I torsdags träffade jag Victor Solf i den franska duon Her. Han var i Göteborg för att avsluta nattens spelning på Stay Out West. Under våren och sommaren har det blivit en hel del spelningar för Victor som berättade att han varit i Ryssland, USA, Holland och England för att framföra låtar från duons två EP Her Tape #1 och #2. Victor berättade att han fick turnéra utan sin duopartner Simon Carpentier då han var mycket sjuk i cancer och inte skulle klara att resa jorden runt.
Jag kunde se att Victor var lite bekymrad över Simons tillstånd. Han verkade införstådd med att Simon skulle gå bort snart, men hoppades på lite mer tid. De hade skrivit en hel del låtar för deras kommande album och de båda såg fram emot att börja spela in de nytt material till hösten.
Det var även en av sakerna de snabbt hade beslutat sig för när de startade bandet. Att försöka vara oberoende av varandra när de jobbade på nya låtar. Att de skulle kunna jobba på varsitt håll, men ändå tillsammans.
Her i sig grundades efter att de båda varit med i ett annat band.
”Det var verkligen ett klassiskt High School-band som sattes ihop av vänner. När sedan trummisen och gitarristen lämnade valde vi att fortsätta som helt nytt band.”
Andra singeln blev Five Minutes och den verkligen förändrade allt för bandet. Singeln var med en en kampanj för Apple och över en natt gick de från hyllade i indiekretsar till ett internationellt fenomen.
-Hur kom ni förresten fram till namnet Her? Det är inte direkt Google-vänligt.
”Vi hade gjort ett 40-tal låtar ihop och märkte att många av dem handlade om kvinnor, sensualitet och sex. Det gjorde Her till ett bra namn kände vi. Vi satte ihop ett omslag som representerade gruppen samt att vi spelade in en video till Quite Like som blev för vågad för YouTube.”
-Ja, omslaget är verkligen som ett varumärke för er i och med att ni använder det på alla singlar.
”Ja! Vi älskar det omslaget så mycket och kommer använda det även på albumet.”
När jag såg videon till Five Minutes reagerade jag på den kvinnliga prästen i videon. Inget som direkt för en att lyfta på ögonbrynen i Sverige direkt. Men i det mer katolska Frankrike kändes det som det kanske skulle ha gjort det?
”Oh, nej, det är faktiskt ingen som kommenterat det tidigare. Ett av budskapen på Her Tape #1 är att det inte bara finns en typ av kvinna för att beskriva alla kvinnor. Utan man måste verkligen ha all världens kvinnor för att göra henne rättvis.
Så i videon ville vi porträttera så många kvinnor som möjligt. Den religösa, modern, affärskvinnan, hiphoparen.”
Vi kommer in på att prata lite om det sexuella. I USA är det mer tabu att ens prata om sex eller så görs det mer kvinnoförnedrande som i en hel del hophop-texter. Medan vi i Europa och främst Frankrike gör det mer sensuellt och kan prata mer öppet om sex.
”Jag tycker det är synd när folk bara kollar porr och lyssnar på kränkande texter för man får en felaktig bild av sex då. Det är ju i själva verket väldigt fint.”
-Hur var processen med Her Tape #2 gentemot ettan?
”Vi hade väldigt många låtar, men det tog lång tid att sammanställa EP:n. Speciellt Blossom Roses och Swim tog extra lång tid att få till refrängen och texten. Men annars var det mycket som var samma.
För oss är det viktigt att kunna spela låtarna live. Så även om vi gör den i datorn så måste vi även kunna spela den live med riktiga instrument. Vanliga trummor, bas, gitarr, keyboard och våra röster. Det är när man spelar en låt live och med organiska instrument som man verkligen känner om en låt är bra eller inte. Många av låtarna som vi gjort var väldigt snygga och välproducerade i datorn, men funkade inte live.”
-Så det är därför som ni släppte er live-EP?
”Exakt. Ett sätt att visa att vi inte bara är producenter utan även musiker.”
Victor berättade under intervjun att några av de nya låtarna de skulle spela in tog upp Simons sjukdom. Ett sätt att behandla det faktum att man bär på en obotlig sjukdom som bara kan sluta på ett sätt.
Idag nåddes jag av nyheten att Simon förlorat kampen mot cancern under helgen.
På gruppens Facebook-sida meddelar Victor detta:
It is with a heavy heart that we write this post today.
Simon left us Sunday evening after years of fighting against cancer. He fought like a lion till the very end and the messages of encouragement and love that you all communicated to him, whether while he was on stage or in person, gave him the strength to hold on. Concerts were his vital strength and the reason why he kept on fighting as long as he did. Thank you all so much.
Simon was my best friend, my colleague, my brother in arms. Together we made a promise. We promised to continue step by step on this incredible adventure. Today I carry his legacy within me and it is my wish as well as the wish of the entire Her team to continue to bring our music along as far as possible. We will continue performing and thus we will be at Rock en Seine.
We are also finishing our first album: for him, for us and for you all.
My deepest and most profound wish is to make him proud and to follow through with this dream we’ve shared for 10 years now. All our thoughts, as yesterday and tomorrow, are with his family and loved ones.
Her
@Facebook
