Med singeln Guilty pleasure får vi andra singeln med artisten och filmskaparen Theo Rosén som soloartist efter att tidigare varit halva delen av duon ÉN.
Först ut var Naiv som släpptes tidigare i vårads tillsammans med Ella Rammelt, som även togs upp i bloggen av undertecknad och nu är det då dags för Guilty pleasure.

Likt den förra singeln är även Guilty pleasure färgad av drum’n’bass-genren, Men denna gång mer emotionell och får ses som en popballad med en bubblande energi i produktionen under pianot och sången.

Låten i sig handlar om ett tidigare förhållande som man går tillbaka till, något en vet man inte borde. Det blir som sagt lite vemodigt och träffande när känslorna som en vet inte borde bubbla upp igen.

Jag bad Theo berätta lite mer om sig själv, om arbetet som filmskapare och musiker, samt om den nya singeln som du kan läsa i denna intervju.
Om du uppskattar att hitta intervjuer i bloggen och har möjlighet får du gärna stötta arbetet med bloggen som Popmuzik Liker eller Popmuzik Lover på Patreon. Ditt bidrag gör det möjligt att driva bloggen vidare som en bred och nyfiken musikblogg, och även en av de sista musikbloggar vi har i landet. Tack.

Hur är skillanden för dig att skriva material som soloartist jämfört med när du var i duo?

När jag skriver som soloartist så tror jag att texterna blir ännu mer personliga och nära – kan oftast gå in i mig själv på ett annat sätt och jobba med sounds som jag är nyfiken på eller vill utforska. Jag har alltid vara intresserad av att bygga ett starkt personligt varumärke och kunna leva ut det – något som jag verkligen kan göra i soloprojektet.

Du är även regissör och producent. Hur är det att få balansen mellan musiken och filmskapandet att funka utan att det blir en belastning åt något av hållen? 

Jag ska inte ljuga, det är väldigt utmanande. Man kan säga att jag är filmskapare by day och artist by night. Man önskar att det fanns fler timmar på dygnet om man säger så. Jag försöker se det som ett långsiktigt bygge med musikkarriären medan filmen är något jag har hållit på med sedan barnsben och är mitt huvudsakliga jobb. Mitt mål framöver är jobba mycket visuellt med andra artister med deras paketering och musikvideo så att både filmen och musiken kan verka i symbios.

Mina samarbetspartners och kollegor inom filmen är väldigt stöttande inom musiken också så det är roligt, kan ofta peppa mig till att släppa mer. Vardagen blir väldigt varierande, något som jag älskar. Kan giga på nån klubb under helgen och sitta i ett förproduktionsmöte till en kortfilm på måndag morgon.

När det kommer till filmskapandet, hur kom du in på det och vad är din personliga visuella stil som du kan ta med in i olika projekt? 

Jag började med film när jag var nio år gammal när jag sålde jultidningar för att kunna köpa min första egna kamera. Jag älskade film, speciellt genrefilm. När jag såg E.T. för första gången kände jag att det här är det här jag vill göra. Min visuella stil skulle jag säga är amerikansk och kontrastig. Älskar att jobba med kamerarörelser, mycket färger och kreativa vinklar. Jag gillar att vara bred. Min senaste kortfilm Sånger till dig har lite pulsen och tempot av en musikvideo medan Locked Cabin är en stillsam men intensiv thriller. 

Vad har du för råd till de som vill vara egna idag och starta just produktionsbolag för film?

Det krävs disciplin, dedikation och tid – väldigt mycket tid. Som med alla konstformer. Om du har byggt en stadig kreativ portfolio, har en stor passion som du vill göra till yrke och är redo att jobba med kunder och bygga bolag – KÖR! Jag är den största supportern av egenföretagande. Det är krävande men oerhört roligt och du får lägga dina egna arbetstider, något som underlättar i min musikkarriär också.

Både denna singel och Naiv hade en drum’n’pass-produktion. Hur kom du in på just drum’n’bass-genren? 

Det var lite av en slump att jag själv började göra drum’n’bass. Jag lyssnade på genren en hel del och var ett fan. Men det var först när min producent Isak (som jag hade duo med) bytte ut trummorna på en demo jag skrivit – till något riktigt snabbt (och fett!). Fastande direkt för soundet och ville sätta min egen spin på drum n bass genren. Jag lyfte in det mer i min skrivarstil och melodisk pop. Ella, som jag släppte min första singel Naiv med hade också skrivit en hel del drum’n’bass-låtar och då kändes det självklart att det var just hon jag ville skicka demon till.

Nya singeln handlar om att gå tillbaka till ett tidigare förhållande, fast man inte inte borde. Är det självupplevt och hur arbetade du fram idén till låten?

Ja det är självupplevt, några situationships jag haft som inte är bra för mig. Hålla fast vid något som bara inte funkar. Det är en komplex känsla då det också är fantastiskt på samma gång. Just uttrycket Guilty pleasure var något min kompis Christoffer yttrade i Paris under ett writing camp och det satte ord på känslorna jag skrev om. Jag arbetar ofta med olika situationer i min musik och försöka göra det väldigt visuellt för lyssnaren. ”Dina ögon dom skimrar i neon, nu vi själv här, dom har taggat härifrån” som exempel.

Hur var själva skapandeprocessen av arrangemanget i låten och hur det utvecklat sig från demo till det vi hör idag? 

Det har definitivt varit en process. Den första rough demon är ännu mer åt hyperpop-hållet, något som kan vara svårt att nå en bredare publik ibland. Henrik hade skickat mig den första instrumentalen när jag var i Paris och jag började skriva melodi på det. Alex kom in efter några prodsessions och när jag hade lagt vocals. Han tog låten och gjorde den till en vacker dnb ballad där han tog bort disten på gitarren stundvis, la ett piano och gjorde den stor och bred. Brukar tänka på festival eller arena när jag hör den färdiga låten för den känns bara så stor i refrängerna.

Du jobbar med producenterna Henrik Öberg och Alexander Bicho. Hur kom du i kontakt med dem och vad gör de för att lyfta fram det bästa i låten tycker du?

Henrik hoppade faktiskt in en livestream på Instagram när jag släppte Naiv och hörde att jag var från Östersund, därefter skickade han lite instrumentals han hade gjort och kom senare på min spelning i Åre – vi började samarbeta efter det. Väldigt kul att han hörde av sig, annars hade inte Guilty pleasure funnits. Henrik är jätteduktig på just drum’n’bass och hyperpop. Han förstår verkligen mitt sound och det går ofta väldigt fort för oss att jobba.

Samarbetade med Alex på Naiv där han gjorde co-prod och mix, lärde känna han genom Ella och han är en av de vassaste producenterna jag känner idag. Alex hör vad som låter som clean och kommersiell pop och tightar till låtarna så dom kan spelas många gånger. Något som jag tycker är supercoolt.

Två singlar ute nu, vad är planen för hösten för dig och din musik?

Planen framöver är att släppa fler singlar! Jag vet att jag måste fortsätta bygga min diskografi och publik, något jag är otroligt taggad på. Har även planer på fler spelningar, något som kommer med fler släpp. Jag vill nog också testa pitcha osläppt material för mindre skivbolag och se vad de tycker och säger. Jag har så sjukt många demos som jag vill göra klart eller få ut och mitt nya sound är något jag är väldigt stolt över och tycker är fräscht för svensk popmusik. Så jag säger bara gasen i botten och jag vet redan nu vilken som blir nästa singel…