Nu sitter jag på tåget hem mot Göteborg efter en mycket trevlig final av Melodifestivalen, samt en kul efterfest med massa mingel.
Tåg är bra. Det ger mig tid att tänka vilket gör att jag vill sammanfatta lite saker om Melodifestivalen 2015. Främst saker som jag känner kan bli bättre till nästa år.
Grejen är den att jag tycker Melodifestivalen är fantastiskt kul, och det är ett mycket bra program. Det är liksom det ultimata underhållningsprogrammet i svensk TV. Det har musik, underhållning, tävlingsmoment, skratt och tårar. Det har rubriker och skapar engagemang. Allt som ett bra underhållningsprogram ska ha.
Därför smärtar det mig ganska mycket om programmet bara blir ”sådär” eller när saker inte funkar. Jag vill att SVT ska vara bäst i klassen, vilket de oftast är. Men ibland tänker de inte hela vägen fram och gör lite fel saker.
Det började redan i våras, då de annonserade att årets upplaga bara skulle bestå av sju låtar i varje deltävling.
Det jag sa då, var att låtarna inte var det största problemet med upplagan 2014, utan programledarna och manuset. Helt plötsligt skulle dessa fem förlorade minuter fyllas upp med något som SVT inte varit lika bra på.
Fast forward till 2015 och visst, programmet i sig led inte så mycket av den förlorade låten. Sanna och Robin lyckades smeta ut tiden ganska bra.
Problemet blev istället att shownumren som just inledningen, samt en del mellanaktslåtar blev en aning för långa. Det pendlade mellan okej och ibland olidligt.
Dock tycker jag att programmet lyftes av Filippa Bark i Green Room. Hon blev en frisk fläkt för programmet som bevisligen delade Sverige i två lägen, de som älskade och de som hatade. Återigen bra för engagemanget i programmet, även om hatet ibland blev orimligt stort på sociala medier. (Antar att ni blir lika upprörda på andra jobbiga karaktärer i filmer och TV-serier att ni går mot personangrepp. För det är ju uppenbarligen helt okej att sätta likhetstecken mellan fiktiv karaktär och äkta människa…)
Samtidigt hade årets upplaga av Melodifestivalen varit en total katastrof om vi hade haft programledare av samma kaliber som i fjol. Då hade fem TV-minuter blivit en timma, och frågan hade varit om programmet överlevt säsongen.
Så sju låtar i varje deltävling är bra, men det ställer högre krav på SVT, programmets manusförfattare och programledare.
Frågan är om de klarar den utmaningen nästa år?
Röstningen är alltid spännande.
Om det nu är sju bidrag i varje deltävling känns det i ärlighetens namn onödigt att i första omgången rösta bort två, för att ha fem kvar. Det blir liksom bara ett extra moment – som jag personligen tyckte var onödigt även när det var åtta bidrag.
Själv tycker jag de skulle behålla en högre spänning i slutet av programmet om man istället gallrade fyra av sju istället för fyra av fem.
Med röstningen kommer vi osökt in på appen.
I appen ska vi kunna hjärtrösta. Enligt Christel Tholse Willers var programmets ambition att man ska rösta med hjärtat, i stundens känsla till låten.
Det visade sig börja i katastrof och sluta i ett totalt fiasko.
Först hade SVT inte gått ut med information om appen tidigt i programmet. Det gjorde att folk inte hade installerat den. Detta försvarade de med att de visst skrivit om appen på hemsidan redan onsdagen innan första deltävlingen.
Även om SVT är inne i bubblan är inte resten av befolkningen det. Det hade varit på sin plats att göra en förfilm till programmet på 30 sekunder där man pedagogiskt förklarar appen och dess funktion (många av journalisterna på plats fattade inte ens appens inverkan på rösterna – hur skulle då alla andra gör det?)
Denna miss gjorde att medan folk laddade ner appen, hann halva programmet gå. Vad än SVT sagt om att det inte spelade någon roll för resultatet har jag svårt att tänka mig att de första fyra bidragen inte blev lidande. Många människor jag pratat med efter första deltävlingen var upprörda över att de inte hann aktivera appen i tid, och den stora mängden som ändå sade det till mig lär vara ganska representativ för större delen av svenska folket.
Även själva hjärtröstningen var jag väldigt kritiskt till.
Att rösta med en app är lysande, ingen snack om saken. Det är framtiden och SVT ska kunna erbjuda en sådan tjänst som alternativ till telefon och SMS-röster.
Men gör det till en röstapp.
Du får lika många röster som du kan ringa – alltså 20 röster. Fördela dom hur du vill bland låtarna. Alla på en, eller fem på en och 10 på en annan. Men låt oss rösta exakt samma med appen som med telefon eller SMS – alltså från det att första bidraget spelas till röstningen stängs.
