Jag fastnade direkt när jag hörde inledningen av Lilla björn. Ett taktfast beat till en skön synthproduktion löper genom låten. Det är dansant och självklart gillade jag synthkörerna, som doftade Pet Shop Boys. Det är en snygg och samtidigt vemodig poplåt, som för mig träffar precis rätt mellan ingredienserna av dans, pop och vemod.
Över det hela ligger dock ett mörker. För låten handlar om det otänkbara; när ens barn aldrig fick leva. En upplevelse som ingen förälder ska behöver uppleva. Ett tungt ämne som ändå blir hanterbart med den synthiga produktionen i låten. Det blir som man får dansa och gråta på samma gång.
Jag bad Örnsberg berätta mer om låten och nya trespårs-EP:n i denna intervju.
Det är ju ett tungt ämne som du sjunger om. När kände du att tiden var mogen för att förvandla sorgen till en låt?
Utan att gå in för mycket på specifika händelser som influerat låten så tror jag inte jag pratade med någon där och då direkt om ämnet. Sen vet jag att jag satte mig ner och skulle försöka skriva en text till grunderna av den här produktionen utan att ha ett färdigt ämne att skriva om. Ville mest få till en struktur för att se om den va värd att prodda vidare. Men kände direkt att det va det här jag behövde skriva om. Låter sjukt klyschigt men det är så jag minns det. Grät och skrev samtidigt. Nån sorts förlösning va det nog det var.
Kände du att det kunde bli för personligt att skriva om?
OH JA… Den här har legat i låda länge. Va inte tänkt att släppas. Men sen lyssnade jag på den igen vid nåt tillfälle och kände så starkt för den. Spelade också upp den för en vän som kanske är i nån sorts liknande situation och han tyckte om den så då kände jag nog att den borde ut. Men det har verkligen varit på gränsen av vad jag kan outa. MEN det är också då jag tycker att det blir som allra bäst.
Är händelsen också något som gjort att du själv inte släppt så mycket under de senaste åren, mer än samarbetet Minnen av dig med Niklas Fröberg.
Nja det tror jag inte. Gick in i en ny relation och det blev ett nytt liv. Hon har världens finaste son och vi skaffa katt och ett litet fritidshus och blev nog uppslukad av allt det fina och roliga som hände. Hade inte tid eller lust att sitta och skriva musik då. TYVÄR tyvärr verkar jag behöva mycket space för att klara av att göra musik. En av mina sämsta sidor.
Berätta lite om Minnen av dig förresten. Hur kom ert samarbete till?
Niklas( som gjorde so young, so real med mig) skickade över några låtideér. Gillade alla såklart. Vi är lika nostalgiskt lagda tror jag….. Men vi tog tog verserna från en. Så skrev jag refrängen och texten till andra versen tror jag, sjöng reffen och sen gjorde han resten. Drömupplägg.
Tillbaka till Lilla björn. Personligen älskar jag den synthiga produktionen i låten. Fick lite Pet Shop Boys-vibbar där. Hur arbetade du fram låten?
Det här är en av dom där musik kom före texten. Satt och lekte med nån ny synt typ och fastnade lite i den ackordföljden och arpeggiot. Sen ÄLSKAR jag PSB så om något låter slightly som dom så är det den största komplimangen. Även om det inte är medvetet varje gång så är deras ljudbild ständigt nån sorts målbild tror jag för att jag älskar dom så mycket.
Lilla björn är del av din nya EP. Är låten och temat något som ramar in hela EP:n eller hur skulle du beskriva EP:n?
Ja men om mörker kan vara ett tema så följer den helt klart ett tema. GTO och So dark in here är krångligt nog på engelska och handlar inte om samma saker som Lilla björn men alla är från nån plats i livet som inte skriker livsglädje och positivism kanske….
Vad är din förhoppning att folk ska känna när de hör din nya EP?
Jag kan bli helt tagen när jag hör något som drabbar mig och även om det är om något tungt så blir jag lycklig och inspirerad. OM någon känner något sånt så är det ju DRÖM.
Hoppas ingen blir för deppig bara. Livet är otroligt. Men det innehåller sånt här piss också
