Med singeln Strindbergs krok släpper David Josephson ett smakprov från sitt kommande album.
Det är vemod och drömliknande arrangemang som vävs ihop till ett stycke lysande pop. Jag är ju väldigt svag för snygga och filmiska arrangemang och det är just det som Josephson ger oss här. Elegant pianomelodi som skulle få självaste Benny Andersson att bli tårögd. Till det får vi en stark refräng som verkligen lyfter låten till en ny nivå.
Jag som ändå följt David under många år, skulle nog säga att detta är lite av hans magnum opus. Det känns som Davis passar bra i det vemodig och samtidigt lite storslagna. Jag tycker i alla fall att han hamnar helt rätt här.
David Josephson
