Jag såg Robbie Williams på både Ullevi och på Bråvalla. Det var två sidor av samma man och konsert skulle man kunna säga. Ullevi-konserten var lysande, underhållande och engagerande medan Bråvalla kändes mer oengagerad och som ”en dag på jobbet”.
Alla har väl de där dagarna. När allt inte riktigt blir superbra. Bråvalla var möjligen en sådan dag för den gamle Take That-medlemmen.
Idag fick han en ny chans att bevisa sig på Tele2 Arena i Stockholm och ja, det blev en bra show.

Ska jag vara ärlig var jag väl inte helt övertygad i början. Många av låtarna och mellansnacket var samma från förra turnén. Som att Robbie går på rutin och våra arslen är hans de kommande två timmarna. Samtidigt är det svårt att inte charmas och ryckas med av entertainer-Robbie. Han är sjukt underhållande, och får oss att skratta mycket gott åt hansprator plus att han har en hel del hits i bagaget, som gång efter gång får igång publiken.
Ibland blir det extra kul. Som när han tar upp Peggy från publiken för att sjunga Something Stupid i en ”sångmask” som Robbie säger Max Martin använder sig av.
Eller bara charmigt, som när Robbies far kommer upp på scenen och sjunger Neil Diamonds Sweet Caroline.

Under kvällen bjuds vi på en hel del allsång i och med att Robbie är en bra lekledare. Hade han bott i Sverige hade han varit gjuten som programledare för Allsång På Skansen.
Jag kan tänka mig att var detta ens första konsert med Robbie, eller om man tycker Robbie är så bra att allt han gör är fantastiskt. Ja då var det definitivt en riktigt bra konsert.
För min del så är det just ”går på rutin” som skaver lite med showen. Även om vi som sagt får en underhållande kväll och en hel del riktigt bra hits att ta med oss hem.

Som ett litet Erasure-fan var det en sjukt passande inledning på konserten att höra Andy Bell och Vince Clarkes hits i en arena för 40.000 personer. Trots att Andy berättade att han var förkyld fick han igång i alla fall oss som var jämngamla med Robbie ordentligt.