Det var inför 10-års jubileet av Idol 2014 som Josefine Myrberg från Göteborg fick en jubileumsbiljett till Idol av sin mentor och före detta jurymedlemmen Peter Swartling .
”Jag skrev till Peter när jag var 13 eller 14 år gammal och berättade för honom att jag spelade gitarr och skrev egna låtar. Jag skickade även med lite ljudfiler på saker jag spelat in. Så träffades vi och jag visade upp mina låtar och efter det gav han mig lite utmaningar varje vecka för att bygga upp mig.
När jag fick jubileumsbiljetten blev jag både glad i och med att det inte funnits en sådan biljett tidigare, och samtidigt lite fundersam om jag skulle göra det.”
Josefine valde som sagt att ställa upp i programmet, och bra var väl det. Hon slutade på en hedrande tredjeplats efter Mollie Lindén och Lisa Ajax som vann den säsongen.
-Vad var det främsta du lärde dig under Idol-tiden?
”Det var nog att stärka mitt självförtroende och kunna ta in en hel publik. Då var det helt nytt för mig att stå på scenen även om jag stått på en del mindre scener innan, så var det liksom inget mellanting mellan det lilla och det stora.”
-Man märker ju alltid på de Idol-artister som kommer till Melodifestivalen att de har grym scenvana och alltid är säkrare på att ta kameror.
”Ja, det är ju lite som en skola i själva produktionen. Alla kameror att hålla reda på som man inte tänker på när man ser det hemma på TV och jag kan tänka mig att produktionen är ungefär densamma på Melodifestivalen.
Det blir mycket i början att hålla koll på alla kameror, men man kommer in i det efter ett tag.”
-Är det inte svårt att visa vem man själv är i Idol? Det brukar ju bli så att den som vinner är den som kan framföra olika generar bäst.
”Fast jag tyckte det var ganska skönt ändå. När jag kom dit var jag helt nollställd och visste inte riktigt vad jag ville syssla med mer än att jag visste att jag ville syssla med musik.
Vi får ju en lista med 20 olika låtar, så väljer man vilken låt man vill sjunga och då var det kul när det var rock eller country och man fick göra låten till sin egen. Så för mig var det häftigt att få testa på olika stilar och hitta där man passar in.”
Själv hade Josefine börjat sjunga i tidig ålder, och fick sin första gitarr när han var 11 år. Det var då som hon började skriva egna låtar och förstod att det var just musik hon ville jobba med.
”Jag tycker om att skriva dikter, och skriver dagbok fast i diktform. Inte som i ”detta har jag gjort idag”, utan mer beskriver en känsla jag haft under dagen. Sedan går jag tillbaka i mobilen och läser igenom det jag skrivit och hittar jag en bra känsla skriver jag utefter den och skapar en melodi. Det gör texterna personliga men ändå att andra kan relatera till dem.”
-Vad ser du själv som din styrka – texterna eller melodin?
”Det är melodin. Jag skriver ju på engelska och även om jag är bra på det så kanske jag inte alltid får till de rätta formuleringarna. Så då är det bra när någon annan kommer in och hittar ord som passar bättre för låten. Men jag vill verkligen utveckla mitt låtskrivande mer.”
Idag släppte Josefin sin debutsingel Not Giving Up . En låt som hon skrivit tillsammans med Sharon Vaughn , Ellen Berg Tollbom och Moh Denebi .
”I början funderade vi på om den skulle heta Not giving up on you , men så kom vi på att Not giving up är finare för det blir så större. Man kan relatera till det på så många olika sätt. Som jag ser på låten är det en kärlekslåt mellan två personer. Men man kan också se det som en relation till något annat. Att man inte ger upp något man tror starkt på.”
Just nu går Josefine andra året på Rytmus här i Göteborg, men hennes plan är att gå klart skolan och sedan flytta upp till Stockholm för att jobba med sin musik där.
Närmast blir det en del liveframträdanden för henne under sommaren, och att jobba med nytt material.
-När du kopplar av, vad gör du då?
Du brukar jag plinka på pianot.
-Vilken glass-smak är bäst?
Jag gillar ju inte glass… Haha. På sommaren köper jag oftast bara en dricka. Men OM jag skulle välja skulle det bli lakrits. Men jag gillar inte när det blir för kallt, då tycker jag bättre om godis.
-Vad önskade du dig i julklapp som liten men aldrig fick?
En hund. Dock träffade min pappa en tjej som hade en hund, så det fick jag ju sedan, men inte i julklapp.
-Vilket konsertminne har du som är extra bra?
Jag är så dålig på att gå på konserter, men jag var på Justin Bieber , haha. Det är kanske inte är ett minne så, men jag kommer ihåg att alla tjejer skrek. Haha.
-Skivan som förändrade ditt liv.
Då skulle jag säga Tracey Chapmans album. För två tre veckor sedan pratade jag med en av mina producenter som undrade om jag lyssnat på hennes album. Då hade jag bara hört Fast car och Talkin’ Bout a Revoution . Så lyssnade jag igenom den och har nu suttit och shufflat hennes album i tre veckor. Hennes texter är så ärliga och man blir tagen av dem.
Lyssna på Not Giving Up här:
Josefine Myrberg
@Facebook
