Carolas dag i Så Mycket Bättre .
Det kan nog inte vara lätt att vara Carola.
Att slå igenom som ung, och likt Michael Jackson leva i en bubbla mer eller mindre hela sin uppväxt och aldrig riktigt komma ur den.
Vi har ju alla vår uppfattning om Carola. Bra eller dåliga, så har vi alla dem.
Älskad av bögarna för att hon är schlagerdrottningen Carola som vann Eurovision. Hatad av de andra bögarna för att hon trodde vi kan botas med böner.
Älskad av alla för sin röst och sina låtar.
Hånad av lika många för sin religion och att hon hela tiden ska vara så konstig (kastar blommor, parkerar på refuger etc).
Men ändå är hon bara Carola.
Den enda riktiga popstjärna vi har i Sverige.
Idag fick i alla fall jag en bra bild av Carola. Kanske inte den riktiga, men jag älskade henne i dagens program. Sättet hon var på. Att hon gjorde ett Häggquiz om sig själv var ju genialt!
Samt att hon bjöd på sig själv på ett bra och inte påklistrat sätt.
Men, Being Blogged är ju om musiken, och hur var då den?
Först det tråkiga.
Årets största besvikelse är Johan och hans Familjen .
Jag hade hoppats på så mycket mer än det han levererat under dessa veckor.
Inte ens ikväll när han sjunger Tokyo blir det sådär magiskt som jag vill att det ska bli.
Synd.
Även Ola Salo har inte levt upp till mina förväntningar under säsongen.
Han gör idag en Bowie -esque version av The Runaway . Inte dåligt, men inte heller direkt kul.
Men istället är det Love Antell som imponerar mer denna veckan.
Han har ju även han varit lite off under veckorna.
Men när han denna gång gör om Tommy tycker om mig till ett Thåströmskt gay-anthem, blir inte bara väldigt bra, det blir även ett väldigt fint statement!
Absolut årets smartaste tolkning.
Amanda Jenssen gör en Taranino -aktig Fångad av en stormvind . Även denna är skön måste jag säga.
Bäst är dock Orups Bryan Ferry -tolkning av Främling .
För saken är den att Främling borde vara helt omöjlig att göra. Det är liksom låten vi alla är uppväxta med.
Var vi inte födda 1983 och såg det live på TV, så fick vi Främling i börstmjölken och framåt.
Därför är det ändå imponerande att Orup får till en vemodig version, som är långt ifrån originalet och som ändå blir riktigt bra.
Det är popmagi när den är som bäst.
Och för att Love var så bra får även han vara med idag:
