Under Popagandafestivalen fick jag tillfälle att träffa Matt ”Urby Whale” Owens och Michael Petulla som är basist och trummis i den brittiska folk-popgruppen Noah and the Whale .
Sist gång jag såg dem var under Way Out West 2011. Det blev en positiv och väldigt trevlig spelning på en soldränkt Azalea-scen.
Nu har de släppt skivan Heart of Nowhere med tillhörande kortfilm med samma namn. Detta är andra gången som gruppen låter en film gå hand i hand med deras album.
Som film och musikintresserad är detta verkligen en perfekt kombination.
Jag satte mig med herrarna innan deras konsert och pratade lite med dem.

-Detta är ert andra album som ges ut tillsammans med en film.
Om vi börjar med första filmen First Day of Spring. Hur kom ni fram till att ni ville göra både en film och en skiva?

Urby : Det var faktiskt målet från början när vi gjorde skivan. För vi kände att skivan hade en berättelse som löpte igenom låtarna. Filmen blev då ett visuell komplement till albumet.
Även om de var lite olika i berättandet, så kände vi att de passade bra tillsammans.
Den nya filmen är gjord mer som en egen film.

Michael : Några av låtarna är till och med skrivna under inspelningen av filmen.

Urby : Men denna gången är det inte lika starkt band mellan filmen och musiken. 
Denna gång följer det samma tema, men inte att de löper samma väg igenom hela filmen.

-Har ni alltid varit intresserade i filmskapande och detta är då ett sätt att kombinera det?

Urby : Sista filmen var främst Charlie Finks skötebarn. 
Men visst, om det kan göra så folk upplever skivan på ett helt nytt sätt och uppskattar det på fler plan, är det bara en bra sak.
Det kan ju absolut inte vara en dålig sak för helheten, och får folk ut något extra är det ju bara bra.

Michael : Jag tror att det hjälper oss med skrivandet när vi hade ett tema för albumet och filmen. De hjälpte oss att som sagt hitta den röda tråden i den kreativa processen.

-När ni började med Heart of Nowhere, var inställningen att göra en film eller en ny skiva?

Urby : Allt började med musiken. Så när en stor del av musiken var färdig började Charlie jobba tillsammans med Charlotte Colbert för att skriva manuset.

Michael : Vi hade ett utkast till manuset från början, men det riktiga började skrivas efter ett tag.

Urby : Sedan var det dock viktigt att skivan i sig kunde stå på egna ben, även om man inte ser filmen. Jag tror att man kan göra ett projekt som vi gjort, om de separata delarna står för sig själva.
Sedan bestämde vi faktiskt att den nya skivan skulle spelas in live i studion – vilket faktiskt inte så många känner till.

Michael : Vi spelade till och med in tillsammans med stråkkvartetten i studion.

Urby : Sedan var det mycket jobb att få det att funka. Vi hade nämligen bara tillgång till studion i två veckor.

Michael : Ja, vi hade exakt 12 dagar på oss att få ihop elva låtar, så det var mer eller mindre en låt per dag.

Urby : Vi hade ju övat mycket innan det var dags att spela in, så då var det ju bara att fånga det framförandet som vi gjorde.
Samtidigt är det skönt nu när vi gör konserter, för vi kan göra allt vi gjorde då i studion fast på scenen.

-Hur jobbade ni tillsammans när ni skrev materialet till skivan?

Michael : Vi hade några skrivomgångar tillsammans när vi gjorde några låtar. Vi hittade tid som vi mer eller mindre klämde in mellan festivaler och andra spelningar.
Jag tror att all den tid som vi spenderade med att spela ihop under olika konserter skapade ljudbilden till den nya plattan.

Urby : Ja det blev den skiva som vi faktiskt samarbetat mest för att skapa.
Många gånger hade vi bara en textrad eller en liten idé som vi byggde en hel låt på. Så igenom det skapade vi verser, refränger melodier.
På de första albumen kom Charlie med en idé till en låt som vi byggde på, men denna gång hade vi inte ens det, vilket gjorde det så mycket roligare. Vi började alla spela och efter att ha spelat i 45 minuter har vi fått ihop en stomme till en låt.

-Hjälps ni även åt med texterna?

Urby : Nej, vi hjälptes alla åt med musiken och allt som kretsade kring det. Medan texten är helt Charlies skötebarn.
Jag tror att det är viktigt att den som skriver låttexterna är den som även sjunger dem, för det blir mer äkta då.

-Videon till Lifetime var skapad tillsammans med The Fourteen-Nineteen Project, för att hjälpa unga konstnärer att komma fram. Är det viktigt för er som grupp att skapa möjligheter för yngre förmågor?

Urby : Jag tycker det är viktigt att uppmuntra kreativa människor och på något sätt ge dem möjlighet att skapa något eget och få uppskattning.
Vi jobbar ju alla inom olika musikaliska projekt, där vi försöker hjälpa nya förmågor att någon dag kanske bli lika lyckligt lottade som oss. Att de kan ha sin musik eller konst som något de kan leva på.

-Varför valde ni just Digital Love med Daft Punk som låt att göra en cover på?

Urby : Jag vet inte om det händer så mycket här, men i Storbritannien vill radiostationerna att artister kommer in och gör en cover tillsammans med sina egna låtar.
-Vilket är lite underligt på ett sätt, för man är ju där för att promota sin egna musik.
Vi kände i alla fall att det skulle vara kul att göra just en Daft Punk-cover.

Michael : Vi ville inte göra Get lucky för vi visste att alla andra skulle ha gjort just den. Det roliga är att när vi spelar den under festivaler börjar vi med att presentera den som en låt av Daft Punk och alla tror att det ska bli just Get lucky .
Vi övade på låten dagen innan radioinspelningen och det man får som b-sida på singeln är faktiskt den enda tagningen som spelades in i studion.

-Vad blir det härnäst för er?

Urby : Just nu avslutar vi festivalturnén för att sedan spela i USA under September. Efter det blir det en turné tillsammans med Vampire Weekend i Storbritannien.

Se videon till There will come a time :