Troye Sivan bevisar att han är världens just nu mest kompetenta popartist som både kan skapa hits med lysande melodier och texter som berör och förför.
Vad jag hade velat att Troye Sivan fanns när jag växte upp. När jag trevande letade efter mig själv och vem jag var rent sexuellt. Det kanske inte hade förändrat mycket, men det hade betytt mycket att ha en person att se upp till som just Troye.
Om debutalbumet Blue Neighbourhood kretsade kring Sivans uppväxt och vägen mot att bli en ung vuxen, så är Bloom mer personlig där han berättar om sin sexuella resa. Om att bli av med oskulden, att bli upp över öronen förälskad eller bara få ha sex. En skiva som känns helt otänkbar att släppa för si sådär 25 år sedan, men som idag sätter texter på så många känslor som jag kan tänka mig att en ung homosexuell kille kan tänka sig ha.
Likt hans tidigare låtar är Troyes absolut styrka i texterna. När han på ett lekfullt och smart sätt tillexempel berättar om att förlora oskulden på inledande Seventeen. Där den andra berättar att ålder bara är en siffra och att Troye säger att har något som han gärna vill bli av med, som han gärna får ta. Det är snyggt subtilt, men ändå rakt på sak.
Eller som när han tar med oss till trädgården för att blomma ut i Bloom som då är ett uttryck för den som är passiv i sexakten.
Bloom är ett välproducerat album, där bland annat Oscar Holter ligger bakom två av låtarna och Troye har även fått hjälp av Peter Svensson att skriva just Bloom och Noonie Bao på Ariana Grande-hiten Dance to this. Lägg till en så enkel sak som lysande melodier till leken och Bloom är ett av årets starkaste popalbum. Ingen tvekan om saken. Där många andra kan få sina album att bli ganska ointressanta och generiska – som Grandes egna album Sweetener – så finns det lager av komplexitet i det som Sivan gör.
Tänk att Troye ändå kan skapa ett sprudlande album om sexualitet och att vara kär. Tänk då när hans hjärta krossas och han skriver om det… Vi har nog bara skrapat på utan av vilken popstjärna Troye kan blomma ut till.
