Knappt har dammet från senaste singeln Do you wanna give it a shot lagt sig, så är Malmögruppen Joe & The Anchor tillbaka med ännu en låt!

Med Nothing without you får vi således andra smakprovet från det kommande albumet Coming Of Age, som släpps den 20:e September.
Här bjuds vi på en bitterljuv kärlekslåt om just obesvarad kärlek. En låt där sångaren sjunger om att tvåsamheten ändå ledde till ensamhet och det är dags att hitta en väg framåt på egen hand.

Produktionen är varmt medryckande med skön melodi och hitig refräng som både är ögonblicklig och träffsäker. Radiopop som i mina öron känns som klippt och skuren för den amerikanska marknaden, och som även borde fungera minst lika bra i en roadtrip-spellista även här hemma i Sverige.

Jag ställde en knippe frågor till bandet inför släppet av singeln och om kommande albumet, samt om det stundande tioårsjubileet som du kan läsa här. Om du uppskattar intervjuer och alla dagliga musiktips som du hittar i bloggen, så får du gärna stötta arbetet genom att bli Popmuzik Liker eller Popmuzik Lover på Patreon. Ditt bidrag gör det möjligt att driva bloggen vidare som en av de få svenska musikbloggarna som just nu finns kvar, samt den enda i landet som dagligen ger dig nya låtar att upptäcka. Så tack för att du ser ett värde i att jag lyfter fram alla artister och låtar i bloggen.

Ni är snart inne på ert tionde år som band. Vad driver er hålla ihop efter så lång tid?

Vårt kamratskap, definitivt. Vi har vuxit upp tillsammans och har sida vid sida utvecklas från vilsna tonåringar till något mindre vilsna vuxna med jobb och egna familjer. Men vi ser fortfarande varandra som bröder och älskar att göra musik tillsammans, och just den skaparglädjen håller ihop oss bättre än superlim.

Vad har varit några extra magiska stunder för er genomåren?

Ett starkt minne är när vi spelade på INmusic Festival i Kroatien och tvingades tälta på ett regnigt festivalområde i våra billiga tält. Det regnade rakt genom tälttaket och det var inte mycket som var torrt nästa dag. Men det blev en riktig jäkla pang-show av det!

En annan magisk upplevelse var när vi var förband åt Mando Diao på ett utsålt KB, vilket var lite surrealistiskt för oss som haft dem som idoler som barn.

Men den senaste och kanske mest magiska stunden hittills var när vi lyssnade igenom vår nya musik i studion och insåg att vi hade lyckats skriva och spela in ett helt album på 12 låtar helt på egen hand, och nu kommer vi snart dela med oss av det till världen. Den känslan är svårslagen.

Ni har släppt musik på egen hand samt legat på storbolag. Hur har det varit att ge ut musik oberoende kontra att ligga på storbolag och vad har ni lärt er av resan?

Vi är väldigt tacksamma över att ha fått upplevt båda sidorna. När vi plockades upp av vårt första storbolag var vi unga och hade fortfarande mycket att utforska musikaliskt. Joe & The Anchor som band var relativt odefinierat, och musikindustrins höga tempo och nischade krav gjorde att vi kunde få mycket gjort på kort tid. Vi lärde oss väldigt mycket av det, men samtidigt kände vi att vi höll på att förvandlas till något vi inte längre kunde stå bakom. Från våra samarbeten med skivbolag lärde vi oss vikten av att ha en stark produkt och ett tydligt varumärke för att kunna stå ut i bruset, men vi insåg samtidigt att det absolut viktigaste och mest grundläggande för oss är att vi ska kunna stå bakom vårt artisteri till 100%. Just därför känns det så himla rätt att släppa vår nya musik helt själva.

När började tankarna på att spela in ett helt album formas?

Vi har alltid velat spela in ett helt album, men tajmingen kändes aldrig riktigt helt rätt. Det är ofta lättare att jobba singel för singel och på sin höjd släppa EP:s i den moderna musikindustrin, men för oss har de största artisterna alltid varit synonyma med sina album, och på sätthar det varit en dröm att släppa ett eget sedan barnsben. Vissa av låtarna på Coming Of Age har faktiskt hängt med ända sedan 2017, men har inte kunnat få ett hem eftersom de inte passat in i vårt tidigare sound.

2020 tog pandemin över världen, och kort därefter drabbades vår leadsångares båda föräldrar av cancer. Vi kämpade på som vi alltid gjort, men ganska snabbt blev det tydligt att vi behövde bryta ner allt för att sen bygga upp något nytt. Vi slutade spela live, klev ut ur industrin och tänkte inte återvända förrän det kändes rätt. Sen kom inspirationen plötsligt som en blixt från en klar himmel, och Joakim gick in i en nästan manisk låtskrivarprocess som gav upphov till dussintals låtidéer. Resten av bandet hakade på och färdigställde låtarna, och rätt vad det var satt vi på ett potentiellt album. Vi bakade ihop våra nya låtar med våra gamla oanvända favoriter, gick in i vår studio och spelade in allt från grunden. Med ett färdigt album var det bara att skapa ett eget skivbolag och börja släppa!

Hur många låtar har ni skrivit under processen att få framlåtarna till albumet?

