Då var det äntligen dags för genrep i Friends Arena.
Det är detta som veckorna lett upp till och det är nu det avgörs.
Om man bara tar ett steg tillbaka och tittar på låtarna i finalen, så har vi gjort ett förbannat bra jobb att skrapa ihop de där 12 bidragen.
Visst, ett par personliga favoriter ersattes med ett par mindre roliga låtar. Men att få en perfekt final är nästan omöjligt. Det som dock är roligt är att av finalens 12 låtar är jag kompis med 10 av dem. Det hade på ett sätt känts segare om det bara var åtta låtar som jag gillade av tio. Så på det sättet är det ett gott betyg till både formatet med 12 låtar i finalen och de låtar vi faktiskt röstat till den.
En annan sak som slår mig när jag sitter i Friends Arena och ser på programmet är hur snabbt 12 låtar faktiskt går. Efter cirka 70 minuter klingar Hasse Anderssons fiol ut och vi är inne i det minfält som kallar mellanakt.
Det är väl här som SVT bjudit på vin och vatten under veckorna som gått.
För mig har Sissela Benns Filippa Bark varit en av de tryggaste behållningarna i programmet, och det är hon även idag.
Hon är fyndig och underhållande, samt får artisterna att både skratta av nervositet och glädje. Det är en bra kombination som i min bok är strålande humor.
Som när hon går fram till Jon Henrik Fjällgren och säger ”Vet du vem som är coolaste skurken i Batman? Jojken.” Sååå roligt, och Jon Henrik verkar inte riktigt veta hur han ska ta det. Men jag skrattar hjärtligt.
Det är det bästa med mellansnacket måste jag säga.
Sedan får vi en funkig version av fjolårets vinnarlåt Undo som framförs av Dirty Loops . Det är som en låt från en tidig Toto -platta, och med det är det inte direkt roligt. Denna typ av slick funk är ungefär det tråkigaste som finns, och jämförelse med de annars ganska spännande låtar som gjorts av vinnarlåtarna tidigare år blir detta en blek version som inte lyfter.
Efter det får vi en mix av allt, när norska komediduon Ylvis ska köra sin låt om Stonehenge .
De slänger in gospelkör, Lili & Sussi samt ett cheerleader-team, i ett nummer som började förbandat med bröderna hos Christer Björkman .
Så värst fantastiskt blir det tyvärr inte. En hade ju hoppats på lite mer från dessa två herrar. Detta blir mest en enda röra och stora frågetecken.
Här är vi lite tillbaka till det som alltid verkar vara Melodifestivalens akilles. Att de oftare missar både poäng och möjlighet i mellanakterna än skapar något lysande. Det känns som de inte hittat den röda tråden i det de vill förmedla, utan det är mer ”Men du, Ylvis är ju kul, dem kan vi ha med” utan att egentligen veta varför de ska vara med. Om de nu skulle göra ett nummer hade det ju inte skadat om det var något som var exklusivt för Melodifestivalen och inte en återvinning av en äldre låt.
Christer Björkman är dock fantastisk när han i full Conchita Wurst -drag framför en showig The Final Countdown med Sanna och Robin i början av programmet. Conchita ska vara med i själva finalen, men här under genrepet var hon tyvärr upptagen. Så Björkman hoppade in istället one night only. Det blir faktiskt väldigt bra måste jag erkänna.
Så vad kan vi vänta oss nu då?
En grym final, med fler bättre låtar än sämre. Ett starkt värdpar och rolig bisittare i form av Filippa Bark.
Vi får en ljummen mellanakt med Ylvis och Dirty Loops samt ett resultat.
Vad det blir får vi se i morgon. Men vi får hoppas att just resultat-biten blir bättre i morgon kväll. Sanna och Robin lyckades väl inte riktigt hålla reda på alla siffror när de skulle läsas upp denna gång. Men det är därför vi har genrep. Saker får gå fel då, och kan bara bli bättre.
