Sara Irisdotter är just nu aktuell med fyrspårs-EP:n Alla Liv Jag Levt.
På titelspåret reflekterar sångerskan över alla de faser, eller liv, hon gått igenom under livet. En mogen tillbakablick på det som varit och hur hon utvecklats genom åren.
”Vänner som kommit och gått, olika platser och livssituationer som avlöst varandra. Den handlar också om att våga öppna dörrar till sitt förflutna och se att allt hänger ihop.”
Sara Irisdotter
Alla liv jag levt började som en pianoballad, men har med tiden vuxit till den låt den är idag. Nu är det ett tidlöst poparrangemang som även kryddats med naturromantiska influenser med hjälp av fiol, mandolin och flöjt.
Det blir en snygg resa genom livet och att tänka tillbaka på hur vägarna lett en dit man är idag.
Jag bad Sara berätta mer om arbetet och tanken bakom låten i denna intervju.
Vad var det som fick dig att tänka på det som är låtens tema? Att vi går igenom olika faser, har olika vänner och platser i livet?
Det är ett tema som kommit upp allt oftare, i samtal med vänner och i enskilda reflektioner, nämligen att tänka tillbaka och plötsligt få förnimmelser från skeden i livet från ganska länge sedan. Från barndomen, ungdomen och från tidiga vuxenår. Jag har på sistone upplevt att dessa minnen återkommer till mig med värme, och att jag kanske också kan förstå mig själv och personer från mitt förflutna på mer vidsynta och förlåtande sätt nu, lite senare i livet. Så plötsligt en dag kom första strofen till mig i denna sång, ”Bilderna, som jag alltid trott jag glömt bort, träder fram, men de är vaga och flyr mig inom kort”.
Är det någon period i ditt liv som du ibland längtar tillbaka till?
Det är bra fråga! I takt med att minnen träder fram och man kanske börjar intressera sig för sådant som skett tidigare i livet, fast med nya perspektiv och med mer erfarenhet, kan också nya positiva förhållningssätt till det som varit ta plats. En period i mitt liv som jag nu kommer att tänka på är mina sena tonår och unga år som vuxen, innan några avgörande beslut var tagna, när livet som väntade låg framför som en hoppfull hägring. Det finns något väldigt fint över den förväntan som fanns under den tiden, även om jag också upplevde vilsenhet, oro och självtvivel i unga år. Det som nu träder fram starkast för mig när jag tänker på denna tid i livet, är att jag då var väldigt aktiv med min musik. Jag sjöng i band, drömde om stora scener och det mesta kretsade runt hoppet om att få utöva min musik mer i framtiden. Nu blev det inte så, mitt liv tog andra vägar och musiken sjönk av olika skäl undan alltmer i livet. Det är först på senare år som jag åter igen låtit den ta stor plats, och även vågat dela med mig av mitt musicerande igen. På så vis finns det något oerhört vackert men också lite bitterljuvt över att tänka tillbaka på den tiden då jag tillsammans med andra unga människor levde och andades musik, varje dag.
Du berättar att låten inleddes som en pianoballad, men att den sedan växte till det vi hör idag. Hur jobbade ni fram arrangemanget på låten?
De låtar jag skriver själv, eller som i detta fall tillsammans med Fredrik Ribba, föds i regel alltid vid pianot där jag sitter och nynnar och spånar. Så föddes även Alla liv jag levt. Jag hade några grundläggande strofer på plats och Fredrik och jag utvecklade låten vidare utifrån idén om en pianoballad som sedan fick växa. Denna gång hade vi en demo som kändes ganska ”klar” vad gäller stil och instrumentalisering. När producenten Olle Nyberg sedan lyssnade associerade han vidare och föreslog instrument som mandolin, fiol och flöjt som kunde ge låten fler, vidare musikaliska impulser. Jag gillade de idéer som Olle kommunicerade varefter musiker kopplades in i projektet.
Låtens grund är inspelad i Orsa inspelningsmän studio, med Glenn Jönefors som studiotekniker. Grundinstrumenten spelades in live med mig på piano, Mattias Blanck på trummor, Lars Ericsson på bas och Mats Billinger på gitarr. Allt under Olles vägledning. Redan då kändes det som att känslan fanns på plats. Sedan jobbade Olle vidare på soundet i sin studio på Sollerön i Dalarna, med orgel (som Olle spelar), mandolin (Mats Billinger) och flöjt (Niclas Bäcklund). De eminenta körsångerskorna, Malvina Larholm Nyberg och Linda Bergvin skapade känslan av att olika röster vävs in i en flod av minnen och den fantastiska violinisten Maria Walla fick låtens mellanparti att flyga.
Vad kände du när du hörde det färdiga resultatet första gången?
Jag blev omedelbart förälskad i resultatet! Låten ger mig faktiskt fortfarande rysningar, inte minst för att det är något så oerhört vackert i att väva fram ett musikstycke tillsammans med andra människor, med gemensamma krafter.
Hur har relationen med din producent Olle Nybergs utvecklats under era samarbeten? På vilket sätt känner du att han lyfter dig och din musik?
Olle och jag har lärt känna varandra under några intensiva år av musikskapande! Det är en spännande resa. När jag skickade mina första demos till Olle strax efter nyår 2021, visste jag inte vad det kunde betyda att lämna över sina sånger till en producent. Olle har alltid varit lyhörd inför vad jag vill med mina låtar, men också alltid varit rak med vad han tycker. Oftast har vi liknande idéer om vart en låt är på väg, men ibland har hans idéer också varit ”radikala” och krävt några tankevarv hos mig. Olle har en fantastisk förmåga att höra en låts potential, både sådant som redan finns på demonivå och sådant som man kan addera eller styra in mot. Han har, med decennier av arbete som musiker, kapellmästare och producent bakom sig, en oerhört bred repertoar av influenser, genrer och olika sätt att instrumentalisera. Jag tror att jag med tiden under vårt samarbete, utvecklat min förmåga att kommunicera musik. Det handlar om att hitta gemensamma referenser, kunna sätta ord på vilka ljudbilder och musikaliska associationer man vill uppnå. Resan från en låtidé, via demoinspelning i hemmastudion och sedan vidare mot färdig produktion är något av det häftigaste som finns!
Sara Irisdotter