Det skrevs en hel del låtar. Hur många exakt är svårt att säga, men säkert mellan 20 och 30 idéer varav vissa mer genomarbetade än andra. När vi väl hade lyckats välja ut de låtar vi ville bygga albumet runt så kunde vi skifta fokus på dem. Den enda låten som skrevs i sista minuten var en låt som heter Change och den släpps senare med resten av albumet. Några instrumentala låtar skrevs också rätt sent i processen.

Hade ni någon tanke i förväg hur det skulle låta rent ljudoch produktionsmässigt och hade ni några låtar eller album som fick vara lite av inspiration till ljudbilden?

Vi fick en recension av Nöjesguiden när vi släppte vår EP Blue, en EP som var superproddad in i minsta detalj där ungefär 80% av det instrumentala som hördes i slutmixen var programmerat. Men vårt sista spår på EP:n avvek från resten. Nöjesguiden skrev såhär:

”EP:ns starkaste spår är utan tvekan avslutningsspåret Blue, som jag skulle vilja hävda är ren känsla på burk… I fortsättningen hoppas jag att Joe & The Anchor lyckas få med precis ett sånt rent och autentiskt uttryck i alla sina kommande produktioner. De har ju bevisat att de kan om de vill”.

De meningarna resonerade verkligen hos oss. Det blev så tydligt, det som vi själva hade känt på oss, att oavsett hur dyra och perfekta produktioner vi försökt skapa så nådde vi ut först när vi släppte på alla tyglar och vågade vara oss själva. Autenticitet, analoga sounds, genuina budskap och att plocka fram hela bandets musikalitet blev en tydlig röd tråd för vårt arbete på Coming Of Age.

Ni jobbar med Sam Petter Claesson som producent. Hur växte ert samarbete till och vad har han främst bidragit i arbetet med låtarna?

Det började med att Joakim, som även skriver egen musik under namnet ”Leonard Blue”, kontaktade Sam Petter för att samarbeta på sitt soloprojekt. Men samarbetet utvecklades snabbt till en vänskap när de insågatt hur mycket de hade gemensamt. Joakim frågade Sam om han var intresserad av att producera vår nya låt Nothing without you – låten som vi av händelse släpper nu på fredag – och resten är historia. Sam Petter blev förälskad i vårt sound och vi värvade honom direkt till bandet. Det går inte att underskatta Sams roll i det nya Joe & The Anchor, varken som musiker eller som co-producent tillsammans med Joakim. Låtskrivarprocessen består som tidigare av att Joakim skriver och spelar in demos vilka resten av bandet sedan arbetar med – men nu med Sams erfarenheter och utrustning kan vi helt plötsligt färdigställa allt in-house. Sam kompletterar oss andra musikaliskt samtidigt som han besitter en ovärderlig förmåga att limma ihop allt i en proffsig mix medan han lyckas bibehålla alla bandets små egenheter. Han är en fantastisk gitarrist och pianist rent tekniskt, men framförallt besitter han enintuition och fingertoppskänsla som utmanar längs med hela den kreativa processen – framförallt i de områden där man känt sig som mest bekväm. Sam Petter Claesson är helt enkelt ett namn att hålla koll på!

Var det någon av låtarna som blev en större utmaning för er att få till, antingen textmässigt eller i studion?

Tredje låten på albumet heter M-M-M My way, och den var ett rent helvete att spela in. Den började som någon slags altrocklåt med ett tungt åttondelsdriv, för att sedan omvandlas två gånger i både tempo och stil, först till något funkigt och sedan till det 80-taliga som det till slut landade i. Det var helt klart en minnesvärd natt när bandet efter en hel dags inspelning möttes av Joakim och Sam som förklarade nervöst hur Joakims röst lät bättre ett par tonsteg högre och att allting skulle behövas spelas om på nytt ännu en gång…

Ni släpper Nothing without you och Do you wanna give it a shot med 10 dagars mellanrum. Vad fick er att göra så istället för att tillexempel ge ut som dubbel a-sida eller sprida ut dem lite mer? Hinner ni jobba med låtarna på den korta tiden?

Bra fråga! Vi fick tipset att släppa i juni då juli är en ”död” månad för sådant. Men den riktiga anledningen varför vi inte bara skjuter upp ett av släppen till hösten är för att vi helt enkelt inte kan bärga oss. Båda låtarna är riktiga bangers som vi inte bara vill sitta på hela sommaren, och det är just sådant man kan komma undan med närman driver sitt eget label!

Temat om att känna sig ensam och kärlekslös i ettförhållande. Är Nothing without you inspirerad av egnaerfarenheter och hur hanterades isåfall situationen då?

Ja och nej. Jag hade en konversation nu på midsommar med min vän och artistkollega Yuna Kil som förklarade att hon skriver sina bästa verk när hon skriver 100% personliga texter. Jag har alltid beundrat den typen av konstnärskap, men för mig skriver jag som bäst när jag får lov att blanda egna erfarenheter med fiktivt berättande. Vår musik får väl anses vara dramatiseringar av verkligheten.

Med tio år in som Joe & The Anchor, vad hoppas ni införde kommande tio åren?

Vi vill fortsätta skriva och släppa vår musik, utforska fler genrer, spela mer live och framförallt få fortsätta få dela vår resa med våra lyssnare.

Slutligen, hur ser sommaren ut för medlemmarna i Joe & The Anchor?

Hämta andan lite, spela in ett par musikvideor och sen tagga igång inför albumsläppet i september!