Varje år måste det sitta någon på Universal Musics kontor och tänka: ”Hur ska vi kräma ut lite mer ur varumärket ABBA?” Med det får vi löpande nya utgåvor av de gamla skivorna där en bonuslåt lämpligt hittats eller att någon grävt fram en inspelning där Frida nös i mikrofonen så de kan paketera om det hela i en snygg digipack där Jan Gradvall får skriva ännu en krönika om vad just den skivan – och nysningen – betytt för honom och den svenska musiken.
I år hade de uppenbarligen inte hittat den där inspelningen, för istället bad de Benny Andersson spela in ett album där han framför låtar från ABBA, BAO och musikalerna på ett piano. De har till och med fått Deutsche Grammophon att ge ut det hela.

-Men jag kan inte jämföras med de som gett ut musiken på DG genom åren, påpekade Andersson mycket riktigt när idén lades fram.
Skivbolagskillen blev nu lite nervös som såg hur hans julbonus kanske skulle försvinna i år.
-Men du är folklig och en duktig musiker. Publiken kommer bli glad över att höra dessa låtar än en gång. Glöm inte att en stor del av din publik är lika gammal som du själv och de vill inte ha något fartigare än plågsamt långsamt och eftertänksamt pianoklink.

Nu var det kanske inte exakt så som det gick till när Benny fick för sig att tolka sig själv. Men jag kan i alla fall säga att detta mest kändes meningslöst. Jag kan liksom inte komma på vem som är den huvudsaklige publiken här? Möjligen de som sitter i en Champagnebar på en kryssare där de brukar spela samma avskalade pianotolkningar av The Beatles-låtar. De som älskar klassisk musik kommer säga att det är för banalt och de som älskar ABBA kommer säga att det är för tråkigt.
Benny Andersson må vara ett musikaliskt geni, och hur mycket jag än älskar det han gjort genom åren, så kändes detta mest bara konstigt. Tyvärr.

Benny Andersson
@Facebook