Om mat och musik

Pinterest LinkedIn Tumblr +
Like
Love
Haha
Wow
Sad
Angry

När en person säger att den är vegetarian är det sällan någon som ifrågasätter det. Personen i fråga får det vegetariska alternativet eller så anpassar man helt enkelt middagen till att inte innehålla kött.
Samma om någon inte tycker om svamp eller fisk, koriander eller något annat. Man anpassar maten efter det den andre gillar. Väldigt sällan som någon blir upprörd eller irriterad över att vi alla har olika smak när det kommer till mat.

Själv uppskattar jag det mesta i matväg med några få undantag.
Jag klarar inte av att äta lever. Inte för att jag inte tål det, utan för att jag mår fysiskt illa och smaken startar igång min kräkreflex.
Jag är inget stor fan av koriander (men kan äta det), inte heller fårost är en favorit (smaken tar över för mycket). Men det har nog mer att göra med att jag inte är ett stort fan av smakrika och lagrade ostar överlag. Gräddost eller hushållsost är mer min grej. Milda ostar som knappt lagrats.
Vi kan säkert hitta fler saker på vägen här, men det mesta handlar om saker som jag gärna inte äter, men kan äta.

När det gäller musik är den subjektiva inställningen lite sämre hos många.
De som kan acceptera att ens vän inte äter kött kan i nästa mening inte acceptera att de inte gillar en viss musik. För när det kommer till musik måste man istället försvara sin åsikt. Det går liksom inte att bara säga att “jag älskar inte Lars Winnerbäck“, utan det ska gärna följas med ett försvarstal som lyssnaren ändå inte godtar. För “det är klart att alla älskar Winnerbäck!”.

Detta har blivit mer och mer tydligt de senare åren när jag ska formulera ett “tack men nej tack” till de som skickar in låtar till bloggen. Vissa blir så upprörda att man inte villkorslöst älskar just deras låt att man inte är vatten värd. Antar att om det var deras mat jag kritiserade hade de huggit ihjäl mig med en kökskniv efter att de försökt kväva mig i potatismoset.

Men saken är ju att allt är inte för alla. Speciellt musik är inte för alla. Vissa gillar klassiskt, andra gillar pop eller hiphop. Till och med inom en genre som man gillar kan låtar som på papperet verkar bra, inte riktigt passa.
Jag uppskattar tillexempel väldigt mycket vågen av synthwave just nu. Men samtidigt är det även här olika grader av vad man älskar.

Du kan gå till en riktigt bra sushirestaurang och få perfekt sushi. Lagom små nigiribitar och fint skuren fisk som gör matupplevelsen perfekt. Sedan kan du gå till ett ställe där sushin består av alldeles för stora risklumpar och fisken är tjockt skuren vilket resulterar i att allt ska tuggas 50 gånger innan man ens kan svälja.
Samma mat, två olika resultat. Där emellan har du all sushi som är bra. Varesig mer eller mindre. Aldrig det där extra, men det är gott och fyller sin funktion. Precis som med många låtar. Du vet. De som är bra. Man uppskattar att lyssna på dem. Men man känner aldrig att det är den bästa låten i sin genre, eller ens topp 100.
För mig är det dessa låtar som är svårast att välja bort. De är inte tillräckligt dåliga för att snabbt avvisas som skräp. Samtidigt är de inte tillräckligt bra för att bli ett blogginlägg som låten man vill tipsa om.

Dessa låtar blir lite som den mesta av sushin jag äter. Den är bra och jag kan tänka sig att äta den igen. Men inte sushin jag skriver hem om. Samtidigt behöver jag aldrig försvara varför jag inte rekommenderar stället. Istället blir det såklart stället där sushin var en upplevelse som rekommenderas. För med så många sushirestauranger i samma stad, är det inte medel-sushin folk vill bli tipsade om.

Här gäller det bara att svälja stoltheten och förstå att alla inte kan bli den bästa sushikocken. Men många kan bli tillräckligt bra att man ändå kan tänka sig gå dit och äta lite då och då.



Få ut mer av Popmuzik som Patreon-medlem.

Bli Patreon-medlem
Like
Love
Haha
Wow
Sad
Angry
Share.

Comments are closed.