Valencé, eller Sophia Valencé Carrhage som hela hennes namn lyder, debuterade med singeln Doubt me tidigare i somras.
Nu har det blivit dags att släppa EP:n Leaves Again där vi får ytterligare fem låtar av sångerskan.
Jag tyckte det var lämpligt att vi fick lära oss lite mer om sångerskan och arbetet med EPn och hennes musik. Så det fick bli en liten intevrju som du kan läsa här.
Hej Sophia. Hur är läget med dig idag?
Tjena Johan! Allt är bra! Är för tillfället på semester på Bali och är nu inne på min sista vecka, så jag njuter för fullt. Har ätit vegansk och rawfood mat från himlen, yogat och håller för tillfället på med en dykkurs. Så jag har samlat på mig massa ny inspiration för att komma hem och börja skriva nytt material. Jag är väldigt pepp!
När började musiken bli allt mer viktig för dig?
Musiken har alltid varit en viktig del för mig. Från det att jag började spela gitarr har jag egentligen alltid skrivit, sjungit och skapat. När man var 14 år var det inte alltid man kanske kände sig förstådd, så musiken var då – och är fortfarande – ett väldigt bra verktyg för att kunna förstå mig själv.
Vilka artister har inspirerat dig genom åren?
Väldigt många! Jag började egentligen som en sing/songwriter artist, så ett tag var det bara Ben Howard, John Mayer, Passenger, Jason Mraz, Fleet Foxes, Matt Corby och Tingsek som gällde. Men när jag började på gymnasiet och hamnade mer i jazz- och soulkretsar utvecklades mina inspirationer med bland annat mycket neo-soul; artister som Hiatus Kaiyote, Erika Badu, Robert Glasper, D’angelo, Jordan Reiki, José James för att nämna några.
Det var egentligen när jag började på Framnäs Folkhögskola, på deras musikproduktionslinje, som det börjades produceras mycket prodd-pop i klassen och det var där jag blev väldigt intresserad av hur skapandet av det elektroniska gick till. Det var även då jag började lyssna på mer elektronisk popmusik och blev förälskad i det! Det var den elektroniska indie-ambient-popen som jag fastnade för. Så på senare tid har artister som Shura, Flume, Astrid S, Emilie Nicolas, Dagny, Julia Michaels, The 1975, Haim och Mura Masa varit stora inspirationskällor!
När började du jobba på EP:n Leaves Again?
Det var för två år sen, precis när jag började på Framnäs egentligen, som jag började jobbade med min debut EP. Leaves Again har därför varit min språngbräda in i det elektroniska ljudlandskapet. Några av dom låtar som är med på EP:n är bland dem första låtar som jag producerade elektroniskt.
Finns det någon röd tråd som du känner löper igenom låtarna på EP:n?
Det gör det! För att inte avslöja för mycket så berättar Leaves Again, ur mitt perspektiv, om ett förhållande som krossade mitt hjärta rätt många gånger – och som jag försökt att bygga upp mig själv ifrån. EP:n går igenom sex faser som man kan känna under en svår period. Den absolut första låten i samlingen är ett intro och beskriver känslan ”chock”, och som förklarar lite mer generellt vad EP:n handlar om. Sen följer känslorna och låtarna sorg, förnekelse, hopp, ilska och det allra sista tracket, acceptans och känslan om att släppa taget om någon. Även om det är mycket mörker i låtarna så är det väldigt mycket kärlek också. Den personen som EP:n handlar om har givit mig mycket lärdomar, och jag är evigt tacksam över att han var min första riktigt stora kärlek.
Vilken tycker du är den viktigaste pusselbiten som måste falla på plats när du arbetar fram en låt?
Budskapet och texten! Sen kommer melodispråket som följs av känslan i arrangemanget. Jag jobbar mycket med ambienta ljud i Valencés sound, så ljudlandskapet och ljudbilden är väldigt viktigt för mig. Däremot är jag en riktig sucker för text, så det är alltid en stor del i mitt skapande och otroligt viktigt när jag skriver en låt.
Vad tycker du är utmaningen med att vara en oberoende artist idag?
Att nå ut till sin publik. Att komma med på spellistor, musikbloggar och få bra gigs och festivalspelningar. Det är något av det svåraste när man inte är signad. Man kan vara hur bra som helst på det man gör men fortfarande inte få sin röst hörd, då musikbranschen styrs av jättarna… Det finns däremot mycket som man utan problem kan göra själv, vilket är charmen med att vara independent. Det främsta är även att man får skapa precis vad man vill – och hur man vill – vilket är väldigt befriande.
Vad händer under hösten för dig?
Jag har precis avslutat mina studier i musikproduktion och låtskrivande på Framnäs Folkhögskola i Piteå, och har i sommar flyttat tillbaka till Stockholm. Nyligen fick jag reda på att jag fått en plats och ska ingå i Oda Studios som ligger mitt i Stockholm och är ett musikproducent-kollektiv bestående av kvinnor, icke-binära och transpersoner. Så det är jag superpepp på! Tanken är att jag ska skriva mycket ny musik, giga och jobba mer med Valencé i höst. Vi är ett Team som består av Charlotte Stockhaus, som är manager och presskontakt, och sen Josefine Nilsson som jobbar med Valencés PR och sociala medier. Så vi tillsammans kommer jobba vidare med Valencé och målet är att nå ut till en bredare massa och får mer uppmärksamhet så att det går att jobba vidare med projektet på en ännu högre nivå.
Sen har jag lite andra musikprojekt som jag också kommer fortsätta jobba på. Ett av dem projekten är Tiny Little Shoes. Där har vi precis spelat in allt och är i processen av att mixa en EP som vi ska släppa till våren.
Nämn tre låtar som du lyssnat mycket på under senaste tiden.
Selfish – Saint Jhn
Backbeat – Dagny
History Repeating – Hebe
