Det var i tisdags som vi fick förhandlsyssna på låten I haven’t always been like this med November Stories här i bloggen. En nystartad grupp från Stockholm som består av Christoffer Englund, Martin Ekman, Alexander Avelin och Erik Östholm.
Nu är det äntligen dags för dem att släppa EP:n All The Promises, som kom ut idag.
Jag ställde en knippe frågor till bandet så du kan få en lite bättre bild av gruppen.
Hur träffades ni?
Allt började med att jag (Martin) hittade Erik via kontaktannons (!) när vi startade ett annat band för många år sedan. Flera år senare var jag på Systembolaget för att inhandla helgens ”medicin”, och där jobbade Chris då. Vi började småprata och upptäckte att vi båda var musiker – det sa klick och vi började spela tillsammans. Och sist men inte minst så har vi Alex, som har funnits med lite i periferin under flera år. Dels så spelade Erik och han tillsammans ett tag, vilket jag faktiskt inte ens blev medveten om förrän nyligen. Jag lärde känna Alex när jag drev en studio vid S:t Eriksplan åt en vän som flyttade till Los Angeles för att satsa på Filmmusik. När jag slutade i studion tog Alex över, och i samband med det lärde vi känna varandra, men vi gjorde inget tillsammans rent musikaliskt då. Nu, flera år senare kände jag att jag ville dra igång ett band igen och pratade först med Erik, som kändes som den givna trummisen. Chris bodde då i San Francisco, så tanken var att jag skulle sjunga. Vi började spåna, bandnamn, inriktning osv… Sedan får vi helt plötsligt veta att Chris ska flytta hem till Sverige, vilket ledde till att vi frågade om han ville vara med, vilket han givetvis ville. Vi funderade på vem om skulle spela bas och Alex namn dök upp. Vi frågade och han var på att testa. Sedan när vi hade vårt första rep med mig som sångare, så frågade jag om Chris ville sjunga en låt. ”Absolut, det kan jag göra” sa han och tog micken. Efter första låten ville jag inte ha tillbaka micken igen. Allt föll snabbt på plats. Där föddes November Stories.
Vilka artister inspirerar er som band?
Vi har nog ganska olika referenser egentligen, så svårt att säga. Det har många gånger i tidigare band varit ett problem – att det gör att alla drar åt olika håll musikaliskt. Men så känns det verkligen inte nu. Det känns som att alla drar åt samma håll, vilket är otroligt skönt. Det är första gången jag känner så i ett band faktiskt. Det blir så otroligt lättjobbat. Å andra sidan så är våra referenser ganska nära varandra. Det är ju inte som i vissa tidigare band, där vissa gillade Kent och andra Tower of Power – det blir ganska svårt att få ihop. Det känns som att vi faktiskt ligger väldigt nära varandra nu ”smakmässigt”, även om vi förmodligen skulle droppa lite olika favoriter på en top-10-lista.
Vem gör vad när ni ska göra en ny låt?
Hittills har det varit jag som kommit med en relativt färdig låt, som sedan alla sätter sin prägel på. Det ändras några ackord, några textrader osv. Sedan skapas ju kostymen tillsammans.
Vad känner ni är den röda tråden på er debut-EP All the Promises?
Nummer ett: Chris röst. Nummer två: själva soundet med ett centralt piano genomgående, omhuldat av ett stort blött gitarr-sound. Rent textmässigt känns det också som att det rör sig mycket kring temat att vilja vara någon annanstans än där man är, ett sökande.
Vad har ni för planer nu när EP:n är ute?
Börja spela in nästa, haha!
Du kan lyssna på All The Promises här:
November Stories
@Facebook