Vill ni ha det sociala och folks känsla för låtarna ska ni istället jobba med hashtags under programmet och kanske en topplista över de mest trendande orden på sociala medier. Det är även det en indikation på hur man känner inför ett bidrag eller hela programmet.
Med hjärtröster blev man istället mer eller mindre tvingad att rösta på den låt som framfördes av den artist man redan gillade (fördel tonårsartister), eller så fick man stressrösta i slutet av låten om den var så bra som en hoppats på. Tänk om den femman man gav till låt två visade sig egentligen vara en trea om man jämförde med låt sex?
Sedan hade vi den tekniska faktorn som vi blev plågsamt varse om i finalen. När, antar jag, en miljon ska rösta under 180 sekunder behövs en stor serverpark. Väldigt stor.
Nu kraschade allt och hjärtrösterna fick skrotas i finalen. Hade man istället låtit folk rösta under hela programmet hade SVT kanske klarat av anstormningen med ping mot servarna.
Men att appen i sig var en succé råder det inget tvivel om. Upp till 3,8 miljoner röster samlades in under Andra Chansen, vilket inte ens finalens klassiska telefonröster kom upp i.
Det är helt rätt väg att gå, och följ nu bara dessa råd som jag givit er här, så är ni hemma.
Andra Chansen.
Ja, ni mins hur upprörda jag, ni och alla ni kände var efter den deltävlingen.
Det blev bara så dumt, och fel på alla plan när SVT försökte göra en Eurovison-kavalkad som hade ungefär lika hög nivå som Majsolskolan 3A-klass i Växjö skulle ha (om det skulle finnas en Majsolskola där).
Jag repeterar mina tre förslag från då:
1) Ta bort deltävlingen och låt istället tre bidrag gå till final i varje ordinarie deltävling. Detta tror jag inte SVT vill, för det skulle betyda att man ger bort en lördagskväll till konkurrerande kanal. Fine, det är ett starkt argument till att ha kvar det.
2) Tighta till det. Kör programmet på 60 minuter. Ingen mellantjaffs, utan fyra dueller i raken, rösta medan duellerna pågår. Släng in en liten mellanakt alternativt en Loreen som i år efter de fyra duellerna och ge oss resultatet. Klart.
3) Bestäm redan från början ett tema för hela programmet, och kör på det även i Andra Chansen. I år kändes det som ett helt fristående program istället för en del i en helhet. Lägg krut på programmet och försök putta in mer kärlek. Det är en transportsträcka mot finalen, och då måste man göra den än mer intressant. Det kan man göra med bra TV. Inte med halvhjärtat Eurovision-trams som inte ens hardcore Eurovision-fans uppskattar.
Ett fjärde alternativ skulle faktiskt kunna vara att ha upplägget precis som de övriga deltävlingarna.
I detta fall åtta låtar som röstas ner till fyra som åker till finalen. Inga dueller, bara låtarna rakt upp och ner, där den fyra bästa vinner.
Här brukar de ju säga att det är en fördel att vara med i sista deltävlingen. Men jag har ett ess i rockärmen där.
I många andra länder presenteras låtarna innan finalen.
Vi ska kunna lyssna på dem och hitta vår favorit.
Nu, i den digitala tidsåldern tycker jag att det är dags att även Melodifestivalen gör detta.
Pressen får lyssna igenom låtarna varje onsdag klockan 18 inför helgens deltävling.
Under tiden skriver de sina kommentarer om låtarna och lägger upp i respektive media.
Publiken får lyssna på låtarna i direktsändning när programmet väl går live på lördag.
Istället tycker jag att SVT släpper veckans låtar på Spotify klockan 20 varje onsdag.
Lyssna, lägg i spellistor, hitta favorit, låt låten växa och rösta på den som faktiskt är bäst.
Jag tror programmet kommer må så mycket bättre av det än av att de ska presenteras där och då klockan 20 på lördagen. För det är här programmets kärna ligger. En kärna som till och med SVT glömt bort under åren. Melodifestivalen är en tävling om låtar och upphovshens. Inte artister, pyro och coola nummer.
Med ett sådan upplägg skulle först låten bevisa sig, och sedan numret. Inte tvärt om. Helheten under sändningen kan lyfta låten, men en bra låt kan klara sig bättre om tittarna vet att det faktiskt är en bra låt. Även om numret är halvbra.
Detta tror i alla fall jag skulle skapa en helt ny möjlighet för låtarna och programmet i helhet.
Det var det hela.
Tack för att ni tog er tid att läsa min tåg-tankar om Melodifestivalen.
Nu ska jag hitta ut ur bubblan för i år, men jag ska sitta i den en liten stund till och njuta till det faktum att vi tillsammans skickat en låt till Wien som kan vinna hela Eurovision.
Det är en stark och fantastiskt känsla.
Tack alla.
