Ja, ja. Har vi överlevt fyra veckor med undermåligt manus och en Hasse Andersson som inte riktigt är med på noterna, så är det ju ingen idé att ändra på det vinnande konceptet inför tävlingens mest hopplösa moment: Andra Chansen.
Skulle man på SVT vilja korta ner produktionen och med det spara lite pengar, så kanske Andra Chansen borde bli en app/webbtävling, där folk får rösta på sina favoriter igenom att logga in och ge en röst på ett bidrag och de två eller fyra bidrag som får flest röster är de som går vidare. Det hade sparat på så mycket huvudvärk för produktionen att få till ett vettigt program. De har ju sällan lyckats med uppdraget under alla dessa år, för det finns liksom inget att göra av detta. Vi har sett alla låtarna, det är inga överraskningar i numren som lagts till (mer än att FO&O inte åker hiss och att De Vet Du fått pyro). Det gör att låt och nummermässigt finns inget mervärde med Andra Chansen.
Visst, det är väl alltid spännande att få reda på vem som vinner varje duell. Men frågan är om 90 minuter halvbra TV-underhållning på bästa sändningstid är värt priset?
Vad får vi ikväll då?
Ni minns den där roliga kemtvätts-scenen från förra veckan? Den när ni skrattade er fördärvade. Inte?
Den kommer tillbaka. Den är inte rolig denna vecka heller.
Bröderna Norberg, två skojfriska bröder från Uddevalla med stora YouTube-succéer i ryggen kör 15 sekunders-versioner av låtarna i finalen. Vattendelare skulle jag säga. Gillar man killarnas videor på YouTube, så kommer ni gilla detta oxå. Men kanske inte helt fantastisk underhållning om ni frågar mig.
Clara Henry pratar lite med Christer Björkman och Per Sundnes, där man ger varandra smicker om Norges Melodi Grand Prix och vårt Melodifestivalen. Vad det tillförde vet nog ingen, men de verkade ha det trevligt på scenen. Det är ju bra.. för dem.
Hasse Andersson, som är lika förvirrad som vanligt, tar över Claras vlogg. Han pratar med växter och filmar Zlatans ben. Ja, ni förstår hur kul det är.
Ytterligare ett stort frågetecken med programmet är att de bjudit in Dani M och Linda Pira till programmet.
Under åren har Melodifestivalens låtar haft det svårt i P3. Det behöver man kanske inte kompensera med att ha med musik som bara finns i P3 i Melodifestivalen. Det blev lite mycket ”ja men detta var ju okej, men varför?” för mig.
Än en gång är det faktiskt David Lindgren som glimmar till när han sjunger en låt om elaka Tweets som samlats ihop från de gångna veckorna. Det är den typen av självdistans och glimten i ögat som jag uppskattar. Det vore så mycket roligare om hela programmet höll den nivån. Men trots att Clara och David haft ett hopplöst material att jobba med i form av manus – eller bristen av den – så lägger jag väldigt lite skuld på dem. De är grymma i TV och duktiga på att improvisera, fånga kameror och hålla sig till ämnet. Utan dem och deras kemi hade programmet vara en ännu större katastrof än den blivit.
Samtidigt är det en ganska trevlig vecka för oss som är i bubblan. Vi får bra kontakt med kollegor och artister. Det är en mer familjär stämning efter fem hela veckor på vägarna vilket jag tycker är mycket uppskattat. Det är absolut det bästa med just Andra Chansen-veckan. Men det syns ju inte direkt i TV.
Allt är liksom en trevlig, om än onödig transportsträcka till finalen.
Resultatet då?
Det är ju som sagt dueller. Två låtar möter varandra i fyra olika dueller. En från varje duell går vidare till finalen, så med andra ord har man 50% chans att sjunga sig till final.
Duellerna är:
Gotta Thing About You med FO&O som möter Road Trip med De Vet Du.
Här tycker jag FO&O plockat fram charmen mer. De är inte lika coola, utan mer glada. Det tror jag hjälper dem plocka en del röster. Sedan kommer det definitivt vara jämt mellan dem och De Vet Du. Har skulle det verkligen kunna gå åt vilket håll som helst.
När ingen ser med Axel Schylström som möter I Don’t Give A med Lisa Ajax.
Jag tror ju alltid att glädje går före ett kompetent nummer och en helt okej låt. Axel skiner varje dag han är här. Han älskar att få vara här. Han är rolig, charmig och vill inget mer än att få göra detta igen. Det tycker jag är värd en andra chans om något.
Her Kiss med Boris René som möter Hearts Align med Dismissed.
Känns som veckans lättaste duell. Boris kommer ta hem detta utan någon större fight. Jag gillar killarna i Dismissed, de är sjukt sköna och roliga. Men ska jag välja en av dem att komma till final så måste det bli Boris.
Slutligen Kiss You Goodbye med Anton Hagman som möter Statements med Loreen.
Alltså. Jag tycker ju fortfarande att Anton har ett mycket sämre nummer (vars tafatthet jag stört mig på från dag ett) och låt. Men hans låt är catchigare och han är söt, charmig och lätt att gilla. Här, liksom med Axel så tror jag att just charm går före ett statement. Hur mycket jag än vill ha Loreen i final, så tror jag hon får återuppleva 2011 i år. Låten och numret gick förbi för många för att den skulle funka tillräckligt bra. Tyvärr. Sedan har jag gärna fel här. Men den finalplatsen är kanske inte lika självklar som när den presenterades i höstas.
Om jag skulle ta fram spåkulan skulle jag nog säga att de som går till final denna vecka är:
Gotta Thing About You med FO&O
När ingen ser med Axel Schylström
Her Kiss med Boris René
Kiss You Goodbye med Anton Hagman
