När klockan är prick 24 kommer Tor Miller fram till vårt bord på Pustervik med två vattenflaskor under armen.
”Ska jag köra igång?” frågar han skivbolagsrepresentanten som sitter med oss.
”Det är nog bäst”, blir svaret och Tor slänger iväg ett ”okej” innan han går igenom publiken och sätter sig vid sin keyboard på scenen.
Med kraftfull röst och enorm charm sjunger han igenom låtarna från sin debut-EP Headlights som släpptes i början av året, samt en del låtar som snart dyker upp hans andra EP som ska släppas senare i höst, som även följs av ett album på andra sidan nyårsafton.
För mig när Miller sitter på sin stol vid pianot är han som en hybrid mellan Mika , Elton John och Rufus Wainright . Skicklig musiker, och rösten påminner ganska mycket om främst den förstämda, fast pondus om just Elton John.
Det blir en fin liten konsert för oss under en dryg halvtimma här i Göteborg.
Tor berättar att det inte är första gången han är här. Han såg bland annat U2 på Ullevi under bandest 360-turné.
Saken är den att Tors mamma är från Farsta i Stockholm, och hon flyttade till USA när hon var i 20-års åldern för att studera juridik på New York University.
Där träffade hon Tors pappa och några år senare föddes den nu 21-åriga halvsvensken.
Så det har bland annat blivit en del julaftnar i Stockholm och andra besök för att träffa delar av släkten som faktiskt är här ikväll.
Tor växte upp i New York, och började med pianolektioner i ganska tidig ålder. När familjen sedan flyttade till New Jersey blev han peppad av sin musiklärare att skriva eget material och jobba ännu mer med sitt pianospelande.
”Jag började spela runtom min hemstad och satte sedan ihop ett band och spelade på en del festivaler. Efter det började jag på NYU där jag studerade musik, samtidigt som jag regelbundet spelade på olika klubbar.
När jag var 18 träffade jag min manager och då började även skivbolag komma till mina spelningar, vilket resulterade i ett skivkontrakt med Glassnote.
Ganska old-school faktiskt, att få ett skivkontrakt utan att ha släppt en skiva”.
-Du släppte en EP för inte så länge sedan. Var låtarna på EPn skrivna för just EPn eller hade du skrivit dem mycket tidigare?
De skrevs vid olika tillfällen. Hold the Phone skrev jag när jag var 18 och gick på NYU, långt innan jag någonsin trodde att jag skulle satsa på en sångkarriär. Headlights skrev jag under min första resa till London där jag skrev en del låtar tillsammans med andra. Midnight skrev jag lite senare, så de kommer från ett spann över flera år.
-Det kändes som Midnight skapar en fin bild av New York. Är det en bra stad att finna inspiration i?
Det tycker jag. Det händer så mycket där och mycket som stimulerar en. Jag tror verkligen att alla ens sinnen stimuleras när man bara vandrar omkring i staden. Maten är otrolig, dofterna, ljuden och intrycken. Jag har alltid haft en speciell dragningskraft till staden, och när jag flyttade därifrån ville jag komma tillbaka så snart som möjligt.
Jag brukar sitta i Washington Park nere vid The Village, som var nära min skola, där jag gärna sitter och läser, eller lyssnar på musik.
-Vad bygger texterna på albumet på? Är det självupplevda händelser?
Ja, det är det. Jag var i mitt första seriösa förhållande som varade under flera år, och många av låtarna har något att göra med den perioden och personen. Det är nog ett album som jag kan dedikera en person och en period i mitt liv om jag ska vara ärlig.
-Fortfarande ihop?
Nej, vi är inte tillsammans längre. Eller, vi är i det det grå området efter en separation. Men jag åker tillbaka till New York i slutet av Augusti så får vi väl prata ut.
-Har du producerat alla låtar själv eller har du fått hjälp?
Det är en mix faktiskt. Mycket har jag gjort själv, sedan är det en del som jag samarbetat med andra på. När jag började jobba på min första skiva hade jag ingen som helst erfarenhet och jag var så ung under hela förloppet. Så en del har varit att lära mig alla knep av olika människor, samt även ha bollplank för mina idéer.
Albumet är baserat på en hel del samarbeten som jag personligen lärt mig mycket av.
Med detta albumet ville jag också bli lite mer ambitiös. Vi hade mer tid att jobba på det, och framförallt mer pengar. På EPn hade vi typ två veckor och inga pengar, så nu kunde vi göra mer. Produktionen är större och vi har stråkar och allt är lite mer lyxigare.
Sedan tror jag inte att första EPn behövde vara direkt lyxig. Det skulle nog inte stämma med vem jag var då.
-Vad lyssnar du på musik för tillfället?
För tillfället lyssnar jag mycket på senaste Tame Impala-albumet. Jag tycker det är helt otroligt och ett av de bästa skivorna som släppts i år. Den har faktiskt inspirerat mig att jag skulle vilja göra en sådan skiva, där jag verkligen gör allt själv.
Vad mer… Bon Iver var stor för mig för några år sedan, och sedan har Foxygenes trummis ett soloprojekt som heter Diana Coffee som jag gillar en hel del.
Jag har ett problem med min iPhone då min hörlurskontakt är sönder, så har jag rest mycket och kan inte lyssna på musik. Men när jag väl skriver musik brukar jag ändå inte lyssna på så mycket. Det är när jag väl inte skriver som jag brukar lyssna på hur mycket som helst, som sedan inspirerar mig att skriva mer igen.
Lyssna på Tor Miller här:
