är med?
Ja, det är ju lite jobbigt faktiskt! Men jag har inte vågat erkänna det! Haha!
-Vilken låt tycker du är bäst just nu?
Jag väljer Bubbelgum Bitch med Marina and the Diamonds .
Ellen sjunger som låt nummer sex i sändningen från Malmö. Songbird är skriven av Sharon Vaughn , Johan Fransson , Tim Larsson , Tobias Lundgren .
