Indiepopbandet Radioskuggan från Umeå är just nu aktuella med debut-EP:n Ensamma Tillsammans.
Fokuslåten från EP:n heter Ensam när jag dör och är en energisk låt med skönt driv där bandet fångar känslan av självmedvetenhet och osäkerhet i relation till andra. Det är frågan om den där rastlösa själen som aldrig kan bli tillsammans med någon, och med det blir helt ensam. Ja, tills personen dör.
Bandet berättar lite om skapelsen:
”Texten kom till efter att sångerskan Karin självreflekterat lite för mycket och var tvungen att få ut frustrationen i text… När låten skulle spelas in som demo kändes den tom. Men Jakob lekte runt på gitarren och hittade en melodi och där hade vi vårt intro.”
Det är som sagt en sjukt svängig låt som du antingen kan lyssna på ensam eller kanske på ett indiedansgolv. Hur du än lyssnar kommer du garanterat inte att bli besviken på denna pop-pärla.
Jag bad bandet berättar lite mer om sig själva och arbetet med nya EP:n, som du kan läsa i denna intervju.
Hur bildades Radioskuggan och hur landande ni i det namnet?
Radioskuggan bildades faktiskt under en studentspexproduktion här i Umeå våren 2022. Karin var huvudroll medan Jakob och Samuel spelade i kompgruppen i spexets orkester. Vi insåg ganska snabbt under den intensiva produktionsveckan att vi tyckte det var roligt att umgås och efter en legendarisk fest på Biologigränd började Karin smida planer om att starta ett band med grabbarna. Så, sagt och gjort, hon frågade om de ville spela indiepop och de ville de. Tack och lov, trots att de var metalkillar. Därefter behövde vi en trummis och Jakob kände Daniel som direkt hängde på. Vårt första mål och projekt var mest att få med en låt i P4 Nästa, för skojs skull. Men sedan hade vi kul tillsammans att vi kände att vi ville fortsätta spela och jobba mot att släppa mer. Från början var vi bara fyra personer men kände att vi behövde fler personer till spelningar och fick med Matilda och Petter, som sedan fortsatte som permanenta medlemmar. Dynamiken i bandet är väl lite så att Karin och Jakob är som bandföräldrar, och de andra hänger på som glada barn i baksätet på bilen.
Namnet Radioskuggan kommer från att Jakob gillade namnet och hade tänkt på det ett tag. Han gav det som förslag men Karin var inte såld. Hon var tveksam för att det kändes som för många stavelser i namnet. Det blev bandets första kompromiss – Jakob gick med på att spela indiepop, och Karin gick med på att döpa bandet till Radioskuggan. Namnet blir också extra roligt då vårt första projekt var att bli spelade på radion.
Hur skulle ni beskriva er som band för de som aldrig hört er?
Till de som aldrig hört oss skulle vi säga att vi spelar peppig indiepop på svenska med mycket fokus på deppiga texter och ordlekar. Vår typ av indie är gitarrdriven, kryddad med klockspel och stämsång, och ett litet uns cowbell. Som influenser kan man säga att vi låter som The Strokes blandat med Veronica Maggio och Annika Norlin. På scenen är vi energiska och har väldigt kul ihop, vilket märks på publiken för det blir alltid dans när vi spelar!

Hur är popscenen i Umeå nu för tiden?
Vi skulle säga att det finns band på alla nivåer, vilket är motiverande och inspirerande. Det känns som att de senaste året har Umeås popscen lyfts av släpp med sjukt hög kvalitet från akter som Dalmatin, Dolce och Duschpalatset. Det gör ju att vi lite mindre band kan rida lite på vågen och förbanda åt större akter. Det är tyvärr lite dåligt med återväxten dock, de flesta band och akter är folk 25 och uppåt. Vi har fortfarande en stark DIY scen från de gamla hardcore-tiderna där det går väldigt lätt att arrangera egna spelningar i stan på ställen som tex Verket, Labbet och Stallet. Karin kan dock sakna fler mellanstora evenemang där man som mindre, okänt band kan få förbanda. Vi saknar ju Umeå Open, men där gör föreningen Humlan ett svinbra jobb med evenemang som Ditt Kvarter där flera lokala indieakter spelar varje år!
Hur känns det att äntligen släppa en hel EP?
Åh, det känns svinkul! Lite förlösande också, då flera av låtarna har legat och grott väldigt länge. Vi har stött och blött och äntligen får vi ut dem till folk så de kan lyssna. Vi är väldigt stolta över låtarna och taggade på att dela med oss. Lite som stolta föräldrar som ska få se sina barn möta världen för första gången. Eller ja, ingen av oss är ju föräldrar, men vi tänker att det är så här det känns.
När började låtarna falla på plats och hur länge har ni jobbat på dem?
Vi har jobbat på låtarna väldigt länge, typ sedan starten 2022. Vi har ju tagit med Blå och Tomma korridorer, vilka är två av låtarna som Karin burit med sig väldigt länge. Exempelvis blev Blå komplett när vi fick till stråket och det var väldigt sent i processen. Så den har vi arbetat med i ca två år. Vi har testat att spela flera av låtarna live och känt på hur de mottagits av publiken. Grunden och texten till Ensam när jag dör kom till på några månader, men det var inte förrän vi hade produktionsmöte och Petters gitarrslinga adderades som den kändes rätt så där tog det också lite tid.
Ni sjunger ju Ensamma tillsammans i låten också. Var det just det som fick döpa EP:n eller var det efter ni kommit på ett namn på EP:n som ni valde att ha med det i låten?
Låten kom först! Men vi funderade länge på vad vi skulle vilja kalla EP:n. Det är ju som lite tongivande vad ens första EP heter. Kan ju bli det som identifierar oss som band innan vi släpper en fullängdare. Så det blev att vi tog den frasen ur låten vi ville ha som fokusspår. Vi skriver ju mycket musik som låter peppig men har deppigt innehåll, vilket att vara ensamma tillsammans kan vara. Att känna sig ensam kan ju kännas väldigt deppigt, men att vara ensamma tillsammans blir genast bättre. Vi tänker att det är som en bra metafor för hela EP:n och dess innehåll.
Hur ska ni fira släppet och vad ser ni fram emot 2025?
Vi ska fira med att ha spelning tillsammans med Blå Vägen på Verket, lokala stället där man arrar själv! Det är så många som sagt att vi borde lira ihop, så det kommer äntligen bli en riktigt fin norrländsk popkväll! Under 2025 hoppas vi en sommar där vi får spela så mycket som möjligt utanför stan och tillsammans med andra grymma indieband! Vi kommer också fortsätta jobba för att få ihop en fullängdare!
Om du uppskattar att läsa om ny musik i bloggen, får du gärna stötta arbetet med Popmuzik som Patreon. Det hjälper en oberoende musikblogg otroligt mycket om du har möjlighet att bidra som Popmuzik Liker med 12 kr i månaden eller som Popmuzik Lover med 32 kr. Ditt bidrag gör det möjligt att driva bloggen vidare som en bred och nyfiken musikblogg där du dagligen kan få nya musiktips varvat med intervjuer och recensioner, samt att det faktiskt hjälper artister om de har en plattform som de kan nå ut med sin musik på. Tack för ditt stöd.